"Bättre med en färdig bok" – Esa Salminens arbetsgivare vill fortsätta följa det branschvisa kollektivavtalet för teknologiindustrin

En av de stora frågorna på arbetsmarknaden just nu är huruvida det kommer att finnas ett allmänt bindande kollektivavtal inom teknologiindustrin också i fortsättningen. Esa Salminens arbetsgivare Eaton Power Quality har fattat sitt beslut – företaget vill fortsätta följa det gemensamma, branschvisa kollektivavtalet.
19.10.2021 09:43
LÖNTAGAREN
Huvudförtroendemannen Esa Salminen är nöjd över att arbetsgivaren Eaton Power Quality vill fortsätta följa det branschvisa kollektivavtalet. Foto: Patrik Lindström

– I våras fick vi ganska snabbt besked från HR-avdelningen om att vi inte kommer att börja köra vårt eget race, säger UPS-installatören Esa Salminen som också är huvudförtroendeman på Eaton Power Quality i Skrakaby i Esbo.

Det var i slutet av mars som arbetsgivarorganisationen Teknologiindustrin meddelade att den inte längre kommer att ingå branschvisa kollektivavtal. Samtidigt meddelade man att en ny förening, Teknologiindustrins arbetsgivare, grundas för att förhandla om kollektivavtal. Snabbt därefter började spekulationerna om hur stor del av företagen som ansluter sig till den nya föreningen – och hur många som stannar utanför och därmed avtalar om anställningsvillkoren lokalt.

Huruvida den nya föreningen får så många medlemsföretag att kollektivavtalet blir allmänt bindande är en viktig fråga för de arbetstagare som jobbar på företag som stannar utanför föreningen. Ett allmänt bindande avtal tryggar nämligen minimivillkoren också på de arbetsplatser som inte förhandlar fram ett eget avtal.

För Eaton Power Quality var beslutet att gå med i den nya föreningen ganska enkelt. Företaget tillverkar UPS-utrustning som används för att trygga elförsörjningen också under strömavbrott och andra störningar.

– Det var bara fabrikschefen som var lite av den åsikten att den gröna boken, alltså kollektivavtalet för teknologiindustrin, är så svårtolkad och tjock. Men sedan konstaterade man ändå att det är bättre att få en färdig bok. En sådan sätter man inte ihop inom firman på en eftermiddag, utan det skulle krävas mycket resurser, berättar huvudförtroendemannen Esa Salminen.

Också andra viktiga frågor än lönehöjningar

Ett kollektivavtal utvärderas ofta enligt storleken på den allmänna lönehöjningen, men Esa Salminen säger att han inte är en som kräver "så väldigt stora lönehöjningar". I stället lyfter han fram de många andra bestämmelser som parterna förhandlar om, men som det är svårt att sätta en exakt prislapp på.

– De här textfrågorna är viktiga för mig. Som till exempel uppsägningsskyddet för de förtroendevalda personalrepresentanterna, så att folk vågar vara med i förbundets verksamhet, säger Esa Salminen.

Salminen skulle också gärna höja till exempel skifttilläggen.

– Det gäller inte vårt företag, men när man tänker på de arbetsplatser där folk jobbar treskift, så är nog skifttilläggen ganska små.

Salminen anser också att kollektivavtalet ska innehålla en stupstock – alltså en bestämmelse om hur stora lönehöjningar arbetstagarna ska få, om man inte kan enas om annat i de lokala förhandlingarna. Salminen påpekar att det handlar om solidaritet.

– Att ingen lämnas utan och alla får något, även om höjningen inte är exakt lika stor för alla.

Kollektivavtalet är flexibelt och möjliggör lokala avtal

Att vissa arbetsgivare motsätter sig kollektivavtalen handlar enligt Esa Salminen om ett ideologiskt projekt för att försvaga fackföreningsrörelsen. Ibland hör man också riksdagsledamöter påstå att det går att skapa fler jobb bara genom att ingå fler lokala avtal, men inte heller de kan motivera sitt påstående.

