Varför behöver Finland ett nationellt program för arbetskraftsinvandring? – "Innan vi fattar våra egna beslut är det viktigt att veta vilka följder olika åtgärder har haft i andra länder"
Varför vill FFC att det görs upp ett nationellt program för arbetskraftsinvandring?
Ett av de viktigaste skälen är att Finland, precis som resten av Europa, behöver mer arbetskraft – också annat än så kallad spetskompetens. Företagen upplever att bristen på kunniga arbetstagare är av de saker som hindrar dem från att växa.
Diskussionen försvåras ändå av att man ofta talar om alla invandrare som en massa, säger Eve Kyntäjä som är expert på invandringspolitik på fackcentralen FFC.
Humanitär invandring, såsom asylsökande, utgör ändå bara en liten del av invandringen.
– Det är viktigt att i de flesta sammanhang hålla i sär arbetskraftsinvandringen och asylpolitiken, för de har helt olika utgångspunkter och målsättningar, säger Kyntäjä.
Man borde tala om arbetskraftsinvandringen som en egen helhet och behandla frågan analytiskt.
– Vi behöver ett program där arbetskraftsinvandringen behandlas på ett konsekvent, systematiskt och förutseende sätt, och där det också finns klara åtgärdsförslag, säger Kyntäjä.
Att programmet ska vara förutseende betyder bland annat att beslutsfattandet måste bygga på forskningsdata om vilken utbildning och vilket kunnande som kommer att behövas på arbetsmarknaden.
Kyntäjä betonar att arbetskraftsinvandring bara är ett av många sätt att lösa bristen på kunnande på arbetsmarknaden.
– För FFC är det av högsta prioritet att det satsas på att sysselsätta alla finländare, inklusive de invandrare som redan är här, och att utveckla deras kunnande. Det här måste beaktas också i nästa regeringsprogram.
Har andra än FFC uppmärksammat den här frågan?
Det finns nästan ingen annan fråga som det har varit lika lätt att skapa enighet kring, säger Eve Kyntäjä. Alla centralorganisationerna på arbetsmarknaden driver gemensamt frågan om ett nationellt program för arbetskraftsinvandring.
– Alla är till exempel överens om att behandlingen av uppehållstillstånd måste göras snabbare och smidigare, säger Kyntäjä.
För FFC är det ändå viktigt att man inte slutar med förhandsövervakningen av anställningsvillkoren och att man håller fast vid tillgångsprövningen för utländsk arbetskraft.
– Övervakningen av anställningsvillkoren är inte i skick och sanktionerna för dem som bryter mot anställningsvillkoren är inte tillräckligt hårda. Arbetarskyddsmyndigheten behöver mer resurser.
Parterna på arbetsmarknaden är också överens om att Finland mer aktivt borde marknadsföras som ett land dit det är tryggt att komma för att jobba, forska eller studera. Också möjligheterna att uträtta ärenden på engelska borde förbättras.
Hur driver FFC frågan?
FFC och de andra centralorganisationerna på arbetsmarknaden försöker tillsammans få politikerna att skriva in ett program för arbetskraftsinvandring i nästa regeringsprogram.
Eve Kyntäjä berättar att FFC som bäst låter göra en utredning om hur arbetskraftsinvandringen ser ut i Kanada, Sverige och Danmark, och vad vi kan lära oss av länderna som är jämförbara med Finland.
I Sverige har man till exempel nyligen nått enighet kring ett system med etableringsjobb – ett försök att sysselsätta invandrare där staten betalar en del av lönen. Kanada har ett poängsättningssystem och Danmark har under de senaste åren skärpt reglerna inom socialskyddet för invandrare.
– Innan vi fattar våra egna beslut i Finland, är det viktigt att veta vilka följder olika åtgärder har haft i andra länder.
Hur framskrider frågan?
Frågan om ett program för arbetskraftsinvandring kommer att finnas med i nästa regeringsprogram, tror Eve Kyntäjä.
– De färska prognoserna över befolkningsutvecklingen visar ju att något måste göras.
Kyntäjä hoppas att programmet ska kunna bidra till att diskussionen håller en högre nivå.
– Att man inte bara på ett allmänt plan talar om att det ska komma fler invandrare, utan att vi ska få hit människor som verkligen får jobb.
Om frågan framskrider så som Eve Kyntäjä hoppas, så handlar det rent praktiskt om att arbets- och näringsministeriet efter riksdagsvalet tillsätter en arbetsgrupp där också organisationerna på arbetsmarknaden är representerade.
– Om de som har konkret expertis inom arbetslivet inte är med och gör upp programmet, så får man lätt flummiga och vaga program i stället för konkreta åtgärder.
Veera Luoma-aho
(översättning: Jonny Smeds)
