Högre lön och förbättringar för deltidsanställda – Tuuli Elokannas vet vilka önskemål arbetstagarna inom handeln har inför avtalsförhandlingarna
Som riksomfattande huvudförtroendeman på Marimekko representerar Tuuli Elokannas drygt 200 anställda i 39 butiker runt om i Finland. Det betyder att Elokannas, som till yrket är försäljare-visualist, ägnar mycket tid åt att resa runt och träffa medlemmarna.
Marimekko har klarat sig bra under coronapandemin, trots att modebranschen i övrigt har haft det svårt.
– Våra fysiska butiker och webbutiken har fungerat bra tillsammans. Folk värdesätter att vi är ett finländskt företag. Många köper av oss av moraliska och etiska skäl, berättar Tuuli Elokannas.
Hon medger att arbetsgivarnas syn på hur stor löneförhöjningsmån det finns kan skilja sig från arbetstagarnas.
– Arbetsgivarna kan ju vara av annan åsikt, eftersom det går dåligt för vissa företag. Men man kan inte koppla villkoren i hela branschen till dem som det går sämst för.
Handelns kollektivavtal löper ut i slutet av januari.
Ofrivillig deltid och utomstående arbetskraft
– Inom handeln är många arbetstagare tvungna att jobba deltid mot sin vilja, berättar Tuuli Elokannas.
Problemet är bekant också på Marimekko, men Elokannas berättar att man har lyckats åstadkomma förbättringar inom företaget. Vissa deltidsanställningar har gjorts om till heltidsanställningar och största delen av arbetstagarna har fått fler timmar inskrivna i sina arbetsavtal. Men det finns fortfarande rum för förbättringar.
– Ibland är det förståeligt att arbetsgivaren endast kan erbjuda deltidsarbete, om man jobbar i en butik som finns mitt i ingenstans. Men till exempel i huvudstadsregionen måste vi göra bättre ifrån oss.
Situationen för deltidsanställda förvärras av att också grundlönerna är låga.
– En heltidsanställd försäljare kan ha en bruttolön på 2000 euro. Om man jobbar 30 timmar i veckan betyder det att lönen är 1600 euro. I den här branschen är det vanligt med fattigdom bland löntagare.
Vissa företag i branschen försöker uppnå konkurrensfördelar genom att anlita utomstående arbetskraft utan att ta hänsyn till bestämmelserna i kollektivavtalet och lagarna.
– Många arbetsgivare fifflar genom att använda utomstående arbetskraft. Enligt kollektivavtalet är det inte möjligt att ge arbetstagarna nolltimmarsavtal, för minimiarbetstiden är fyra timmar. Men bemanningsföretagen ingår nolltimmarsavtal med sina anställda, som sedan hyrs ut för att jobba inom handeln, säger Tuuli Elokannas.
Förlorare är förutom arbetstagarna också de företag som sköter sig och följer sina skyldigheter som arbetsgivare.
– Bestämmelserna om hur arbetstiden för deltidsanställda ska granskas måste preciseras och göras mer förpliktande för arbetsgivarna, betonar Elokannas.
Förtroendemännens ställning borde stärkas
Arbetsgivarna tilltalas av företagsspecifika uppgörelser. Men för att man i större utsträckning ska kunna förhandla på företagsnivå måste verksamhetsförutsättningarna för förtroendemännen förbättras avsevärt.
– Arbetsgivarna ska inte inbilla sig att de kan uppnå större lokal flexibilitet om de inte respekterar avtalskulturen. Och arbetstagarna måste naturligtvis organisera sig – det måste alla arbetstagare förstå. Det är organiseringsgraden på arbetsplatsen som avgör hur stark förtroendemannen är.
Tuuli Elokannas konstaterar att det tyvärr är vanligt att arbetstagare inom handeln drabbas av utmattning. Hon berättar också att hon har upptäckt att arbetstagarna inte gärna förbinder sig till en och samma arbetsgivare just nu.
– Om lönen inte räcker till och stressen är hård, röstar många med fötterna och byter jobb.
Kvaliteten på anställningarna är alltid en viktig fråga
Inom handeln är den ekonomiska utgångspunkten inför vinterns avtalsförhandlingar god, konstaterar Sirpa Leppäkangas som är avtalsexpert för handeln på Servicefacket PAM. Det finns ändå stora skillnader inom branschen och coronapandemin har gjort klyftan ännu större.
– För dagligvaruhandeln har det hela tiden gått bra, men många specialbutiker befinner sig i en svår situation. Till exempel mode- och skobutiker samt bokhandlar har lidit av coronapandemin. Och det gäller fysiska butiker överlag, för konsumenternas beteende har ändrats och efterfrågan har förflyttats till webben, säger Leppäkangas.
Inom industrin strävar arbetsgivarna efter att uppnå företagsspecifika kollektivavtal. Hur ser situationen ut inom servicebranscherna?
– Inom Servicefacket PAM utgår vi ifrån att vi förhandlar om riksomfattande avtal för våra medlemmar, säger Sirpa Leppäkangas.
Ett mål för PAM är att utveckla medlemmarnas köpkraft och förbättra tabelllönerna.
– Det finns ett stort antal lågavlönade som ströjobbar och utomstående arbetskraft används ofta i sådana situationer där vi anser att arbetet borde utföras med ordinarie personal.
Frågor som påverkar arbetslivskvaliteten är viktiga för Servicefacket PAM varje gång parterna ska förhandla om avtalet för handelsbranschen. Också medlemmarna lyfter fram de här frågorna i sin respons till förbundet. Ett stort problem är arbetsbelastningen och hur arbetstagarna orkar på jobbet.
– Arbetet ska utföras av allt färre arbetstagare. Coronapandemin har också lett till att kundservicen har blivit mer krävande. När det dessutom råder brist på arbetskraft, betyder det att de som jobbar blir tvungna att vara allt mer flexibla, berättar Leppäkangas.
Det att värt att försöka förbättra arbetsförhållandena genom lokala avtal – men för att man ska kunna göra det måste parterna vara jämlika vid förhandlingsbordet. Därför är ett av de främsta målen för Servicefacket PAM att stärka de förtroendevalda personalrepresentanternas ställning.
Mikko Nikula
(översättning: Jonny Smeds)
Servicefacket PAM:s kollektivavtal
PAM är avtalspart i sammanlagt 28 kollektivavtal. De största är:
- Handeln (ca 200 000 arbetstagare omfattas av avtalet, arbetsgivarna representeras av Finsk Handel)
- Turism- och restaurangbranschen (ca 75 000 arbetstagare, arbetsgivarna representeras av Turism- och restaurangförbundet MaRa)
- Fastighetsservicebranschen (ca 50 000 arbetstagare, arbetsgivarna representeras av Fastighetsarbetsgivarna)
