Varför förhandlar man igen om pensionerna? – Sinikka Näätsaari från FFC svarar på tre frågor

1. I internationella utvärderingar har det finländska pensionssystem bedömts vara bra. Varför vill man ändå reformera pensionssystemet igen?

– Den senaste reformen av pensionssystemet gjordes år 2017. Man har bedömt att reformen har fungerat väl och till exempel målet att höja pensioneringsåldern har uppnåtts i förtid. Det är ändå viktigt att man ser över pensionssystemet med jämna mellanrum och att man förutser framtida ändringsbehov. Det handlar om att underhålla systemet genom att kontinuerligt och långsiktigt förnya och utveckla det. Det är viktigt att se till att det finländska pensionssystemet också i fortsättningen är ett av de bästa i världen.

– De uppskattningar av nativiteten som gjordes i samband med pensionsreformen 2017 har inte förverkligats. Det har fötts färre barn än beräknat och åtminstone tills vidare finns det inga tecken på någon större förändring, även om det är möjligt att situationen förändras till det bättre. Dessutom åldras den finländska befolkningen.

– I en internationell utvärdering som gjordes hösten 2021 fäste man uppmärksamhet vid att finansieringen av det finländska pensionssystemet måste bli mer hållbar på lång sikt. Det är syftet med den reform som nu har inletts. Det är viktigt att också yngre generationer kan lita på att får en skälig pension när de uppnår pensionsåldern.

2. Varför förhandlar representanter för arbetstagarna och arbetsgivarna om reformen?

– Därför att arbetspensionerna finansieras genom avgifter som tas ut av arbetsgivarna och löntagarna. Parterna på arbetsmarknaden är intresserade av hur stora arbetspensionsavgifterna är och hur vårt arbetspensionssystem ser ut. Parterna på arbetsmarknaden har i årtionden sett till att arbetspensionssystemet utvecklas långsiktigt, i stället för att systemet skulle ha ändrats i takt med de politiska konjunkturerna. Dessutom löser man mindre frågor hela tiden – som en del av det som kallas för principen om kontinuerliga förhandlingar.

– Parterna på arbetsmarknaden förhandlar sinsemellan om huvudlinjerna för pensionsuppgörelserna. Regeringen ansvarar för lagberedningen på trepartsbasis, där man löser många detaljer. Riksdagen stiftar sedan lagarna. Den här modellen har varit ansvarsfull och den har gett resultat. Modellen har också legat i regeringarnas intresse.

3. Vilka är FFC:s utgångspunkter för reformen?

– FFC:s utgångspunkter för arbetspensionssystemet är bland annat att det ska vara förmånsbaserat och täckande samt grunda sig på lagstiftning. Det här innebär till exempel att ersättningsnivån är skälig och att man tjänar in pension för allt arbete. Det är viktigt att bevara egendomsskyddet. Det betyder att man inte sänker de pensioner som redan betalas ut.

– Vi anser inte att det krävs några snabba eller radikala förändringar inom arbetspensionssystemet – eller att man över huvud taget ska förnya pensionssystemet på det sättet, för det är viktigt att systemet är förutsägbart och tillförlitligt. Medborgarna ska kunna lita på pensionssystemet och få tid att förbereda sig på eventuella förändringar. Det är viktigt att alla vill bidra till vårt gemensamma pensionsskydd och att alla i sinom tid får en skälig pension.

Läs mer om pensionsreformen på Pensionsskyddscentralens webbplats och på Arbetspensionsförsäkrarna Telas webbplats (på finska).