Förtroende

Det är genom förtroende vi får mod att delta, utveckla och förnya. Förtroende är också en central fråga för arbetet, utkomsten och välfärden. Genom att stärka förtroendesamhället kan vi förbättra välfärden och produktiviteten.

I ett nötskal: Så här vill FFC stärka förtroendet

1. Arbetslivet och socialskyddet utvecklas också i fortsättningen genom trepartsförhandlingar
2. Det lokala avtalandet utvecklas genom avtal
3. Slut på trixandet med anställningsvillkor
4. Ett utvecklingsprogram för arbetslivet hjälper oss att dra nytta av digitaliseringen
5. Starkare anställningstrygghet
6. Ett sporrande sysselsättningsskydd
7. Finland kan förnya Europa
8. En rättvisare global ekonomi

Mytknäckaren: Är trepartsmodellens tid förbi? FFC:s Annika Rönni-Sällinen svarar på några vanliga påståenden

Grundtanken bakom trepartsmodellen har inte försvunnit, utan modellen kan fortfarande vara till nytta för Finland. Det säger Annika Rönni-Sällinen som är direktör på fackcentralen FFC.

– Jag förstår om någon säger att de inkomstpolitiska helhetsuppgörelsernas och de centrala löneuppgörelsernas tid är förbi. Men vissa frågor måste beredas på trepartsbasis, det slår till exempel internationella avtal fast.

Läs mer om trepartsmodellen.

Arbetsgivare som betalar för låg lön kommer undan utan straff – Lönedumpning måste kriminaliseras

Chefsjuristen Timo Koskinen berättar varför FFC länge har velat göra lönedumpning straffbart.

En av fackcentralens målsättningar inför nästa valperiod är att få till stånd en lagändring som gör att den som betalar en lön som ligger under miniminivån i de allmänt bindande kollektivavtalen ska kunna dömas för lönebrott som lyder under allmänt åtal.

Läs mer om lönedumpning.

Våra mål: Så här vill FFC stärka förtroendet

1) Trepartsmodellen är bra för Finland

• Trepartsmodellen, där arbetsmarknadsparterna och regeringen tillsammans förhandlar och avtalar, är ett fungerande sätt att se till att alla löntagare rättvist får dela på frukterna av den ekonomiska tillväxten, och ett sätt att upprätthålla köpkraften. Läs mer om varför FFC vill bevara trepartsmodellen.
• Fackföreningsrörelsen har en stark expertis som regeringen måste utnyttja i beslutsfattandet.
• Socialskyddssystemet och arbetspensionsskyddet måste utvecklas och förenklas genom trepartsförhandlingar.
• Jämställdheten i arbetslivet måste utvecklas på trepartsbasis genom likalönsprogrammet. En konkret åtgärd är lönetransparens, som gör det lättare att uppnå mer jämställda löner inom arbetsplatsen.

2) Välfärd genom lokala avtal

• Genom lokala avtal strävar vi efter gemensamt mervärde, inte försämrade anställningsvillkor.
• Vi utvecklar det lokala avtalandet genom förhandlingar och avtal. Det behövs ingen lagstiftning om nya möjligheter att ingå lokala avtal.
• Frågor som man kan avtala lokalt om borde omfattas av fredsplikten först när man har nått en överenskommelse på arbetsplatsen.

3) Slut på trixandet med anställningsvillkor

• Lagstiftningen måste ändras så att den som betalar lön som underskrider nivån i ett allmänt bindande kollektivavtal begår ett lönebrott som lyder under allmänt åtal. Läs mer om hur FFC vill komma åt lönedumpning.
• Missförhållandena med nolltimmarsavtal kan rättas till genom att göra etablering av arbetstiden till en del av anställningsvillkoren.
• Ansvaret för att övervaka lönebrott måste ges åt regionförvaltningsverken.
• Definitionen av ett anställningsförhållande måste utvidgas så att den också omfattar arbete inom plattformsekonomin. I lagstiftningen måste man utgå ifrån att den som utför arbetet är anställd om vissa kriterier för ett anställningsförhållande uppfylls. Läs mer om hur FFC vill förnya arbetsavtalslagen.
• Arbetsrådet måste kunna avgöra tvister genom att ta ställning till om en person är anställd eller företagare.

4) Ett nytt program för att tackla de utmaningar som digitaliseringen innebär

• FFC har föreslagit ett utvecklingsprogram för det finländska arbetslivet. Programmet skulle stöda de arbetsgemenskaper som vill utveckla produktiviteten och arbetstagarnas arbetshälsa i en värld som blir allt mer digital. Projektet skulle sträcka sig över flera regeringsperioder och man borde reservera minst tio miljoner euro per år för projektet.
• Finansieringen av arbetslivsforskningen måste tryggas.

5) Anställningstryggheten måste stärkas

• Personalen som förlorar jobbet i samband med underleverans- och upphandlingssituationer måste få förtur när det företag som har vunnit upphandlingen rekryterar ny personal.
• Maximibeloppet för skadestånd för olagliga uppsägningar måste avskaffas.
• Turordningsregler gör att det blir lättare att veta vad som gäller i samband med uppsägningar.

6) FFC:s sporrande sysselsättningsskydd litar på de arbetslösa

Det räcker inte längre att man lappar problemen inom arbetslöshetsskyddet och servicen för arbetslösa. Arbetslöshetsskyddet i Finland måste under nästa regeringsperiod reformeras i sin helhet. Läs mer om FFC:s sporrande sysselsättningsskydd.

7) Finland kan förnya Europa

• Arbetet med att förnya minimibestämmelserna i det europeiska arbetslivet måste fortsätta. 
• Man måste ingripa i missförhållanden som utnyttjande av egenanställda, nolltimmarsavtal och plattformsarbete.
• Dialogen mellan arbetsmarknadsorganisationerna måste stärkas och de avtal som organisationerna förhandlar fram måste respekteras både på EU-nivå och i medlemsländerna.
• Det måste gå att kombinera de gemensamma välfärdsmålsättningarna med de nationella systemens särdrag inom EU:s styrning av den ekonomiska politiken samt arbetsmarknads- och socialpolitiken.

8) En rättvisare global ekonomi

• Finland måste stifta en lag om företagens ansvar för de mänskliga rättigheterna. Företagen måste kartlägga riskerna för kränkningar av de mänskliga rättigheterna inom sina värdekedjor, och agera för att minimera de här riskerna. 
• Finland måste ge sitt starka stöd åt Internationella arbetsorganisationen ILO, som slår fast de globala normerna i arbetslivet. 
• Det måste gå att vidta ekonomiska sanktioner mot den som förbigår arbetslivs- och miljökraven i EU:s handelsavtal.
• Att de grundläggande rättigheterna i arbetslivet uppfylls måste vara en tyngdpunkt i biståndssamarbetet och ett villkor för affärsverksamhet. Av finansieringen måste 15 procent gå till att stöda medborgarsamhället. 
• Finland måste slå fast när vi ska uppnå det mål vi har förbundit oss till, att 0,7 procent av nationalinkomsten ska gå till utvecklingssamarbete.