FFC om ramförhandlingarna: Det som brådskar prioriterades rätt

Den mest akuta uppgiften inom den ekonomiska politiken är att lindra de problem som coronakrisen orsakar och förebygga långvarig arbetslöshet och utslagning. Den naturliga tidpunkten för att stärka den offentliga ekonomin och avhjälpa hållbarhetsunderskottet infaller senare.
30.04. 14:21
FFC
Statsminister Sanna Marin utanför Ständerhuset där förhandlingarna fördes. Foto: Lauri Heikkinen / Statsrådets kansli (CC BY 2.0)

Vid ramförhandlingarna beslöt regeringen att ännu under åren 2022–2023 överskrida den utgiftsram som man tidigare har kommit överens om. Regeringen kom vidare överens om måttfulla skatteförhöjningar och sysselsättningsåtgärder som stärker de offentliga finanserna.

– Överskridande av ramvillkoren exceptionellt, men vi lever i exceptionella tider. Folk kommer att minnas och kritisera denna regering enligt hur den hanterade coronakrisen och de ekonomiska och sociala problemen i anslutning till krisen. Att stärka de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt är inte ett akut problem på samma sätt som coronaviruset och att resa sig efter krisen, påminner FFC:s chefsekonom Ilkka Kaukoranta.

Vid ramförhandlingarna kom regeringen överens om sysselsättningsåtgärder som syftar till att hjälpa människor att få jobb. En del av de här åtgärderna orsakar också direkta utgifter för den offentliga ekonomin, men åtgärderna är berättigade eftersom de ökar delaktigheten och förbättrar människors möjligheter att sysselsätta sig. Ett exempel på en sådan positiv sysselsättningsåtgärd är beslutet att starta ett företag som siktar på att sysselsätta partiellt arbetsföra enligt samma modell som Samhall i Sverige.

– Att stöda sysselsättningen av partiellt arbetsföra är rätt slags sysselsättningspolitik som fokuserar på att hjälpa, inte straffa människor. Åtgärder av det här slaget stärker delaktigheten, medan försämringar i den sociala tryggheten ökar ojämlikheten.

De föregående regeringarna har gjort nedskärningar i utbildningen samtidigt som kunskapskraven i arbetslivet har ökat. Distansstudierna under coronatiden har framhävt kunskapskrisen. Därför är de satsningar på utbildning som gjordes vid ramförhandlingarna mycket välkomna.

– Vi har fått en välfärdsskuld som måste betalas så fort som möjligt. Att säkerställa kunnandet hos hela befolkningen förebygger utslagning och stöder ekonomin och sysselsättningen på lång sikt, säger Ilkka Kaukoranta.

Inga nya försämringar i utkomstskyddet

Vid ramförhandlingarna beslöt man överföra arbetskraftsservicen till kommunerna.

– Det väsentliga inom arbetskraftsservicen är inte vem som ordnar den, utan att servicen verkligen stöder och hjälper arbetslösa att få jobb. Att servicen för arbetslösa flyttas över till kommunerna kan i bästa fall leda till att tjänsterna blir bättre, men när man fortsätter bereda reformen måste man säkerställa att kommunerna får tillräckliga incitament och resurser för att producera tjänster av hög kvalitet, kräver Saana Siekkinen som är direktör vid FFC.

Regeringen beslöt om nya sysselsättningsåtgärder som ska vidtas före utgången av regeringsperioden i syfte att stärka de offentliga finanserna med 110 miljoner euro.

– Att man söker nya sysselsättningsåtgärder får inte leda till nya åtstramningar av utkomstskyddet för arbetslösa. Regeringen har redan tidigare fattat beslut om att avskaffa tilläggsdagarna inom utkomstskyddet för arbetslösa och bereda en nordisk jobbsökningsmodell som avsevärt skärper skyldigheterna för arbetslösa att söka jobb. Nu behövs inga fler åtstramningar eller försämringar utöver dessa, betonar Siekkinen.

Industripolitiken skapar förutsättningar för sysselsättning och ekonomisk tillväxt

I samband med ramförhandlingarna kom regeringen överens om ett industripolitiskt program samt ett stöd för elektrifiering av industrin. Syftet med elektrifieringsstödet, som ersätter den gamla kompensationen för utsläppshandel, är att främja utsläppsminskningar, bekämpa koldioxidläckage och trygga industrins konkurrenskraft.

– En arbetstagare som sägs upp från en fabrik som ska stängas har ingen hjälp av nedskärningar i utkomstskyddet. Däremot kan en näringspolitik som uppmuntrar till investeringar göra det lättare att hitta en ny arbetsplats, påpekar Lauri Muranen, chef för näringspolitik vid FFC.

Det finländska arbetslivet borde utvecklas utifrån den nordiska modellen

I samband med ramförhandlingarna förhandlade regeringen också om åtgärder för att främja lokala avtal. Regeringen beslöt att hålla sig till det som skrivits in i regeringsprogrammet, alltså att lokala avtal främjas via kollektivavtalen. FFC understöder ett jämlikt lokalt avtalande inom de ramar som kollektivavtalen slår fast.

Förutsättningarna för att främja lokala avtal har ändå försämrats på grund av att en del av arbetsgivarna har meddelat att de kommer att frångå modellen med branschvisa kollektivavtal.

– Branschvisa kollektivavtal med god täckning utgör kärnan i den nordiska modellen. När arbetsgivarna rubbar grundstenen på arbetsmarknaden är det svårt att samtidigt bygga nytt ovanpå den. Arbetsgivarnas försök att frånträda avtalssystemet gör det svårare att främja rättvisa lokala avtal, konstaterar Karoliina Huovila, expert på anställningsvillkor vid FFC.

Regeringens ambitiösa planer på att öka den arbetsrelaterade invandringen framhäver ytterligare betydelsen av kollektivavtal och minimivillkor i arbetslivet.

– Organisationerna på arbetsmarknaden förespråkar en ökad arbetsrelaterad invandring, men samtidigt måste man se till att de finländska anställningsvillkoren följs. I enlighet med det som står i regeringsprogrammet måste regeringen införa sanktioner mot dem som idkar lönedumpning. Också kollektivavtalens allmänt bindande verkan måste tryggas, kräver Huovila.

Beställ de senaste nyheterna till din e-post

Beställ de senaste nyheterna till din e-post

Språk

Så här används uppgifterna om dig

Genom att skicka in blanketten godkänner du att informationen om dig används enligt beskrivningen.