Finland behöver ett program för en nationell baskunskapsgaranti. Genom programmet ska man nå ut till de 600 000 vuxna som enligt Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling OECD har bristande läs- och räknekunskaper samt digitala färdigheter. (Källa: PIAAC, 2013)
FFC:s baskunskapsgaranti förbättrar sysselsättningen, eftersom utredningar visar att vuxna som har fastnat i en kunskapsgrop löper en mångfaldig risk att bli arbetslösa. Bristande baskunskaper försvårar inlärningen och gör det svårare att söka jobb och röra sig från ett jobb till ett annat.
Att byta bransch går inte alltid så smidigt. Ofta är det möjligt först efter att du har blivit uppsagd, när du inte kan hitta jobb som motsvarar din utbildning eller när du inte kan jobba vidare på grund av till exempel en yrkessjukdom.
I stället för att bara lappa små problem är det möjligt att motverka arbetslöshet och förhindra att arbetslöshetsperioderna blir långvariga genom att göra det lättare att byta bransch.
Problem:
Inom yrkesutbildningen går det inte att avlägga enskilda kurser eller studiehelheter på samma sätt som vid öppna universitet eller yrkeshögskolor.
FFC:s lösning:
Man gör det möjligt för vuxna att avlägga en yrkesexamen vid sidan om jobbet, på fritiden eller under en studieledighet. Därför borde man i samband med yrkesläroinrättningarna grunda öppna yrkesinstitut, som fungerar på samma sätt som öppna universitet. Studier vid de här öppna yrkesinstituten ska sedan kunna räknas till godo som en del av en senare examen.
Problem:
De grundexamina som leder till ett yrke är i första hand uppbyggda med tanke på unga. De examina som är avsedda för vuxna leder inte till ett yrke i en ny bransch, utan fördjupar arbetstagarens kunnande i sitt nuvarande yrke.
FFC:s lösning:
Inom vuxenutbildningen behövs korta utbildningshelheter där innehållet går att skräddarsys, som är gjorda med tanke på dem som byter bransch. Studierna ska vara mångsidiga: studier vid läroinrättningen, läroavtalsutbildning eller studier vid sidan av jobbet (miniexamina).
Problem:
De enda formerna av förutseende omställningsskydd för dem som jobbar är i dag studieledighet och vuxenutbildningsstöd. Under den förra regeringsperioden förkortades längden på vuxenutbildningsstödet från 19 till 15 månader och samtidigt sjönk nivån.
FFC:s lösning:
Vuxenutbildningsstödet förnyas så att det blir möjligt att utnyttja stödet för deltidsstudier eller kortare studieperioder än i dag. Stödmånaderna ska bindas till hur många år man har jobbat och hurdan utbildning man tidigare har fått.
Problem:
De som jobbar får inte alltid karriärhandledning, även om de skulle löpa en förhöjd risk att förlora sina jobb. De som planerar att byta bransch får inte tillräckligt med information av myndigheterna om hur arbetskraftsbehovet i olika branscher väntas utvecklas. Den här typen av information skulle de som funderar på att byta bransch behöva när de tar ställning till sina olika alternativ.
FFC:s lösning:
Alla karriärhandledningstjänster samlas under ett tak, som en del av de kommande landskapens tillväxttjänster. Där kan också de som planerar att byta bransch få karriärhandledning och information om kommande arbetskraftsbehov.
De som jobbar i arbetstagarställning eller på mindre arbetsplatser deltar i klart mindre utsträckning i personalutbildning som ordnas av arbetsgivaren. Om yrkeskunskapen och det övriga kunnandet hos dem som är i arbetslivet naggas alltför mycket i kanterna, så försämras också förmågan att lära sig nya saker och byta till nya uppdrag.
Den modell som togs i bruk år 2014 borde utvärderas på nytt: det är dags att slopa arbetsgivarens rätt till skatteavdrag och utbildningsersättning om stöden inte leder till att hela personalen får mer utbildning.
Alla arbetsplatser borde ha en personal- och utbildningsplan. Man borde kartlägga personalens kunnande i enlighet med FFC:s baskunskapsgaranti.
De små och medelstora företagen behöver en ny modell för att finansiera personalutbildningen: staten betalar hälften av kostnaderna, företagen hälften.
Man borde stödja arbetstagarnas möjligheter att studera på arbetsplatsen för att förbättra sina baskunskaper. För det här behövs specifika anslag och ett program. Så har man gjort i till exempel Norge.
Det omställningsskydd som parterna avtalade om i konkurrenskraftsavtalet borde utvecklas. Det blir lättare att byta till ett nytt jobb om arbetstagarna får delta i utbildning redan under uppsägningstiden.