Så här drabbas de arbetslösa om Samlingspartiets förslag blir verklighet: Mindre än 700 euro per månad i handen redan efter nio månaders arbetslöshet
I sin skuggbudget föreslår Samlingspartiet att det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa ska förkortas till 200 dagar, alltså drygt nio månader. Därefter skulle de som inte har lyckats hitta ett nytt jobb få arbetsmarknadsstöd. Stödets bruttobelopp är nästa år 800 euro per månad och efter skatt blir det 684 euro.
För arbetslösa inom FFC:s branscher är den genomsnittliga inkomstrelaterade dagpenningen ungefär 1440 euro i månaden. Efter skatt blir det 1156 euro kvar att leva på. Många får dessutom ännu mindre.
Ibland får man höra påståenden om att arbetslösa lever så gott på den inkomstrelaterade dagpenningen att de helt enkelt inte är intresserade av att söka jobb – men så är det knappast om man får drygt tusen euro i månaden.
I den modell som Samlingspartiet föreslår skulle den inkomstrelaterade dagpenningen under de tre första månaderna av arbetslösheten vara något högre i dag. Därefter skulle förmånen skäras ner, först så att nettoinkomsterna i genomsnitt blir 1054 euro i månaden och efter ett drygt halvår 948 euro i månaden. De som fortfarande är arbetslösa efter ungefär nio månader skulle endast få arbetsmarknadsstöd.
Samlingspartiet är inte ensamt med den här typen av förslag. Också Finlands Näringsliv EK har i sina mål för nästa valperiod föreslagit nedskärningar inom det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa.
Dessutom föreslår Finansministeriet i sitt färska tjänstemannainlägg att utkomstskyddet för arbetslösa ska reformeras så att maximilängden på den inkomstrelaterade dagpenningen varierar beroende på hur länge du har jobbat.
De som föreslår nedskärningar motiverar dem dels med att arbetslösa ska sporras att jobba, dels med att de offentliga finanserna måste stärkas genom att skära ner utgifterna för den sociala tryggheten. Ofta väljer de ändå att inte kalla det för nedskärningar, utan strukturella reformer.
FFC sväljer inte de här motiveringarna utan anser att Samlingspartiets förslag är grymt mot i synnerhet dem som har det allra sämst ställt, är långtidsarbetslösa och svårsysselsatta.
När arbetslösheten blir långvarig beror det ofta på att de arbetslösa har problem med sin hälsa eller sitt kunnande, och de här problemen löser man inte genom att kraftigt skära ner utkomsten. I stället hamnar folk i allt större ekonomiskt trångmål och blir allt mer beroende av andra sociala förmåner. I värsta fall utestängs folk permanent från arbetsmarknaden.
I stället för att skära ner utkomstskyddet för arbetslösa anser FFC att man borde stötta de arbetslösa mer i jobbsökningen och att man borde kartlägga deras arbets- och funktionsförmåga om arbetslösheten ser ut att bli långvarig. De arbetslösa behöver också flexibla möjligheter att uppdatera sin yrkeskunnighet eller studera till ett nytt yrke.