– När man ber om ett konkret exempel på hur det här skulle gå till, får man aldrig något svar.

I verkligheten har kollektivavtalet för teknologiindustrin redan länge varit mycket flexibelt.

– I avtalet finns 70 punkter där man lokalt kan avtala om att avvika från det som kollektivavtalet slår fast.

De här möjligheterna utnyttjas också i stor utsträckning. Salminen vet att vissa arbetsgivare vill diktera villkoren i stället för att föra genuina förhandlingar med personalen, men på Eaton Power Quality har de lokala förhandlingarna fungerat.

– Till exempel hade vi en praxis med egen anmälan vid kortare sjukfrånvaro redan innan det skrevs in i kollektivavtalet, säger Esa Salminen.

De flesta förhandlingarna förs som normalt

– Det primära målet för Industrifacket är att ingå allmänt bindande riksomfattande kollektivavtal, berättar Toni Laiho som är sektorchef för kemisektorn vid Industrifacket.

Det behövs dock två parter för att avtala. Arbetstagarsidan väntar nu på att tillräckligt många företag ska ansluta sig till den nya föreningen Teknologiindustrins arbetsgivare och att de här företagen ska ha tillräckligt många anställda för att kollektivavtalet ska kunna bli allmänt bindande.

Toni Laiho är sektorchef vid Industrifacket.

– Förhandlingarna inom teknologiindustrin inleds inte förrän Industriförbundet har en partner som representerar en tillräckligt stor del av avtalsbranschen, säger Laiho.

Kollektivavtalet för den mekaniska skogsindustrin, där arbetsgivarna representeras av organisationen Skogsindustrin, ersätts efter årsskiftet av lokala avtal. Men inom nästan alla andra avtalsbranscher där Industrifacket är part duger allmänt bindande kollektivavtal fortfarande för arbetsgivarna. Så är fallet till exempel inom kemisektorn som leds av Laiho.

– Arbetsgivarorganisationen Kemiindustrin och de två andra arbetsgivarförbund som förhandlar inom kemisektorn har inte försökt lösgöra sig från kollektivavtalsförhandlingarna på nationell nivå. Industrifacket har behandlat fackavdelningarnas initiativ inför kollektivavtalsförhandlingarna och vi förbereder oss på förhandlingarna på samma sätt som tidigare, berättar Toni Laiho.

Men oberoende av vad som händer så har Industrifacket strävat efter att hålla medlemmarna uppdaterade om läget.

– Under hösten har vi hållit informationsmöten. Jag tycker att vi har lyckats bra med att informera medlemmarna. Till exempel har vi aldrig haft kaos eller panik vid telefonjouren inom vår intressebevakning, säger Laiho.

Mikko Nikula
(översättning och bearbetning: Jonny Smeds)

Industrifackets kollektivavtal

Industrifacket är avtalspart i 35 kollektivavtal inom fyra förhandlingssektorer:

  • Teknologisektorn: 4 avtal
  • Kemisektorn: 12 avtal
  • Trävarusektorn: 3 avtal
  • Specialbranschernas sektor: 16 avtal

De största kollektivavtalen och antalet arbetstagare inom avtalsbranschen:

  • Teknologiindustrin, ca 126 000 arbetstagare (bl.a. metall- och elektronikindustri, metallförädling samt maskin- och fordonstillverkning).
  • Bil- och maskinbranschen, ca 11 700 arbetstagare.
  • Mekaniska skogsindustrin, ca 11 000 arbetstagare – det branshvisa kollektivavtalet löper ut vid årsskiftet och ersätts av lokala avtal.
  • Plastproduktsindustrin och kemiska produktindustrin, ca 9000 arbetstagare.

Beställ de senaste nyheterna till din e-post

Beställ de senaste nyheterna till din e-post

Språk

Så här används uppgifterna om dig

Genom att skicka in blanketten godkänner du att informationen om dig används enligt beskrivningen.