Regeringen vill igen göra det lättare för arbetsgivare att egenmäktigt säga upp arbetstagare de inte tycker om – FFC-jurist: "Helt fel lösning"
Regeringen Orpo-Purra vill göra det lättare att säga upp arbetstagare och motiverar det med lagändringen sänker tröskeln att anställa personal. Paula Ilveskivi, som är jurist på fackcentralen FFC, påpekar i ett blogginlägg (på finska) att regeringens planer inte är något nytt påfund. En liknande lagändring drev Juha Sipiläs regering redan 2018.
Den gången handlade det om att försvaga anställningstryggheten vid mindre företag. Juha Sipiläs regering ville bland annat utvidga definitionen av hurdant osakligt beteende som leda till uppsägning eftersom det undergräver förtroendet eller försvårar verksamheten på arbetsplatsen. Ett exempel var enligt Sipiläs regering att arbetstagaren "förgiftar atmosfären" på arbetsplatsen.
Den ändring av arbetsavtalslagen som trädde i kraft i juli 2019 innebär att man i samband bedömningen av uppsägningsgrunderna ska göra en helhetsbedömning där man också beaktar hur många anställda arbetsgivaren har och hur förhållandena för arbetsgivaren och arbetstagaren ser ut som helhet.
Den här försämringen av anställningstryggheten verkar ändå inte ha varit tillräcklig för arbetsgivarna, konstaterar Paula Ilveskivi, eftersom regeringen nu vill göra det ännu lättare att säga upp arbetstagare. Enligt det förslag som regeringen Orpo-Sipilä driver ska det i fortsättningen räcka med "sakliga grunder" för en uppsägning på personrelaterade grunder, i stället för "vägande sakskäl".
– Regeringen ställer villkoren för när en anställning kan avslutas på ett sluttande plan, varnar Ilveskivi i sitt blogginlägg.
Det tidigare förslaget om arbetstagare ska kunna sägas upp för att de "förgiftar atmosfären" i kombination med det nya förslaget om att det ska räcka med det vaga och mångtydiga begreppet "sakliga grunder", hotar enligt Ilveskivi leda till att arbetsgivare egenmäktigt kan säga upp arbetstagare som de inte tycker om.
Det handlar alltså om att arbetsgivare kan säga upp folk enligt det som kallas "pärstäkerroin" på finska och "trynefaktor" på norska, men som det saknas ett ord för i svenskan.
Leder till ökad psykosocial belastning
Paula Ilveskivi påpekar att det inte finns några relevanta belägg för att den förra lagändringen skulle ha förbättrat sysselsättningen. Detta trots att lagändringen berörde en stor del av arbetskraften. Hela 98 procent av alla arbetsgivarföretag har under 20 anställda och vid dessa företag jobbade år 2021 sammanlagt 440 568 arbetstagare.
– Då framstår regeringens metoder som helt fel lösning. I stället för att främja sysselsättningen bidrar lagändringen till att öka den psykosociala belastningen i arbetet och därmed minskar produktiviteten, konstaterar hon.
Forskningen visar nämligen tydligt att det finns ett direkt samband mellan arbetshälsan och produktiviteten.
– I en europeisk undersökning (på engelska) uppger 65 procent av arbetstagarna att otrygga anställningsförhållanden är den främsta orsaken till stress på arbetsplatsen. Det finns ett betydande samband mellan rädslan för att förlora jobbet och försämrad arbetshälsa. Också FFC:s arbetslivsbarometer (på finska) visar att oron för att förlora jobbet leder till ökad psykisk belastning.
Den försämrade anställningstryggheten kan dessutom få allvarliga konsekvenser för utkomsten för de arbetstagare som drabbas av uppsägning.
– En arbetstagare som har sagts upp på personrelaterade grunder anses själv ha orsakat att anställningen upphör, och därför blir personen utan arbetslöshetsdagpenning under en karenstid. När regeringen dessutom planerar betydande nedskärningar i utkomstskyddet för arbetslösa och den övriga sociala tryggheten, så blir konsekvenserna allt allvarligare för de människor som drabbas av uppsägning.
FFC uppmanar regeringen att inte genomföra de omfattande försämringarna.
– I stället borde regeringen vidta åtgärder för att förbättra arbetshälsan och produktiviteten samt förlänga tiden i arbetslivet. På det sättet kan man förbättra statsfinanserna och trygga en tillräcklig finansiering av välfärdsstaten, påpekar Paula Ilveskivi i sitt blogginlägg.
