Danska facket kämpar för säsongsarbetarnas rättigheter – "Nästan alla har ett annat förhållande till facket än vad vi har här i Norden"

Jordbruket och trädgårdsnäringen i Danmark är helt beroende av utländsk arbetskraft, men alla arbetsgivare följer inte regelverket. För facket är det utmanande att komma i kontakt med arbetstagarna som kommer från andra håll i världen – det är svårt att hitta ett gemensamt språk och många är rädda för att prata.

Den Grønne Gruppe, som organiserar arbetstagare inom jordbruk, trädgårdsskötsel och grönområden inom det danska fackförbundet 3F, satsar därför på uppsökande arbete.

– De utländska arbetstagarna åker ofta i grupp för att handla i lågprisbutikerna, till exempel Lidl, Aldi, Netto och Coop365. Då försöker vi möta dem utanför, förklarar Morten Fischer-Nielsen som är vice ordförande för Den Grønne Gruppe inom 3F.

Facket samarbetar också med den katolska kyrkan.

– Vi ordnar matsammankomster tillsammans med församlingarna och bjuder in säsongsarbetare. Då får vi möjlighet att föra fram vårt budskap och höra vad arbetstagarna har på hjärtat.

Dessutom försöker 3F fånga upp de utländska arbetstagarna via sociala medier, där det finns grupper för så gott som alla säsongsarbetare. I grupperna kan man se vad arbetstagarna har skrivit om sina arbetsgivare och om de har blivit illa behandlade.

Entreprenörskarusellen

Fackförbundet 3F försöker givetvis också komma in på arbetsplatserna, men enligt det danska regelverket får facket bara besöka de arbetsplatser där arbetsgivaren har undertecknat kollektivavtalet.

Dessutom kan en arbetsgivare själv omfattas av kollektivavtalet, men anlita en bemanningsfirma som inte gör det. Facket har rätt att få information om vilka underleverantörer ett företag anlitar och kan förhandla om kollektivavtal med dem.

– Men det hinner vi knappt göra förrän arbetsgivaren säger upp kontraktet med den firman och i stället anlitar en annan firma som återigen är utanför kollektivavtalet. Så här kan det fortsätta. Vi kallar det entreprenörskarusellen. Arbetstagarna kan emellertid vara de samma – det finns exempel på att samma person äger flera bemanningsfirmor och flyttar runt personalen mellan firmorna, berättar Morten Fischer-Nielsen.

Det här arrangemanget leder ofta till att arbetstagarna blir utan avtalsenlig lön och övriga förmåner.

– De som har det värst ställt i hemlandet är redo att göra uppoffringar för ett bättre liv, även om avtal och lagar kringgås. Det är ganska vanligt att de står i skuld till andra som har hjälpt dem att få jobb. Fastän det strider mot lagen så är det en utbredd kutym att man ska betala eller göra gentjänster. Vi vet till exempel att litauiska mellanhänder tar 100 euro för att ordna jobb åt en landsman.

En rumänsk arbetstagare kan kanske tjäna femtio cent i timmen i hemlandet. Då är en timlön på tio euro i Danmark en hög lön, fastän den bara är hälften av minimilönen i kollektivavtalet. Många accepterar dessutom ett liv på existensminimum i Danmark för att ha kvar så mycket som möjligt när de åker hem.

– För att få kontakt med arbetstagarna måste vi vinna deras förtroende. Nästan oavsett varifrån de kommer så har de ett annat förhållande till facket än vad vi har här i Norden. Många är skeptiska, påpekar Fischer-Nielsen.

Jordbruket och trädgårdsodlingarna tar också emot utländska praktikanter – alltså studerande som går en utbildning i sitt hemland och kommer till Danmark för sin praktik. Morten Fischer-Nielsen berättar att många har betalat stora summor för att komma till Danmark.

– De kan ha skulder på upp till 3 000–5 000 euro. Det innebär att de är i arbetsgivarens ficka. Om de protesterar över att lagar och regler inte följs kan arbetsgivaren bryta kontraktet och då står de på bar backe med alla skulder. Praktikanterna kommer främst från Brasilien, Vietnam och Filippinerna. Tidigare var trycket från Ukraina enormt men nu har ukrainarna samma villkor som EU-medborgarna, vilket ger dem möjlighet att byta arbets- och läroplats.

Olycksfall som inte anmäls

En av dem som jobbar med att hjälpa de utländska arbetstagarna är Nijole Franck, som är facklig sekreterare för Den Grønne Gruppe i Bjerringbro-Silkeborg på Jylland. Hon kommer själv ursprungligen från Litauen och jobbar därför mycket med att hjälpa just litauer.

– Bland litauerna har jag bevittnat något av det hemskaste. Arbetstagarna jobbar alltför många timmar, ofta över 48 timmar i veckan, till och med utan avtalad ersättning. Viloperioder eller lediga dygn respekteras inte, säger Franck.

Hon konstaterar att många arbetsgivare sköter sig – framför allt de som omfattas av kollektivavtal. Men det finns också arbetsgivare som utnyttjar det faktum att många utländska arbetstagare är rädda för att förlora sina jobb och därför inte vågar försvara sina rättigheter eller påpeka fel i till exempel i löneutbetalningen.

