Facket måste tänka i nya banor för att locka med 2000-talets självsäkra unga, påpekar Sharan Burrow som leder världsfacket ITUC – "Om vi utesluter de unga ur diskussionen, så kommer vi inte att nå ut till dem"

– Jag roas av den här frågan om unga, säger 65-åriga Sharan Burrow och blickar ut över den flera hundra personer stora publiken i Sibeliushusets sal i Lahtis. Hon ser många unga ansikten i publiken på den fackliga solidaritetscentalen SASK:s Solidaritetsdagar.

Burrow konstaterar att hon mycket väl förstår att hon själv hör till de gamla.

– Jag tror att vi äldre kan lära oss av de unga, och de unga kan lära sig av oss. Det viktiga är att vi förstår att de unga är på samma nivå som vi. Om vi utesluter dem ur den politiska diskussionen, men ändå förutsätter att de ska vara aktiva i facket, så kommer vi inte att nå ut till dem, säger hon.

Efter Burrows anförande bryter publiken ut i en spontan applåd.

När Burrow får frågan om facket är för politiskt, svarar hon alltid "aldrig" och preciserar att politiken är ett redskap för facket att främja de mänskliga rättigheterna i arbetslivet.

Genom politiken kan facket till exempel påverka för att se till att företagen måste betala en lön man kan leva på, och att arbetsförhållandena inte skadar hälsan. Politiken behövs också för att motverka klimatförändringen.

– Utmaningen för fackföreningsrörelsen är att ändra på det sätt vi talar om de här frågorna.

Burrow anser att klimatförändringen är en fråga där facket måste ta en aktivare roll, i synnerhet gentemot de unga.

– När de unga talar om klimatet gör de det med stor passion. De är väl insatta i ämnet och frustrerade eftersom de upplever att det inte finns någon rörelse som driver klimatfrågan.

Till vad behöver 2000-talets självsäkra unga facket?

I dag ställs facket inför 2000-talets självsäkra unga som anser att de klarar sig och är starka – och det är de också. För vissa unga är det en självklarhet att gå med i ett fackförbund, medan andra är av annan åsikt. De vill ha individuell frihet och söker inte efter en flock att höra till. De vill bevaka sina egna intressen – och anser också att de kan göra det. 

Sharan Burrow betonar att facket måste lyssna på de ungas åsikter.

– För det första tror jag inte att de unga inte vill höra till ett fackförbund. I själva verket visar våra utredningar att de respekterar facket, säger hon.

Enligt Burrow handlar det ofta om att de unga inte ens har tillfrågats om de vill komma med. Man diskuterar helt enkelt inte med dem – varken individuellt eller som kollektiv.

– Det är ingen som har frågat dem vad de vill utveckla på den egna arbetsplatsen och vad de vill förhandla om, säger Sharan Burrow.

Sini Saaritsa
(översättning: Jonny Smeds)