FFC beklagar och bjuder in alla att demonstrera

– Vi beklagar de eventuella olägenheter som de kommande strejkerna kan leda till för folk. Vi tror ändå att finländarna i stor utsträckning förstår varför vi vidtar så här kraftiga åtgärder. Genom att berätta om strejkerna i ett tidigt skede hoppas vi dessutom att folk ska ha möjlighet att förbereda sig, säger FFC:s ordförande Jarkko Eloranta.

Genom strejkerna försöker FFC påverka de försämringar i arbetslivet och nedskärningar i den sociala tryggheten som regeringen Orpo-Purra driver. Också den STOP nu!-demonstration som FFC ordnar tillsammans med STTK den 1 februari har samma mål. FFC bjuder in alla medborgare och medborgarorganisationer som är missnöjda med regeringens linje att delta i demonstrationen.

Önskar sig måttlighet

– Fackföreningsrörelsen har sedan i höstas önskat att regeringen Orpo-Purra skulle tänka igenom sin linje en gång till. De nedskärningar som regeringen planerar inom den sociala tryggheten är till exempel så kraftiga att de skrotar hela systemet. På samma sätt skulle försämringarna i arbetslivet leda till att anställningsvillkoren förs flera årtionden bakåt i tiden.

FFC har speciellt lyft fram de försämringar i arbetslivet som inte förbättrar sysselsättningen eller påverkar balansen i de offentliga finanserna, men som försämrar arbetstagarnas ställning.

– Syftet med största delen av de lagförslag som just nu framskrider är att försvaga arbetstagarnas förhandlingsposition och möjligheter att använda sin kollektiva förhandlingsstyrka, betonar FFC:s ordförande Jarkko Eloranta.

Regeringen åberopar sysselsättningseffekter och insisterar på att fackförbunden ska presentera alternativa sätt att stärka sysselsättningen. Samtidigt förbiser man dock att inte ens finansministeriet har beräknat sysselsättningseffekter för alla regeringens åtgärder.

Överdimensionerade – men för vem?

– De bedömningar om att strejkerna skulle vara överdimensionerade, som har framförts i offentligheten, är ett tecken på arrogans och att man har fjärmats från de finländska arbetstagarnas vardag. Om regeringens linje genomförs som sådan leder det till att finländarnas liv försämras på ett aldrig tidigare skådat sätt. Regeringen har gjort sig själv till en arbetsmarknadspart. Löntagarna kräver inga nya förmåner, utan försöker upprätthålla spelreglerna för ett rättvist arbetsliv.

Enligt Eloranta är det regeringens åtgärder för att bestraffa arbetstagarna som är överdimensionerade. Under veckoslutet berättade flera arbetsgivarorganisationer att de motsätter sig strejkerna i början av februari och hävdade att företagen inte är part i konflikten som de drabbas av. FFC anser dock att företagen och deras intresseorganisationer är part.

– Många av regeringens nedskärningar i den sociala tryggheten är sådana som näringslivet länge har lobbat för. Också de idéer som på ett avgörande sätt rubbar balansen i arbetslivet till arbetsgivarnas fördel har funnits på önskelistan från företagens intresseorganisationer. Man måste också förstå att fackföreningsrörelsen inte passivt står och ser på när regeringen försvårar vardagen för de finländska arbetstagarna.