Vi vill att Finland ska ha ett sysselsättningsskydd som litar på de arbetslösa, men som också uppmuntrar dem att jobba. FFC:s sysselsättningsskydd är ett enkelt och flexibelt utkomstskydd under arbetslösheten, och skyddet kompletterar vid behov utkomsten för dem som ströjobbar.
Den andra delen av sysselsättningsskyddet är tjänsterna; service av hög kvalitet stöder de arbetslösa att söka jobb, utbilda sig och upprätthålla sin arbetsförmåga. En del av våra förslag gällande servicen och karenserna publicerade vi redan i januari 2018.
Arbetstagarens utkomst måste tryggas i situationer där arbetet avbryts eller upphör. Socialskyddsförmåner som baserar sig på inkomsterna förebygger fattigdom och sporrar till arbete.
För de arbetslösa FFC:arna är den inkomstrelaterade dagpenningen inte svindlande stor. FFC:arnas genomsnittliga dagpenning är 1 236 euro i månaden.
Nivån på arbetslöshetsskyddet måste vara så hög att de arbetslösa inte under längre perioder är tvungna att ty sig till utkomststöd.
För arbetstagarna är bostadsbidraget den viktigaste grundtrygghetsförmånen. Inom lågavlönade branscher möjliggör bostadsbidraget arbete och underlättar arbetskraftens rörlighet.
Det har gjorts så många förändringar i arbetslöshetsskyddet de senaste åren, att det nästan bara är experterna inom området som hänger med i förändringarna. Rädslan för att förlora förmånen på grund av en oavsiktlig försummelse är en onödig sporre för de arbetslösa – det finns många enkla sätt att göra det komplicerade systemet mer begripligt.
Karenserna i FFC:s sysselsättningsskydd
De arbetslösa kan undvika karenser
Byråkratin minskar avsevärt när man slutar granska arbetstiden, för då behöver de arbetslösa inte längre lämna in olika intyg till den instans som betalar ut förmånen. Förmånerna ska betalas ut på basis av inkomsterna i stället för arbetstiden, och när det gäller den jämkade dagpenningen ska man även i fortsättningen beakta hälften av inkomsterna under månaden. Också när man utreder om arbetsvillkoret uppfylls ska man granska inkomsterna under månaden, och sluta granska den veckovisa arbetstiden.
I FFC:s sysselsättningsskydd finns inga självriskdagar i början av arbetslösheten. Det förbättrar de arbetslösas utkomst i början av arbetslösheten och förenklar utbetalningen av jämkad dagpenning.
FFC:s sysselsättningsskydd består av två förmåner: förtjänstskydd och grundskydd. Förtjänstskyddet betalas av arbetslöshetskassorna inom de olika branscherna, grundskyddet av FPA. Grundskyddet är avsedd för personer som inte uppfyller arbetsvillkoret eller vars arbetslöshet drar ut på tiden.
Handläggningen av förmåner behöver inte vara komplicerad – digitalisering, artificiell intelligens och robotisering erbjuder nya sätt att förenkla handläggningen. Inkomstregistret, alltså den elektroniska databas som innehåller löne-, pensions- och förmånsuppgifter om dem som bor i Finland, gör det redan nu möjligt att förnya handläggningen av förmåner.
Också arbetslöshetskassorna har ett stort arbete framför sig under de närmaste åren. Med hjälp av ny teknik är det i framtiden möjligt att fatta beslut om förmånerna nästan i realtid.
I slutet av år 2018 frågade vi de arbetslösa hur de anser att aktiveringsmodellen fungerar. Sammanlagt svarade nästan 6 000 medlemmar i arbetslöshetskassorna inom FFC:s branscher på FFC:s och Industrifackets enkäter.
De som svarade på enkäterna anser att de största problemen är att aktiveringsmodellen inte tar hänsyn till jobbsökning på eget initiativ. För äldre arbetslösa är aktiveringsmodellen endast ett sätt att automatiskt skära ner arbetslöshetsskyddet, för de kan inte få jobb och service erbjuds ojämlikt på olika håll i Finland.
