Riksförlikningsmannen Vuokko Piekkala: "För lokala avtal behövs kunnande och en god samarbetskultur – Det är något man kunde bli bättre på inom vissa branscher"

Finländarna är bra och ansvarstagande förhandlare, säger riksförlikningsmannen Vuokko Piekkala. Under den avtalsrörelse som inleds i höst önskar hon att parterna på arbetsmarknaden ska beakta principen om att den allmänna nivån på löneförhöjningarna bestäms av de branscher som utsätts för internationell konkurrens.
21.05. 12:08
LÖNTAGAREN
Riksförlikningsmannen Vuokko Piekkala hoppas på måttfulla löneuppgörelser under nästa avtalsrörelse. Foto: Patrik Lindström

Under de senaste åren har måttfulla löneuppgörelser hjälpt Finland att förbättra sin konkurrenskraft i förhållande till de främsta konkurrenterna.

– Har vi redan ett så stabilt försprång att det lönar sig att låta konkurrenterna ta igen det här försprånget, frågar sig riksförlikningsmannen Vuokko Piekkala.

Hon svarar själv att hon hoppas att måttfullheten består också under den avtalsrörelse som inleds i höst.

Den senaste tiden har det inte talats om "den finländska modellen". Piekkala anser ändå att det är skäl att komma ihåg att Finland är en liten öppen ekonomi och att det därför är bra om den allmänna nivån på löneförhöjningarna slås fast av de branscher som utsätts för internationell konkurrens.

– I fortsättningen möter allt fler branscher internationell konkurrens. Det här är något man borde ta hänsyn till också vid de inhemska arbetsmarknadsborden. Ett exempel på den här utvecklingen är näthandeln.

Vuokko Piekkala hoppas att förhandlarna kan blicka framåt i stället för att fastna i det förgångna.

– Konkurrenskraftsavtalet var svårt för parterna på arbetsmarknaden, men det var fint att man lyckades enas. Nu borde man vända blicken mot framtiden och fundera på hur man i kollektivavtalsförhandlingarna kan beakta de förändringar som sker i arbetslivet och de kunskapskrav som ställs.

Förbunden kan hjälpa de lokala förhandlarna

Arbetsmarknaden är inne i en övergångsperiod där man söker ett nytt sätt att avtala. Arbetsgivarna talar till exempel mycket om att utöka det lokala avtalandet. Vuokko Piekkala anser att det är bäst att gå långsamt fram, även om läget och behoven varierar stort mellan olika organisationer.

– För att man ska kunna ingå lokala avtal behövs kunnande och en god förhandlingskultur. Det är något man kunde bli bättre på inom vissa branscher. Det behövs mer spelrum på arbetsplatsnivå, men det skulle säkert vara bra att ha någon allmän ram.

Plötsliga förändringar kan leda till mer gräl på arbetsplatsnivå, om man inte behärskar avtalandet. Det här skulle vara en återgång till det förflutna, då man grälade mer på arbetsplatserna.

Vilken är då förbundens roll, om en allt större del av förhandlingarna i fortsättningen sker på arbetsplatserna?

– Vi behöver ett system som stöder de lokala förhandlingarna. Kunde förbundens roll vara att förbereda arbetsplatserna inför förhandlingarna samt att medla i konflikter, funderar Piekkala och påpekar att inte heller alla arbetsgivare är speciellt intresserade av att utöka det lokala avtalandet.

Om man är skeptisk till lokala förhandlingar, så lönar det sig för parterna att börja med att diskutera sina önskemål och rädslor. Då blir det lättare att vid behov försöka komma överens om ett avtal.

– De här erfarenheterna kan sedan vara till hjälp när man bygger en mer bestående lokal avtalskultur.

Det blir inga avtal utan eftergifter

Till riksförlikningsmannens byrå kommer parterna när de har misslyckats med sina försök att enas om ett nytt kollektivavtal. Ibland är situationen så inflammerad att det inte går att undvika stridsåtgärder.

Medlaren försöker lösa konflikten och ge ett medlingsbud, men alltid duger det inte. Hur känns det om någondera parten förkastar medlingsbudet?

– Då konstaterar jag att jag inte har lyckats bedöma situationen rätt. Ibland är det också så att man inte ens vill godkänna det första medlingsbudet. Kanske man föreställer sig att det handlar om en budgivning där buden blir allt högre. Så är det inte. Nästa medlingsbud ser annorlunda ut, men man ska inte vänta sig ett "bättre" erbjudande än det första.

Alla som besöker riksförlikningsmannens byrå måste kompromissa, betonar Vuokko Piekkala. Foto: Patrik Lindström

Vuokko Piekkala betonar att alla som besöker riksförlikningsmannens byrå är tvungna att göra eftergifter, för annars uppnår man inget avtal.

Det bästa är om avtalsparterna kan komma överens om ett förhandlingsresultat sinsemellan. Det går lättare om några grundläggande frågor är i ordning.

– Det är viktigt att det finns en strävan och vilja att tillsammans hitta lösningar. Det lönar sig för förbunden att satsa på att utveckla förhandlingskulturen. Det blir lättare att nå ett bra slutresultat om man har en gemensam bild av situationen, och om parterna tänker på de ramvillkor som verksamhetsmiljön och ekonomin ställer. Dessutom ska man tillsammans komma överens om en tidtabell för förhandlingarna, och den tidtabellen ska man också förbinda sig att följa.

Sedan tillägger hon ännu en sak: förhandlingarna löper bättre om alla parter har en gemensam uppfattning om priset på kollektivavtalet och hur mycket de olika elementen kostar.

– Man borde räkna kostnadseffekter också under förhandlingarna, när man överväger olika alternativ, föreslår Vuokko Piekkala.

Pirjo Pajunen
(översättning och bearbetning: Jonny Smeds)

Beställ de senaste nyheterna till din e-post

Beställ de senaste nyheterna till din e-post

Språk

Så här används uppgifterna om dig

Genom att skicka in blanketten godkänner du att informationen om dig används enligt beskrivningen.