Mytknäckaren: Är trepartsmodellens tid förbi? FFC:s Annika Rönni-Sällinen svarar på några vanliga påståenden
Påstående 1: Trepartsmodellens tid är definitivt förbi.
Trepartssamarbete betyder att arbetslagstiftningen och många andra lagar bereds tillsammans av löntagar- och arbetsgivarorganisationer samt regeringen. Det finns ändå de som inte vill att facket ska ha en så stark roll. Har de lyckats med sin målsättning och har trepartsmodellen förpassas till historien? Inte alls, säger Annika Rönni-Sällinen från FFC.
– Jag förstår om någon säger att de inkomstpolitiska helhetsuppgörelsernas och de centrala löneuppgörelsernas tid är förbi. Men vissa frågor måste beredas på trepartsbasis, det slår till exempel internationella avtal fast, säger hon.
Rönni-Sällinen anser att man i debatten får det att låta som om trepartsmodellen skulle vara något unikt för Finland. I själva verket grundar sig trepartsmodellen på fredsavtalet i Paris efter första världskriget, då också Internationella arbetsorganisationen ILO grundades.
– Det här bygger på erfarenheten att den bästa garantin för fred är social rättvisa, och att arbetsgivarnas och arbetstagarnas representanter därför måste vara med om att bygga samhället. Den här grundläggande frågan har inte förändrats.
Påstående 2: Trepartsmodellen förhindrar den ekonomiska tillväxten.
Tvärtom, säger Annika Rönni-Sällinen. Det senaste exemplet är konkurrenskraftsavtalet, som har bidragit till att förbättra Finlands konkurrenskraft.
– Till exempel exportindustrin kostnader påverkas också av lönerna i andra branscher. Centraliserade löneuppgörelser är ett fruktansvärt effektivt sätt att bromsa ökningen av arbetskraftskostnaderna, när Finland inte längre kan devalvera sin valuta. Samtidigt har trepartsmodellen varit ett bra sätt att se till att alla löntagare rättvist får dela på frukterna av den ekonomiska tillväxten, och ett sätt att upprätthålla köpkraften.
Påstående 3: Trepartsmodellen har kapat åt sig alltför mycket makt.
– Påståendet är absurt, säger Annika Rönni-Sällinen.
– Det är i sista hand riksdagen som ansvarar för politiken, när den fattar beslut om lagar och statsbudgeten. Men när det gäller arbetsmarknadsfrågor är det viktigt att de som tvingas leva med besluten – också efter valperioden – är med och fattar besluten.
Enligt Annika Rönni-Sällinen har många beslutsfattare märkt att de behöver hjälp av facket när beslut ska fattas.
– Vi har ju ändå en gedigen expertis inom olika arbetslivsfrågor. Och vi har ju alla kunnat se vad som händer när man fattar beslut utan att kunna bedöma följderna.
Rönni-Sällinen påpekar att alla har sitt eget nätverk och det är en del av beslutsfattandet.
– Inte har vi beslutsfattare som åstadkommer objektiva beslut som är absolut rätta och bra för alla och, utan alla har sin egen erfarenhetsvärld och sin egen krets som de lyssnar på.
Påstående 4: Fackets vetorätt gör beslutsfattandet trögare.
– Det här är ett vanligt påstående, men det stämmer inte. Påståendet är ren retorik. Det finns ingen vetorätt. Genom påståendet vill man säga att facket är en broms som förhindrar allt nytt och underbart, säger Annika Rönni-Sällinen.
Till trepartssamarbetets natur hör enligt henne en strävan efter att uppnå enighet, men trepartsmodellen är ingen nickedocka.
– Det måste finnas en äkta möjlighet att hitta lösningar. Då förbinder man sig också till besluten på ett helt annat sätt, när man förstår bakgrunden.
Förutsägbarheten är en bra sak, enligt Rönni-Sällinen. Man vet att det inte sker en helomvändning vart fjärde år.
– Om man har en gemensam syn på riktningen, så är trepartsmodellen ingen broms. Men om den här visionen saknas och målet med en viss reform bara är att försvaga anställningsvillkoren, så då är det faktiskt fackets uppgift att motsätta sig den här reformen.
Påstående 5: Arbetslösa, pensionärer och barn representeras inte av trepartsmodellen.
– Förbunden representerar ett par miljoner finländska löntagare, och medlemmarna i förbunden har demokratiskt valt sina beslutsfattare, påpekar Rönni-Sällinen.
Hon anser att trepartsmodellen också representerar de arbetslösa, eftersom många arbetslösa hör till ett fackförbund. Vem som helst kan bli arbetslös.
– Ett exempel på en fråga som ligger i både de arbetandes och de arbetslösas intresse är det inkomstrelaterade socialskyddet, som arbetstagarna är med och finansierar. Också pensionerna finansieras genom de pensionsavgifter som löntagarna och arbetsgivarna betalar. Men det finns förstås också frågor som inte hör hemma i trepartsmodellen.
Påstående 6: Trepartsmodellen lyckas bara om statsministern är socialdemokrat.
Det finns inga belägg för påståendet, säger Annika Rönni-Sällinen.
– Facket har genom åren kommit väl överens med många slags regeringar. Samarbetet fungerar när man respekterar varandras kunnande och roll i samhället.
Veera Luoma-aho/Toimitus
(översättning och bearbetning: Jonny Smeds)
