Medlemmarna i representantskapet: Hård kamp om lönehöjningarna – i framtiden måste facket samarbeta ännu mer
De FFC-anslutna fackförbunden gjorde ett gott försök att samordna förhandlingarna om kollektivavtal under devisen #Löneförbund, men tyvärr var samordningen ännu tätare på arbetsgivarsidan. Så sammanfattade Leo Harra från Finlands post- och logistikunion PAU tankarna hos många av dem som fanns på plats när FFC:s representantskap sammanträdde den 1–2 juni i Helsingfors.
Många medlemmar i representantskapet konstaterade att det fördes en hård kamp om varje cent under avtalsförhandlingarna. Arbetsgivarsidan samordnade sina förhandlingar hårt och det gick inte att undvika strejker. I anförandena efterlystes därför ett ännu starkare samarbete mellan fackförbunden och också mellan de fackliga centralorganisationerna under följande avtalsrörelser.
Outi Korvela från Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL påpekade att klyftan mellan så kallade produktiva arbeten och arbeten inom servicesektorn revs upp under avtalsrörelsen.
– Det känns som om löneskillnaderna bara ökar. Inom den offentliga sektorn försökte man den här gången överbrygga klyftan, men det väckte kritik också inom de egna leden.
Korvela undrade därför vad som skulle vara rätt sätt att höja lönerna inom låglönebranscherna.
Tuuli Elokannas från Servicefacket PAM sa att den senaste avtalsrörelsen har visat att arbetstagarna är beredda att agera och försvara sina egna rättigheter.
– Hos oss var det till exempel fler som anmälde sig som strejkvakt än vad som behövdes. Jag är stolt över det. Jag skäms inte över att säga att jag är medlem i facket – tvärtom. Fackföreningsrörelsen spelar en viktig roll i samhället.
Kirsi-Marja Palander från PAM påminde om att majoriteten av dem som jobbar deltid gör det ofrivilligt. Hon ansåg att man i lagstiftningen borde införa bestämmelser om när det ska vara tillåtet att endast erbjuda deltidsarbete, på samma sätt som det redan finns begränsningar för visstidsanställningar.
– Deltid får inte bli det vedertagna sättet att jobba.
Palander betonade att största delen av dem som jobbar deltid är beroende av jämkad arbetslöshetsdagpenning för att kunna försörja sig.
– Därför är det otroligt att man i offentligheten den senaste tiden har talat om att problemet skulle vara den jämkade dagpenningen och de arbetstagare som jobbar deltid – och inte arbetsgivarna som inte erbjuder extra arbetstimmar.
Bort med tassarna från strejkrätten
Medlemmarna i representantskapet var bestörta över den information som har sipprat ut från regeringsförhandlingarna. Många upplevde att partierna som förhandlar i Ständerhuset planerar att krossa fackföreningsrörelsen och försämra arbetstagarnas ställning avsevärt.
– Att försvara svagare grupper i samhället kommer att vara en viktig uppgift för arbetarrörelsen de närmaste åren, påpekade Peter Sjökvist från Industrifackets i sitt anförande.
– Den kommande regeringen planerar att avskaffa rätten till skatteavdrag för medlemsavgifter till facket och vill begränsa strejkrätten när det gäller politiska strejker och sympatistrejker. Om den nya regeringen försöker inskränka strejkrätten måste fackföreningsrörelsen förhindra det med tillräckligt kraftfulla åtgärder, krävde Jape Lovén från Bil- och transportbranschens arbetarförbund AKT.
– Regeringssonderaren Petteri Orpo har lovat att ingen ska lämnas utanför, men samtidigt håller man på att skära ner utkomstskyddet för arbetslösa och inskränka strejkrätten. Om strejkrätten begränsas betyder det att de lokala förhandlingarna i stället lätt går ut på att arbetsgivarna dikterar villkoren, varnade Aimo Lahtinen från Industrifacket.
Under debatten lyfte medlemmarna i representantskapet också fram utbildningens betydelse och betonade att den kommande regeringen inte får göra nedskärningar i utbildningen. Många var särskilt oroade över yrkesutbildningen, som inte bara är viktig för unga utan också för många vuxna som till exempel byter yrke.
– Finansministeriet föreslog att längden på yrkesutbildningen kunde förkortas till två år. Det skulle vara en nedskärning i bildningen, sa Markku Eilola-Jokivirta från Pappersförbundet.
Han misstänkte att den här typen av förslag handlar om att man vill att personer inom så kallade utförande yrken bara ska vara en reserv som arbetsgivarna kan kalla in vid behov och som ska få så låg lön att de är tvungna att förlita sig på olika sociala förmåner för att klara sig.
Pirjo Pajunen och Jonny Smeds
