Fakta i strejkdebatten: Det förekommer få strejker i Finland, men regeringen vill ändå begränsa strejkrätten

Regeringen Orpo-Purra planerar att begränsa arbetstagarnas rätt att strejka. Regeringsprogrammet innehåller flera åtgärder som ska göra det svårare att gå i strejk.

Regeringen vill kraftigt höja bötesbeloppen för olovliga strejker. Böterna ska som högst kunna uppgå till 150 000 euro och det lägsta beloppet ska vara 10 000 euro. Enligt regeringens planer ska också enskilda arbetstagare bli tvungna att betala en påföljdsavgift om de deltar i en olovlig strejk. Det handlar om en avgift på 200 euro i situationer där arbetstagarna fortsätter en arbetskonflikt som arbetsdomstolen har konstaterat vara olovlig.

Regeringen vill begränsa längden på politiska strejker till högst ett dygn. Också rätten till sympatistrejker ska begränsas. Sympatistrejker ska enligt regeringen vara ”skäliga i förhållande till målen” och deras verkningar ska endast drabba parterna i arbetstvisten.

Frågorna i regeringsprogrammet som gäller arbetsfreden behandlas just nu i en arbetsgrupp som ska bli klar med sitt arbete i oktober. Efter det väntas de egentliga lagförslagen.

Antalet arbetskonflikter varierar kraftigt

I Finland samlar Statistikcentralen årligen in uppgifter om arbetskonflikter. Antalet arbetskonflikter varierar stort. Till exempel i fjol ledde arbetskonflikter till klart fler förlorade arbetsdagar än tidigare under 2000-talet. År 2021 var antalet arbetskonflikter däremot det lägsta på över 50 år.

I fjol utkämpades 64 arbetskonflikter i Finland. Antalet arbetstagare som deltog i arbetskonflikter uppgick till cirka 177 600 och antalet förlorade arbetsdagar till cirka 962 600. Året innan var antalet arbetstagare som deltog i arbetskonflikter cirka 22 500 och antalet förlorade arbetsdagar cirka 34 100. Den var framför allt strejkerna inom den kommunala sektorn och hälsovården som förklarar de stora siffrorna för år 2022.

Enligt Statistikcentralen var strejkår som 2022 ganska vanliga på 1980-talet och ännu under första hälften av 1990-talet. Det har alltså inte blivit vanligare med strejker under 2000-talet jämfört med tidigare årtionden, utan tvärtom har strejkandet minskat avsevärt. På 1970- och 1980-talen fanns det år då klart mer än två miljoner arbetsdagar gick förlorade på grund av arbetskonflikter.

Under 2000-talet har antalet arbetskonflikter vanligtvis varierat mellan 55 och 190 per år.

Finländarna är inte exceptionellt strejkbenägna

Av arbetsgivarsidans prat kan man ibland få intrycket att de finländska arbetstagarna strejkar betydligt mer än arbetstagarna i andra länder. Det stämmer inte.

Ekonomen Antti Koskela har granskat antalet strejker i Finland och på andra håll i världen i sin bok Hanskat tippui – lakkojen historia ja vaikutus yhteiskunnassa (på finska). Statistiken visar att Finland inte är ett speciellt strejkkänsligt land jämfört med andra länder. Till exempel i Frankrike går tre gånger så många arbetsdagar förlorade som i Finland. Finland ligger på samma nivå som till exempel Sydkorea och Storbritannien. Statistiken har sammanställts per tusen anställda, så siffrorna är jämförbara trots att länderna är olika stora.

I Norge är antalet arbetsdagar som har gått förlorade på grund av arbetskonflikter något större än i Finland. I Sverige är antalet klart mindre. När man jämför hela Europa ligger Finland något över genomsnittet.

I Danmark, som traditionellt är det mest strejkkänsliga landet i Norden, är strejklagstiftningen i stort sett likadan som i de övriga nordiska länderna – rentav strängare än i Finland.

