Så gjorde jag: Rättvisa permitteringar
”Under 2008–2009 hade vi stora permitteringar på gång, vilket berodde på den plötsliga ekonomiska nedgången som gjorde att orderstocken kraschade.
Permitteringar är alltid tråkiga, men jag är nöjd med att jag lyckades påverka hur de skulle genomföras. Efter att arbetsgivaren hade varslat om permitteringar föreslog jag att man skulle eftersträva så stor rättvisa som möjligt.
Merparten av arbetstagarna, tjänstemännen och cheferna skulle permitteras, men alldeles i början fanns en risk för att permitteringarna endast skulle drabba en liten grupp.
Jag tänkte ändå att det kan vara traumatiskt för här personerna och de kan bli rädda för att förlora jobbet om det på nytt går dåligt för företaget. Dessutom blir en lång permittering tung rent ekonomiskt. Men nu blev det i stället fler som delade på bördan.
Vi genomförde permitteringarna i samarbete med arbetsgivaren genom veckovisa permitteringar, och vi följde ett system som vi hade planerat tillsammans. Arbetstagarna var permitterade i högst två veckor per månad och alltid bara en vecka i taget.
Under permitteringstiden ordnade arbetsgivaren månatliga lägesrapporter för oss förtroendevalda, där vi tillsammans med ledningen gick igenom företagets orderstock och följde upp om det fanns mer jobb. På det sättet såg vi till att man så fort det var möjligt lät bli att permittera personalen.
Arbetstagarna har efteråt berömt oss för att permitteringarna sköttes väl. Jag tror att det faktum att man upplever sig rättvist behandlad inverkar positivt på en människas arbetsmotivation och på sammanhållningen på arbetsplatsen.”
Pirjo Pajunen (översättning: Viola Eksten)
