Plats för sorg i arbetslivet – Det är lättare att börja jobba igen efter en kris i privatlivet om man får stöd av arbetsgivaren och arbetskamraterna
En svår skilsmässa och målsägande i en påfrestande rättsprocess –skolgångshandledaren och arbetarskyddsfullmäktige Erja Valtonen från Lundo har under sin långa tid i arbetslivet upplevt två djupa kriser i privatlivet.
Både skilsmässan och den flera år långa rättstvisten påverkade nattsömnen och arbetsförmågan. Rättsfallet avgjordes ändå slutligen till Valtonens fördel.
– Först skämdes jag över både skilsmässan och rättstvisten. Jag ville inte berätta om någondera på jobbet. Till slut berättade jag ändå – och det var helt rätt gjort. Jag fick fullt stöd av arbetsgemenskapen, berättar Erja Valtonen.
Chefen hänvisade Valtonen till företagshälsovården och uppmanade henne att göra en brottsanmälan till polisen. Valtonen fick också frågan om hon ville att hennes arbetstid skulle anpassas, men det ville hon inte.
– Så här i efterhand tycker jag ändå att det kunde ha varit klokt att förkorta arbetstiden under den värsta perioden, säger hon nu.
Tyvärr är det inte alltid arbetsgivaren och arbetsgemenskapen förhåller sig så här empatiskt till arbetstagare som har drabbats av en stor förlust eller motgång i privatlivet.
– Det är fortfarande vanligt att man tänker att privatlivet – och särskilt de svårigheter man har i privatlivet – inte får synas på jobbet. I värsta fall kan den som har drabbats av en stor förlust bli utsatt för diskriminering på arbetsplatsen, berättar Tiina-Emilia Kaunisto som är specialsakkunnig i arbetslivsfrågor på Nätverket för stjärnfamiljer.
Stöd på arbetstagarens villkor
Det är inte ovanligt att vi drabbas av en eller annan kris i privatlivet under vår tid i arbetslivet – till exempel en svår skilsmässa eller en familjemedlem som insjuknar allvarligt eller dör.
Framför allt på stora arbetsplatser är det oundvikligt att arbetstagare drabbas av sorg.
Det finns ändå stora skillnader i hur man på arbetsplatserna tar hänsyn till arbetstagare som genomlever en kris. I bästa fall får arbetstagaren förståelse och fullt stöd, på samma sätt som Erja Valtonen fick på sin arbetsplats.
– Det skulle vara bra om chefen kan bjuda in den som har drabbats av en förlust för att diskutera hurdant stöd personen önskar sig. Kan man kontakta företagshälsovården? Ska man berätta om situationen för de andra på arbetsplatsen? Allt ska ske för att arbetstagaren vill det och med personens tillstånd, betonar Tiina-Emilia Kaunisto.
En del arbetsgivare kan erbjuda korttidsterapi eller diskussionshjälp för dem som har drabbats av en förlust.
När det blir aktuellt att återgå till arbetet kan man diskutera eventuell anpassning av jobbet eller arbetstiderna.
– Det är viktigt att inse att sorgen kommer och går i vågor. Sorgen försvinner inte när sjukledigheten tar slut, men den ändrar form med tiden. Också efter många år är det till exempel vanligt att bemärkelsedagar är tunga, påpekar Tiina-Emilia Kaunisto.
På många arbetsplatser bemöts sörjande med empati – men det finns också arbetsplatser där sörjande blir utsatta för diskriminering. Arbetskamraterna kan skvallra elakt bakom ryggen eller rentav säga fula saker direkt till personen. Arbetsgivaren kanske inte heller visar någon förståelse.
– I ett fall blev en arbetstagare inkallad till chefen och uppläxad för att personen ville berätta om sin förlust för arbetskamraterna. Chefen ansåg att frågor som gäller privatlivet hör inte hemma på jobbet. Det mest extrema fallet handlar om en person som hade förlorat sitt barn och sedan blev uppsagd, berättar Tiina-Emilia Kaunisto.
