Arbetsmarknadsfrågor blev Johanna Solodovs passion – "Tidigare var jag inte intresserad av någon form av politik"
Vad fick dig att bli förtroendeman?
– För tre år sedan hade jag varit medlem i Industrifacket i mindre än ett år, när en arbetskamrat ville ställa upp i valet av huvudförtroendeman på det villkoret att jag lovade ställa upp som vice. Jag kände till de frågor som var aktuella på arbetsplatsen och kom bra överens med arbetstagarna, men den fackliga verksamheten var främmande för mig.
– Vi blev en riktigt effektiv duo – vi drog alltid åt samma håll och stödde varandra. När huvudförtroendemannen sedan blev studieledig valdes jag till ny huvudförtroendeman på arbetsplatsen, allts textilserviceföretaget Lindström. Den nuvarande vice huvudförtroendemannen är yngre än mig och ännu fler unga skulle ha varit intresserade av uppdraget.
– Kanske arbetstagarna har märkt att de kan påverka. Den politiska situationen med konkurrenskraftsavtalet och allt annat har också gjort att intresset har ökat. De här frågorna har fått många att vakna upp tänka på framtiden. Tidigare var jag inte heller själv intresserad av någon form av politik, och jag skulle knappast ha kunnat föreställa mig att arbetsmarknadsfrågor skulle bli en riktig passion för mig.
Vad är du nöjd över att ha åstadkommit?
– Jag tycker att arbetstagarna rent allmänt är mer intresserade av intressebevakningen och de frågor som berör arbetsplatsen. De har också blivit bättre på att förstå sina rättigheter och skyldigheter som arbetstagare. Känslan av att vi kan påverka vårt eget jobb har ökat.
– Jag har jobbat lite med det mesta på arbetsplatsen, så jag kan ta ställning till många frågor med koppling till själva jobbet. Jag har också fört vidare de frågor som arbetstagarna har berättat om.
– I många år var vi helt utan förtroendeman på arbetsplatsen. Med tiden avtog och försvann förhandlingskulturen och arbetstagarna började vänja sig vid att arbetsgivaren bara informerar om saker.
– Jag hoppas att arbetstagarna är nöjda med det vi hittills har åstadkommit på arbetsplatsen. Jag tror också starkt på att vår största bedrift finns i framtiden, bara vi kan arbeta tillsammans.
Vad har varit det bästa?
– Människorna. Jag har lärt känna ett stort antal nya människor på förbundets evenemang och kurser. Jag har fått kamratstöd och riktigt goda nya vänner. Vi kan ha helt olika bakgrund och jobba på olika arbetsplatser, men det som enar oss är att vi har samma syn på arbetslivsrelaterade frågor. Jag har också lärt känna arbetstagarna på arbetsplatsen allt bättre när jag har gått runt och lyssnat på dem.
Hur fungerar samarbetet med cheferna?
– Jag har försökt hålla umgänget öppet och uppriktigt. Jag för fram hur arbetstagarna upplever saker. Vi kan vara av olika åsikt i sakfrågorna, men då är det viktigt att komma ihåg att det är frågorna som grälar – inte människorna.
– Sist och slutligen har både vi och arbetsgivaren samma önskan: att se till jobben finns kvar och att alla tycker om att komma till jobbet.
Hur har du förändrats sedan du blev förtroendeman?
– Som människa har jag blivit väldigt mycket modigare. Tidigare var jag en blyg person, men jag har vuxit mentalt. Framför allt känns det väldigt bra att folk har velat anförtro mig jobbiga och ibland också personliga saker. Även om jag inte kan lösa alla problem, så försöker jag alltid visa att jag bryr mig. Ibland kan redan det hjälpa. Jag har alltid ansetts vara en person som är lätt att närma sig, och många tycks lita på att de kan tala med mig. Det förtroendet försöker jag värna.
Veera Luoma-aho / Jaksomedia
(översättning: Jonny Smeds)
