Det går att ta sig över den digitala klyftan – men cheferna måste ta rädslan för förändring på allvar
Digitaliseringen framskrider, men alla medborgare har inte de kunskaper som behövs för att hänga med i utvecklingen. En forskningsrapport som Arbetshälsoinstitutet publicerade i december visar att ungefär sju procent av löntagarna inte använder sig av digitala verktyg i sitt arbete.
De som befinner sig i den djupaste användningsklyftan är personer under 25 år och personer över 55 år. Många av dem jobbar i byggbranschen eller som städare, hemhjälp, köks- och restaurangbiträden eller processarbetstagare.
Det är ofrånkomligt att digitaliseringen under de närmaste åren kommer att sprida sig också till branscher där datateknik inte traditionellt har behövts. Forskningsprofessor Tuomo Alasoini från Arbetshälsoinstitutet påpekar att det inte enbart handlar om att kunna använda de digitala apparaterna på det sätt som krävs i arbetslivet.
– Till de digitala kunskaperna hör också att man kan hitta information i digital form och utvärdera den här informationen. Det handlar också om sociala kunskaper och förmågan att skapa innehåll, påpekar Tuomo Alasoini.
En kvistig fråga är hur vi i framtiden ska kunna undvika att en stor grupp löntagare råkar ut för digital marginalisering. Det här är något som man också har dryftat mycket på fackcentralen FFC, där Juha Antila utvecklingschef och Mikko Heinikoski är chef för utbildningsfrågor och arbetskraftspolitik. Tillsammans med Tuomo Alasoini från Arbetshälsoinstitutet räknar Juha Antila och Mikko Heinikoski upp fem sätt undvika digital marginalisering.
1. Se till att arbetstagarna får delta i anskaffningen av maskiner och digitala verktyg
När det uppstår ett behov av att förnya maskiner eller program på arbetsplatsen, är det vanligt att arbetsgivaren ingår ett avtal om anskaffningen och sedan informerar personalen om de förändringar som kommer att ske. Det skulle ändå vara mer fruktbart att ta med arbetstagarna i anskaffningsprocessen.
En förutseende arbetsgivare berättar i god tid om sina investeringsplaner för personalens representanter. Det här är viktigt att göra innan man vidtar konkreta åtgärder. Förtroendemannen måste hinna utreda vilken oro samt vilka behov och förhoppningar de som ska använda den nya tekniken känner.
På mindre arbetsplatser kan det vara klokt att gå igenom planerna med alla arbetstagare. På det här sättet kan man undvika otrevliga överraskningar och onödiga rädslor. När användarna själva har en möjlighet att påverka anskaffningarna, förbinder de sig bättre till förändringen och är mer motiverade att ta emot de nya helheterna.
2. Viktigt med regelbunden och skräddarsydd utbildning
Det är viktigt att arbetsgivare i alla branscher ser till att hålla personalens kunnande uppdaterat.
Arbetsgivaren ska ordna personalutbildningar regelbundet och också se till att alla deltar. Även om det kostar att ordna utbildningen, så blir det dyrare om man gör miljoninvesteringar som arbetstagarna inte klarar av att utnyttja effektivt. Det lönar sig för arbetsgivaren att utreda vilka stöd samhället kan ge för ordnandet av utbildning.
När personalen introduceras i användningen av nya system är det klokt att skräddarsy handledningen enligt de individuella behoven. Arbetstagarna ska ha tillgång till digitalt stöd också efter de första dagarna. Det kan också vara en god idé att låta arbetstagarna lära sig av varandra.
3. Stötta personer som lär sig på olika sätt
Det går inte nödvändigtvis att genast få ut maximal nytta av de nya verktygen. Ibland går ibruktagandet trögt på grund av att systemet är halvfärdigt.
Det är viktigt att arbetsgivaren kommer ihåg att människor också lär sig nya saker i olika takt. Därför är det bra om man på arbetsplatsen kan uppmuntra till en atmosfär där alla öppet vågar tala om inlärningssvårigheter. Det är också klokt att glömma alla fördomar om till exempel digitala infödingar som kan allt. Också unga kan behöva hjälp med inlärningen – i synnerhet om de endast har gått den grundläggande utbildningen.
Det finns många sätt att stötta personer som lär sig på olika sätt. Till exempel kan bilder och filmsnuttar hjälpa dem som har svårigheter att läsa eller som inte har svenska eller finska som modersmål. Läs mer om olika metoder på webbplatsen Työ sujuvaksi (på finska).
4. Meningsfullhet ger motivation
För personer som närmar sig pensionsåldern kan det kännas frustrerande att behöva lära sig använda nya apparater och program. Det går att väcka motivationen genom att fundera på vilken nytta man kan ha av de digitala färdigheterna utanför jobbet. I dagens samhälle flyttas allt fler tjänster över till webben, och nu under coronapandemin går det att hålla kontakten till nära och kära genom videosamtal.
Lättast är det är lära sig nya digitala färdigheter om man kombinerar inlärningen med frågor som man själv tycker att är viktiga. Till exempel kan man använda kartappar när man är ute och rör på sig.
På arbetsplatsen måste cheferna ta rädslan för förändring på allvar och hjälpa medarbetarna att lyckas. Ju tryggare det känns att göra hoppet ut i det okända, desto mer redo är arbetstagarna att engagera sig. Om den digitala tekniken ersätter en del av arbetsinsatsen för vissa arbetstagare, är det klokt att också fundera på hur arbetsuppgifterna kan omorganiseras.
5. Upprätthåll dina färdigheter under avbrotten i arbetslivet
Många arbetstagare är i perioder tillfälligt borta från arbetslivet på grund av till exempel familjeledigheter, arbetslöshet eller långvarig permittering. Då kan det vara bra att upprätthålla och uppdatera sina digitala färdigheter genom kurser inom arbetskraftsutbildningen eller det fria bildningsarbetet. Det kan till exempel vara en god idé att slipa sina kunskaper i engelska.
När man söker ett nytt jobb är det viktigt att lära sig identifiera de digitala färdigheter som man har samlat på sig i sina tidigare arbetsuppgifter – och öva sig på att berätta om dem. Till exempel har dagens pappersarbetare ofrånkomligen många digitala färdigheter, även om man inte genast kommer att tänka på det.
Minna Hotokka
(översättning och bearbetning: Jonny Smeds)