"Jag har inte blivit erbjuden någon utbildning som ordnas av arbets- och näringsbyrån, och inte heller något annat som kan uppfylla aktiveringsmodellen. Jobb finns inte ens i 18 timmar. Jag har aktivt sökt jobb hela tiden, gått på anställningsintervjuer varje vecka, men det här tar inte aktiveringsmodellen hänsyn till. Jag skulle förstå om jag inte gjorde någonting för jobbsökningen, men så är det inte."
"Jag har levt på sjukdagpenning och inkomstrelaterad dagpenning de senaste tre åren, jag är inte tillräckligt sjuk för att få rehabiliteringsstöd men inte frisk nog att få jobb."
"Det grämer mig att jag redan tre gånger i år har deltagit i arbetsprövning, men inte har fått något avlönat jobb. Det känns som om man endast utnyttjar mig som gratis arbetskraft så långt det går, men ändå är jag igen arbetslös. Jag vill ha ett riktigt jobb som jag får lön för. I synnerhet som ensamförsörjare skulle jag ha behov av pengar och man klarar sig inte på arbetsglädje. Man borde också få lön när man jobbar."
"Jag söker jobb genom att gå igenom arbetsplatserna i min egen bransch vid arbets- och näringsbyrån. Jag gör ungefär 200 ansökningar tre gånger i veckan, jag har skickat min cv till 70 ställen, jag har gått på ungefär 125 intervjuer och jag har kommit på reservplats 5 gånger. Också utbildaren på arbets- och näringsbyrån förundrade sig över min rasande jobbsökningstakt, under en utbildningsdag skickade jag ut min cv även om jag inte borde ha gjort det utan i stället borde ha lyssnat på meningslöst prat. För min rasande jobbsökning har jag redan två gånger belönats med en nedskärning enligt aktiveringsmodellen."
"För en man med en ungefär 40-årig arbetskarriär bakom sig är arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte det enda sättet att uppfylla kravet på aktivitet. Och sedan är det slut."
"Hela idén är absurd, att man bestraffar människor för att de är arbetslösa. Man lägger till ett antal meningslösa villkor, som det är omöjligt att förstå om man redan har lite svårt med byråkratin. Då är det lättare att lämna sig helt utanför systemet eller att lyfta socialstöd, och där blir det rusning."
"Hela aktiveringsmodellen är riktigt stressande och förnedrande. Ingen hoppas att arbetslösheten ska dra ut på tiden eller att man ska ha ekonomiska bekymmer. Och när aktiveringsmodellen dessutom skär ner förmånen på ett så orättvist sätt, så är det klart att man blir deppad."
För en ströjobbare går mer tid åt till att leta efter arbetsuppdrag, ansöka om arbetslöshetsskydd och samla ihop olika intyg än till själva arbetet. Det lönar sig inte heller alltid att ta emot korta snuttjobb, eftersom det kan trassla till utkomsten för en lång tid.
Ingen ska behöva hanka sig fram på ströjobb mot sin vilja. Fördelen med ströjobb är ändå att de kan vara ett steg på vägen mot mer bestående jobb eller bidra med tilläggsinkomster i lämpliga livssituationer. Därför flexar också FFC:s sporrande sysselsättningsskydd för den som gör ströjobb, och modellen gör det lätt att ta emot kortjobb.
Sysselsättningsbonus
Den som flyttar till en annan ort för at ta emot ett jobb eller som dagligen arbetar utanför den egna pendlingsregionen ska få arbetslöshetsskydd i tre månader som en sysselsättningsbonus.
Snabbare löneutbetalning för snuttjobb
För arbete som varar högst två veckor ska lönen betalas inom två veckor från det att arbetet har tagit slut.
Många ströjobbare är egenanställda, uppdragstagare eller frilansare. Allt fler arbetstagare arbetar också inom plattformsekonomin, vilket betyder att de tar emot arbetsuppdrag vid applikationer eller webbplatser.