Avlönad ledighet i kollektivavtalen
Döden är tabu för finländarna – i synnerhet om det handlar om en våldsam död eller ett barn som har dött. Många upplever att det är svårt att möta en sörjande arbetskamrat.
Enligt Tiina-Emilia Kaunisto behöver man inte göra underverk när man träffar en sörjande arbetskamrat för första gången. Det räcker att man visar medkänsla.
– Många som har drabbats av en förlust önskar också att de inte ska isoleras, utan att arbetskamraterna ska fortsätta fråga om de vill följa med och äta lunch och tala om helt vanliga saker, säger Kaunisto.
För cheferna, de förtroendevalda och alla andra på arbetsplatsen är det bra om man på förhand har utarbetat en skriftlig plan för hur man ska agera om en arbetstagare drabbas av en kris.
Enligt Kaunisto skulle det också vara bra att ta hänsyn till kriser i privatlivet i de branschvisa kollektivavtalen. Nätverket för stjärnfamiljer har rekommenderat att man i kollektivavtalen skriver in att arbetstagarna har rätt till en eller två veckors avlönad ledighet för vård av anhörig som befinner sig i livets slutskede, samt rätt till avlönad ledighet också om ett barn föds dött.
Snellman har en handlingsmodell för kriser
På Snellmans köttförädling i Jakobstad behöver arbetstagarna inte dölja eventuella kriser i privatlivet. Arbetsgivaren har tillsammans med personalens representanter utarbetat en skriftlig handlingsmodell för krissituationer.
– Vi har haft en modell för tidigt ingripande i fyra år. Där står det vad cheferna och de förtroendevalda ska göra om en arbetstagare har bekymmer som påverkar arbetet, berättar Hannu Mäkelä som är arbetarskyddsfullmäktig på Snellman.
Enligt honom är det viktigt att modellen finns nedtecknad. Då är åtgärderna alltid de samma och inte beroende av vad man råkar komma ihåg. Dessutom bevaras informationen också om chefer och förtroendevalda byts ut.
På Snellman får arbetstagarna stöd vid alla slags problem i privatlivet – oavsett om det handlar om problem med hälsan, ekonomiska problem eller om en närstående har gått bort. Utöver den vanliga företagshälsovården kan arbetstagarna i Jakobstad också få tillgång till psykoterapeut, hälsotränare och ekonomisk rådgivare.
– Snellman är ett familjeföretag och här står familjevärden högt i kurs. Arbetsgivaren bryr sig om arbetstagarnas välbefinnande. Och det är ju också så att om man tyngs av något i privatlivet, så tänker man inte på jobbet. Arbetsförmågan är inte den samma och risken för olycksfall i arbetet ökar, säger Mäkelä.
Stöd stärker förtroendet
Det ligger i både arbetstagarnas och arbetsgivarnas intresse att man tar hänsyn till kriser i privatlivet på ett lämpligt och korrekt sätt.
– När stödet är bra blir återgången till arbetet smidigare. Om saker och ting sköts dåligt och jobbet blir en extra belastning för den som har upplevt en förlust, kan det dröja längre innan arbetsförmågan återgår till det normala, säger Tiina-Emilia Kaunisto.
Hon påpekar att om arbetstagarna stöds på ett bra sätt i krissituationer, så ökar också trygghetskänslan i hela arbetsgemenskapen, personalen upplever större samhörighet och personalomsättningen minskar. Ett gott stöd ökar förtroendet för att man själv ska få hjälp om man drabbas av en kris.
Nu när det har gått flera år sedan Erja Valtonen genomgick sina kriser uppmuntrar hon andra som befinner sig i samma situation att öppet berätta om sina bekymmer på arbetsplatsen.
– Ofta märker de andra att allt inte är som det ska och undrar vad som har hänt. När du är öppen med det kan de andra på arbetsplatsen hjälpa och stötta dig, konstaterar hon.
Anu Vallinkoski
(översättning: Jonny Smeds)