Strejkrätten tryggas i lagen

Arbetstagarnas rätt att strejka är allmänt erkänd. FN-organet ILO slår till exempel i en deklaration fast att föreningsfrihet och erkännande av den kollektiva förhandlingsrätten hör till de grundläggande principerna i arbetslivet. Finlands grundlag tryggar rätten till facklig föreningsfrihet och strejkrätten anses ingå i det. Bestämmelser om arbetskonflikter finns också i lagen om kollektivavtal och i lagen om medling i arbetstvister.

Facklig föreningsfrihet innebär bland annat att arbetstagare inte får utsättas för påtryckningar eller diskriminering från arbetsgivaren när de deltar i en strejk som arrangeras av det egna fackförbundet. Fackförbunden har också rätt att strejkbelägga arbetsuppgifter oberoende av vem som utför dem. Strejkerna gäller alltså inte bara fackförbundens medlemmar. Också den här principen har högsta domstolen fastställt i Finland genom sina avgöranden.

Tua Onnela
(översättning: Jonny Smeds)

Arbetskonfliktstermer

• Strejk (lakko): En stridsåtgärd som arbetstagarsidan vidtar och som innebär att arbetstagarna tillfälligt avbryter arbetet. Under en strejk har arbetsgivaren inte rätt att leda arbetet och inte heller skyldighet att betala lön. En strejk är en kollektiv åtgärd som vanligen vidtas av ett fackförbund. Enskilda arbetstagare kan inte fatta beslut om att inleda en strejk. Genom strejken försöker facket oftast påverka förhandlingarna om kollektivavtal, alltså löner och andra anställningsvillkor, i den egna branschen.
• Lockout (työsulku): En stridsåtgärd som arbetsgivaren vidtar och som innebär att arbetstagarna utestängs från arbetet och att lönebetalningen avbryts.
• Sympatistrejk (tukilakko): En strejk där arbetstagarna stöder lagliga stridsåtgärder som fackförbundet har vidtagit i en annan bransch eller som ett annat fackförbund har vidtagit.
• Politisk strejk (poliittinen lakko): En strejk där arbetstagarna inte försöker påverka anställningsvillkoren i den egna branschen, utan i stället försöker påverka de politiska beslutsfattarna när de fattar beslut som påverkar arbetstagarnas yrkesmässiga, sociala eller ekonomiska ställning.
• Utmarsch (ulosmarssi): Arbetstagarna avbryter arbetet för att lämna arbetsplatsen. Avbrottet är kortvarigt och pågår ofta i högst en dag eller ett dygn.
• Olovlig strejk (laiton lakko): Strejkrätten hör till arbetstagarnas rättigheter, men när ett kollektivavtal är i kraft råder fredsplikt i den branschen. Det betyder att strejker som ordnas under den här perioden och som riktar sig mot kollektivavtalet kan konstateras vara olovliga av arbetsdomstolen. Olovliga strejker är ofta korta utmarscher, till exempel som reaktion på att arbetsgivaren planerar att säga upp arbetstagare.
• Strejkböter (hyvityssakko, "lakkosakko"): En avgift som arbetsdomstolen kan påföra ett fackförbund eller ett arbetsgivarförbund för en olovlig strejk. Enligt den nuvarande lagen kan inte enskilda arbetstagare bestraffas även om de deltar i en strejk som har konstaterats vara olovlig.
• Blockad (saarto): En stridsåtgärd där anställda vid andra företag vägrar samarbeta med det företag som är satt i blockad. Ansökningsblockad (hakusaarto) betyder att fackförbundets medlemmar att inte söker jobb vid det företag som omfattas av blockaden.
• Förbud mot att byta arbetspass (vuoronvaihtokielto): En stridsåtgärd som är lindrigare än en strejk och innebär att medlemmarna i ett fackförbund vägrar byta arbetspass och göra andra ändringar i arbetsschemat som arbetsgivaren föreslår.
• Övertidsblockad (ylityökielto): En stridsåtgärd som är lindrigare än en strejk och innebär att medlemmarna i ett fackförbund vägrar jobba övertid. I Finland talar man ofta om övertidsförbud.