FFC vill få bort ofrivilliga nolltimmarsavtal – Det räcker inte med kosmetiska förbättringar

Varför vill FFC bli av med de ofrivilliga nolltimmarsavtalen?

Arbetet är otryggt om arbetstagaren inte kan förutse antalet arbetstimmar och hur stor lönen kommer att bli, säger FFC:s chefsjurist Timo Koskinen. FFC anser att nolltimmarsavtalen är orättvisa eftersom de gör att den normala företagarrisken överförs från arbetsgivaren till arbetstagaren.

– Om man inte kan vara säker på hur mycket man får arbeta, så kan man inte planera sin ekonomi eller sitt liv. Det är både psykiskt och fysiskt belastade. Det är svårt att planera familjelivet när barnen behöver vård som kan flexa enligt arbetstiderna och som kan anpassa sig till långa, oförutsägbara dagar. Och att överhuvudtaget bilda familj kan vara en avlägsen tanke, säger Koskinen.

Speciellt orättvis är situationen enligt Koskinen för dem som vill vara fast anställda och jobba heltid – och som i praktiken jobbar heltid men genom nolltimmarsavtal.

Därför vill FFC att man alltid ska vara tvungen att slå fast ett bindande minimiantal arbetstimmar i arbetsavtalet, och att det här timantalet ska granskas med jämna mellanrum.

Hur har FFC drivit frågan?

– Vi lyfter fram problemen med nolltimmarsavtal i praktiskt taget alla sammanhang där vi kan göra det. Vi har påverkat lagstiftningen, vi har deltagit i arbetsgrupper där frågan har behandlats och vi har vid behov anmält avvikande åsikt, berättar Timo Koskinen.

Av kampanjerna mot nolltimmarsavtal har i synnerhet Operation fastjobb fått mycket synlighet. Kampanjen engagerade också många medlemmar inom FFC-förbunden. På arbetsplatsnivå är det fackförbunden som påverkar frågan, och till exempel Servicefacket PAM har enligt Timo Koskinen gjort mycket för att hjälpa sina medlemmar, ge råd och driva rättsfall. Problemet är ändå att många av dem som är anställda genom nolltimmarsavtal inte hör till facket.

Hur har andra reagerat på FFC:s förslag?

– Bland medborgarna finns ett utbrett motstånd mot ofrivilliga nolltimmarsavtal, säger Timo Koskinen.

Han anser att nolltimmarsavtalen är ett problem också med tanke på hur man ska orka bättre i arbetet och hur arbetskarriärerna ska förlängas – och det här är målsättningar som de flesta i samhället ställer sig bakom.

Timo Koskinen anser att regeringen har låtsats förbättra situationen för dem som arbetar med nolltimmarsavtal genom "teaterlagstiftning".

– Lagstiftningen är inte tillräckligt specifik, vilket leder till att det är rättspraxisen avgör. Politikerna har inte velat slå fast en tydlig lagstiftning som begränsar och förpliktar arbetsgivarna, trots att det skulle behövas.

Timo Koskinen anser att FFC:s målsättningar ibland avsiktligen förstås fel, när man säger att FFC helt vill förbjuda användningen av nolltimmarsavtal.

– Då lyfter man alltid fram studerande och hemmamammor, som kanske vill jobba med nolltimmarsavtal. Men inte vill vi ha något totalförbud.

Hur framskrider frågan?

FFC försöker göra frågan om att få bort de ofrivilliga nolltimmarsavtalen allt synligare på den politiska agendan.

– Påverkansarbete innebär ofta att frågan man driver tar två steg framåt och ett steg bakåt. Men under den här regeringsperioden känns det som om vi har gått mer bakåt än framåt, säger Timo Koskinen.

– Om regeringen inte vill förbättra de nollanställdas situation, så börjar vi ha ont om sätt att driva frågan. Regeringen ändrar ju lagarna så att arbetsgivarna nästan har ett överskott på olika sätt att bli av med arbetstagarna.

Tror du att vi blir av med de ofrivilliga nolltimmarsavtalen?

– I något skede kommer lagstiftningen antagligen att preciseras så att arbetstagarnas trygghet förbättras, tror Timo Koskinen.

– Som jurist tror jag inte att saker framskrider om det bara finns allmänna och diffusa riktlinjer och vagt formulerade ramlagar.

Timo Koskinen är ändå optimistisk: nolltimmarsavtalen kommer att minska i antal också därför att allt fler vägrar underteckna oskäliga avtal.

– Berättelserna sprider sig via sociala medier och folk blir allt mer upplysta. Alla har möjlighet och rätt att säga nej till nolltimmarsavtal i samband med att man anställs.

Veera Luoma-aho, Toimitus
(översättning och bearbetning: Jonny Smeds)