Det största problemet ur arbetstagarens perspektiv är att webbplatsen som förmedlar arbetet ofta förnekar att den skulle vara arbetsgivare åt den som utför uppdragen, vilket leder till att arbetstagaren klassas som företagare. Då förlorar uppdragstagaren rätten till socialskydd för löntagare.
Det går inte att lösa problemet genom att endast reformera socialskyddet, utan man måste granska frågan ur ett arbetsrättsligt perspektiv. Definitionen på ett anställningsförhållande måste preciseras inom plattformsekonomin. I lagstiftningen ska man utgå från att en person är anställda, om vissa kännetecken på ett anställningsförhållande uppfylls.
Så här kan det också gå
En arbetslös ingår ett avtal med ett företag som förmedlar uppdrag som matbud via en webbplats. Den arbetslösa gör några uppdrag och tjänar 120 euro. Den arbetslösa anmäler sina arbetsuppdrag till den arbetslöshetskassa för löntagare där hen är medlem, och får då höra att hen förlorar rätten till arbetslöshetsskydd. Personen anses nämligen vara företagare på heltid och har därför inte rätt till arbetslöshetsskydd för löntagare. Det spelar ingen roll hur små inkomsterna från arbetet är, eller att personen inte har någon firma.
Alla arbetslösa är olika och därför behöver de också individuell service. Vissa hittar ett nytt jobb på egen hand, medan andra behöver hjälp med jobbsökningen eller måste hänvisas till rehabilitering. Också behovet av utbildning varierar – vissa av de arbetslösa behöver utbilda sig till ett nytt yrke, medan andra bara behöver uppdatera sitt kunnande. De arbetslösa är värda förtroende, för varje arbetslös är den bästa experten på sin egen jobbsökning.
Ett personligt möte med alla arbetslösa
Saker som ska göras under det första mötet mellan den arbetslösa och experten
Om de arbetslösa inte kan få jobb, så måste man alltid kunna erbjuda dem tjänster som främjar sysselsättningen.
Utbildning. De arbetslösa får studera ett halvår utan begränsningar, om de gör de saker som man har avtalat om i sysselsättningsplanen och om de är beredda att ta emot jobb.
Handledning. Karriärvägledningstjänsterna för arbetslösa måste utökas märkbart. Man ska alltid utreda vilket kunnande och hurdant utbildningsbehov de arbetslösa har. I synnerhet de med svagast utbildning ska hänvisas till utbildning.
Sverige och Danmark utnyttjar lönestöd i klart större utsträckning än Finland. Man måste göra det så enkelt som möjligt för arbetsgivare att ansöka om lönestöd. Till exempel kunde man betala ut sex månaders lönestöd i förskott åt arbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa.
Sverige och Danmark utnyttjar lönestöd i klart större utsträckning än Finland
Inom servicen för arbetslösa måste man lägga märke till när arbetsförmågan försvagas. Att värna om arbetsförmågan hos de arbetslösa är att värna om hälsan hos framtida arbetstagare. Alla behövs och ingen får lämnas utanför arbetslivet.
Investeringar i service betalar sig tillbaka på lång sikt. Genom att investera i att utbilda de arbetslösa kan Finland till exempel förbereda sig för ekonomisk tillväxt och företagens arbetskraftsbehov. Man får inte låta de arbetslösa yrkeskunnighet tyna bort.
Finland investerar klart mindre i skötseln av arbetslösheten än vad till exempel Sverige och Danmark gör. Om vi vill att våra arbetskraftstjänster ska vara av lika hög kvalitet som i Sverige, så måste Finland investera mer än 250 miljoner euro i skötseln av arbetslösheten. Och om vi vill uppnå Danmarks nivå måste finansieringen utökas med mer än 550 miljoner euro.
Finland satsar klart mindre på arbetskraftstjänster
I finansieringen av landskapen måste en del reserveras för servicen för arbetslösa, så att skötseln av arbetslösheten fungerar också efter landskapsreformen. I den landskapsmodell som nu bereds är incitamentet att ordna arbetskraftstjänster litet.