–Jag har möjlighet att följa de grupper som litauer har bildat i sociala medier. De vet vem jag är och kan skriva eller ringa till mig om de har problem.

Brister i arbetarskyddet är ett av de största problemen.

– Det händer att utländska arbetstagare drabbas av arbetsskador som inte anmäls. Långt hår eller en huva kan till exempel fastna i ett transportband. Om något händer kan arbetsgivaren ge den skadade arbetstagaren order om att gå hem, ringa efter ambulans hemifrån och sedan berätta att olyckan skedde hemma. Då slipper arbetsgivaren ta ansvar för olyckan. Det finns också ett exempel på en litauisk arbetsgivare som förklarade att en skadad anställd hade fallit från en gunga...

"Jag brinner för facket"

Själv kom Nijole Franck till Danmark 1990, kort efter att Litauen hade blivit självständigt. Hon hade haft ett kafé i anslutning till Kaunas tekniska universitet.

– Det gick ingen nöd på mig, men det var oroligt i landet. Jag besökte min man som jobbade i Danmark och beslöt mig för att stanna.

Hon hade det hyfsat ställt när hon anlände till Danmark. Hon kunde hyra en bostad, studerade språket och började jobba – först i ett bageri och sedan i olika bagarbutiker.

– Jag jobbade också i restauranger och barer. Senare utbildade jag mig till barnmorska.

Nijole Franck gick med i facket genast när hon kom till Danmark.

– Jag fick veta att facket ser till att jag har avtalsenlig lön och hjälper om jag blir utan jobb eller uppsagd på fel grunder, så det var naturligt att genast gå med. Vi hade en helt annan uppfattning om facket i Litauen, fastän jag minns att vi fick hjälp därifrån när jag var barn, så att jag kunde komma på sommarläger.

Facket började så småningom anlita Franck som tolk och rådgivare, till en början i byggbranschen.

– De utländska byggnadsarbetarna ville gärna tala, men det saknades någon som kunde prata med dem på deras eget språk.

Nu jobbar Franck för fackförbundet 3F där hennes specialuppgift inom Den Grønne Gruppe är utländsk arbetskraft och social dumpning.

– Men jag hjälper också de andra grupperna och andra fackförbund. Det har blivit ett kall för mig. Jag brinner för facket, säger hon.

Undermåligt boende och kontant hyra

Om facket upptäcker att de utländska arbetstagarna bor i undermåliga förhållanden kan man anmäla det till kommunerna och försöka få publicitet om missförhållandena.

– Det finns exempel på arbetstagare som bor i någon skrubb eller i husvagn utan värme. En husvagn hade gömts inne i en lada så att man inte skulle kunna se den. På vissa håll har arbetstagarna själva accepterat sådana förhållanden för att spara pengar, säger vice ordförande Morten Fischer-Nielsen från Den Grønne Gruppe.

Om arbetsgivaren har ordnat boendet har det också varit vanligt att hyran ska betalas kontant. Arbetstagarna får lönen till sitt bankkonto, men lyfter sedan pengar från en bankautomat och betalar en del av lönen i form av hyra utan att få något kvitto.

– Efter att det har kommit ut i offentligheten har dock arbetstagarna blivit medvetna om att de inte behöver acceptera sådana villkor.

Förslag om lägre lön för utländska arbetstagare

Under tidigare kollektivavtalsförhandlingar har arbetsgivarorganisationen GLS-A föreslagit att utländska arbetstagare ska kunna betalas lägre lön än danska arbetstagare. Man har motiverat det med att det är mer resurskrävande att kommunicera med utländska arbetstagare på grund av språkbarriärer, samt att de ändå skulle få bättre lön än i hemlandet. 

Enligt Christian H. M. Mikaelsen, som är advokat på GLS-A, kommer det här målet knappast att finnas med när parterna ska förhandla om kollektivavtalet nästa år.

– De som är anställda enligt kollektivavtalet har naturligtvis sina villkor säkrade. Vi försöker framhålla att det är viktigt med flexibilitet, men om man till exempel jobbar under nätterna så ska man naturligtvis få tillägg för det, säger Mikaelsen.

Han tillägger ändå att inflationen skapar osäkerhet och att trädgårdsnäringen är pressad av höga energipriser och behovet av att vidta klimatåtgärder.

Hjälp av företagens samhällsansvar

Sammanlagt omfattas drygt hälften av de anställda inom jordbruk och trädgårdsodling av kollektivavtal.

– Det är i regel de stora enheterna som har skrivit på avtalet, säger Morten Fischer-Nielsen.

När det gäller organiseringsgraden har facket i alla fall uppbackning av den så kallade CSR-politiken om företags samhällsansvar, som bland annat den kooperativa handelns representanthandeln Coop Amba samt Lidl och Salling Group omfattas av.

– Om vi har en konflikt med ett företag, så tar de här butikerna inte emot varor från det företaget, eller så pressar de priserna. Det här är något vi har jobbat med i åtminstone 15 års tid. Konsumenterna engagerar sig i miljön och djurens välfärd, men varför inte i mänskorna?

Michael Godtfredsen