Allt fler blir sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa – "Arbetslivet är inte bara till för dem som kan köra på för fullt hela tiden"

I somras publicerade hälsoföretaget Terveystalo statistik som visar att sjukfrånvaron på grund av psykisk ohälsa under de två senaste åren har ökat med hela 35 procent. Statistiken baserar sig på företagets patientdata. Bland personer under 30 år var depression, ångest och sömnstörningar redan den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro under fjolåret.

Folkpensionsanstalten har å sin sida berättat att psykiska störningar numera är den vanligaste grunden för beviljande av sjukdagpenning. Länge var det sjukdomar i stöd- och rörelseorganen som toppade listan över antalet dagar med utbetald sjukdagpenning, men nu har alltså tätpositionen bytts ut. Flest dagar med sjukdagpenning har 25–34-åringar.

Man vet inte tillräckligt om orsakerna

Experterna är inte överraskade över att den mentala ohälsan har ökat så mycket.

– Till exempel undersökningen av arbetshälsan i den kommunala sektorn har redan länge visat att den psykiska belastningen är stor, säger Anne Mironen som är expert i arbetsmiljö- och jämställdhetsfrågor på fackcentralen FFC.

Pauliina Mattila-Holappa är specialexpert på Arbetshälsoinstitutet och hon berättar att den sjukfrånvaro på grund av psykisk ohälsa som Folkpensionsanstalten ersätter började öka år 2017, efter att dittills ha sjunkit.

– Vi behöver mer information som vi inte kan utläsa direkt ur registren. Vad är det som ligger bakom sjukskrivningarna? I vilken utsträckning och med vilka metoder har man försökt lösa problemen på arbetsplatserna, redan innan de leder till sjukskrivning?

Ingen vet om finländarnas psykiska ohälsa har ökat. Att sjukledigheten har ökat kan också bero på att finländarna lättare har börjat söka vård. Dessutom kan brister i det psykiska arbetarskyddet vara en sak som ligger bakom frånvaron.

Känsla av otillräcklighet kan leda till symtom

Också förändringarna i arbetslivet kan enligt Pauliina Mattila-Holappa förklara fenomenet. I dag förväntar sig arbetsgivarna att arbetstagarna kan styra sig själva och att de är sociala och effektiva. När arbetet hela tiden förändras krävs det att man är flink, att man hela tiden kan lära sig nya saker och att man klarar av att koncentrera sig också i en störande omgivning.

– Känslan av att man inte klarar sig eller att man aldrig räcker till kan leda till psykiska symtom, säger Mattila-Holappa från Arbetshälsoinstitutet.

FFC:s arbetslivsbarometrar, som publiceras vartannat år, stöder den här tolkningen. Även om FFC:arnas uppfattning om arbetslivet i huvudsak är positiv, så upplevde nästan hälften av dem som svarade på den senaste enkäten att arbetsgivaren prioriterar effektivitet framom allt annat. Endast var tionde berättade att de inte upplever ständig brådska i sitt arbete.

– Planläggningen och resurseringen av arbetet är numera så hårt åtdragen att man lätt trillar av. Att känna att man ständigt har bråttom är en sak som belastar och gör att jobbet känns mindre meningsfullt, säger Anne Mironen från FFC.

Forskning visar att psykiska störningar förekommer mest bland lågutbildade och lågavlönade. Enligt Pauliina Mattila-Holappa beror det här dels på att sjukdomarna gör det svårare att utbilda sig, dels på att personer i arbetaryrken inte nödvändigtvis kan påverka ditt eget arbete i särskilt stor utsträckning.

Ändå är det just möjligheten att påverka det egna arbetet som är en av grundpelarna för en bra arbetshälsa. Andra viktiga faktorer är att man har tillräckligt med tid för återhämtning, att atmosfären på arbetsplatsen är god samt att man upplever att man får uppskattning av arbetsgemenskapen – och i synnerhet av chefen.

Övergripande förändringar

För att man ska kunna vända utvecklingen krävs enligt Anne Mironen och Pauliina Mattila-Holappa att olika aktörer samarbetar.

Det är viktigt att förstå att arbetsförmågan alltid är en summa av många faktorer. Om det uppstår problem räcker det inte bara att man ändrar arbetsförhållandena, utan också arbetstagaren måste ändra sitt sätt att tänka och agera. Arbetstagare som lider av utmattning kan till exempel ha tankebilder som exponerar dem för utmattningen, och som de behöver professionell hjälp med att bearbeta.

Ur lagstiftningens perspektiv är arbetsfördelning klar. Om arbetsbördan utgör ett hot mot arbetstagarens hälsa, så måste arbetsgivaren vidta nödvändiga åtgärder. Arbetstagaren ansvarar för att vara på dig själv och berätta om missförhållanden.

– Man borde inte kämpa för att stå ut till bristningsgränsen, utan det lönar sig att ta upp saken till diskussion med sin närmaste chef, med förtroendemannen eller arbetarskyddsfullmäktige, eller med företagshälsovården, påpekar Anne Mironen.

Hon anser att alla arbetsplatser borde ha en plan för tidigt stöd. Det är viktigt att i synnerhet cheferna har tillräcklig kännedom om psykiskt arbetarskydd.

Måste man alltid vara effektiv?

Både Anne Mironen från FFC och Pauliina Mattila-Holappa från Arbetarskyddsinstitutet betonar att det är viktigt att metodiskt stöda återgången till arbete. Till exempel är det bra om en person som återhämtar dig från depression eller utmattningssyndrom i början kan ha förkortad arbetstid och lättare arbetsuppgifter, så att inte hälsotillståndet kollapsar igen.

– I den här processen är det också viktigt att samarbetet mellan arbetsplatsen och företagshälsovården fungerar, påpekar Mironen.

Båda experterna hoppas att vi överhuvudtaget kunde börja ifrågasätta kravet på att alla hela tiden vara effektiva. Arbetslivet är inte bara till för dem som kan köra på för fullt hela tiden, säger Anne Mironen.

– Hur ska arbetslivet ta större hänsyn till olika livssituationer och växlingar i arbetsförmågan, så att sjukskrivning inte alltid är den enda lösningen när det uppstår problem? Vi borde stärka allas deltagande i arbetslivet, konstaterar Pauliina Mattila-Holappa.

Minna Hotokka
(översättning: Jonny Smeds)