Vad kan man göra när jobben och arbetstagarna inte möts? – Experter föreslår skräddarsydd utbildning och stöd i jobbsökningen

Inga Jaskola-Ihalmo skickade ut hundratals jobbansökningar innan hon fick napp.

– Självkänslan var helt körd i botten. Jag började tänka att jag är sämre än alla andra. Det var irriterande att arbetsgivarna alltid sa nej. Ännu värre var när de inte ens berättade att jag inte hade blivit vald, säger den 40-åriga helsingforsaren Inga Jaskola-Ihalmo när hon beskriver hur det kändes att vara arbetslös.

Men sedan i december i fjol är Jaskola-Ihalmo inte längre arbetslös. Då började hon på sitt nuvarande jobb på föreningen Vihreä keidas, som bland annat ordnar rehabiliterande arbetsverksamhet. Hon gör kontorsarbete med lönesubvention och uppdaterar föreningens konton i sociala medier.

Innan hon fick sitt nuvarande jobb var Inga Jaskola-Ihalmo arbetslös i nästan två år. Under den tiden sökte Jaskola-Ihalmo, som har utbildat sig till medieassistent, jobb inom många olika branscher.

Atypiskt arbete lockar inte

Det har talats mycket om bristen på arbetskraft den senaste tiden. Det råder brist på personal inom vården, ict-branschen och restaurangbranschen. Samtidigt finns det ändå fler arbetslösa än lediga jobb. Varför möts inte de lediga jobben och den tillgängliga arbetskraften?

Traditionellt har företeelsen förklarats med matchningsproblem – att jobben och arbetskraften finns på olika orter eller att de arbetslösa inte den kompetens som krävs för de lediga jobben. I Färdplansprojektet för tillgång på arbetskraft lyfter dock Arbets- och näringsministeriet fram en annan aspekt med matchningsproblemet: mer än hälften av alla lediga jobb är atypiska anställningar, alltså till exempel deltids-, visstids- eller bemanningsarbete.

– I Finland är det regionala matchningsproblemet väldigt litet, men det yrkesmässiga matchningsproblemet har en viss inverkan. Det finns till exempel ett överutbud av kontorssekreterare och yrkesutövare inom de kreativa branscherna. Det största problemet är ändå att deltidsjobb eller bemanningsarbete inte lockar jobbsökande, säger Liisa Larja som är specialsakkunnig vid Arbets- och näringsministeriet.

Atypiska anställningar är speciellt vanliga inom låglönebranscherna.

Också när FFC nyligen gjorde en utredning om orsakerna till arbetslöshet var det många som lyfte fram atypiska anställningar. I utredningen fick de arbetslösa själva fundera på varför de inte har lyckats få jobb. Den tredje vanligaste orsaken som nämndes var att det inte finns något lämpligt heltidsarbete. Den fjärde vanligaste orsaken var att lönen skulle ha varit för låg.

I lågavlönade deltidsjobb kan inkomsterna vara mycket små.

Merru Tuliara är vd för arbetsgivarorganisationen Henkilöstöala HELA och hon uppmuntrar folk att ta emot också atypiska jobb.

– När man har varit arbetslös är det ofta genom något litet jobb som en ny yrkesbana får sin början. När företagen kan erbjuda mer arbete är det först de deltidsanställda som redan jobbar där som får erbjudandet. Då behöver företaget inte introducera någon ny i arbetet. Å andra sidan är det mycket lättare att söka jobb när man redan har ett jobb än när man är arbetslös, säger Tuliara.

Hälsoproblem och högre ålder gör det svårt att få jobb

Inga Jaskola-Ihalmo har ofta undrat varför så många jobb bara har förblivit en dröm.

– Konkurrensen är mycket hård i mediebranschen och ofta krävs högskoleutbildning, vilket jag inte har. Jag har adhd och en tarmsjukdom, vilket kan påverka mina möjligheter att få jobb. När jag sökte mitt nuvarande jobb berättade jag öppet om de här sakerna.

Enligt Arbets- och näringsministeriet har 63 procent av de arbetslösa arbetssökande minst en riskfaktor som gör dem mindre attraktiva i arbetsgivarnas ögon. Sådana faktorer är bland annat en ålder över 55 år, avsaknaden av finskt medborgarskap, hälsoproblem, låg utbildning och långvarig arbetslöshet.

Också de arbetslösa som svarade på FFC:s utredning kom till ungefär samma slutsatser som Arbets- och näringsministeriet utredning. De ansåg att hälsoproblem var den vanligaste orsaken till att de inte har fått jobb, medan åldern var den näst vanliga. Speciellt svårt var det att få jobb för personer över 55 år.

Enligt Merru Tuliara letar arbetsgivarna alltid efter den bästa kandidaten när de rekryterar nya anställda. Det viktigaste är rätt kompetens och det näst viktigaste är att den sökande passar in i arbetsgemenskapen.

– Arbetsgivarna kan vara oroliga över att den nedsatta arbetsförmågan innebär risker. Under anställningsintervjun kanske den som söker jobbet räknar upp vad hen inte klarar av att göra. Också orealistiska löneönskemål kan ha en avskräckande effekt. Långa perioder av arbetslöshet väcker också frågor, speciellt nu när det finns lediga jobb, räknar hon upp.

Enligt Liisa Larja på Arbets- och näringsministeriet har bristen på arbetskraft lett till att en del av arbetsgivarna konkurrerar genom att höja lönerna, medan andra är mer flexibla i sina kriterier. Särskilt äldre arbetssökande gynnas av situationen.

– Med tanke på vår åldersstruktur måste man ta den arbetskraft som finns, påpekar Larja.

Det är inte bara för äldre personer som situationen har förbättrats, utan det samma gäller för arbetssökande med invandrarbakgrund. Många arbetsgivare har lättat på sina språkkrav. 

Man ska inte heller glömma att bristen på arbetskraft ibland beror på att arbetsgivaren i fråga har ett dåligt rykte. Också de arbetssökande utvärderar sina potentiella arbetsgivare.

Mer utbildning och digital arbetsförmedling

Hur ska man då tackla arbetslösheten och matchningsproblemen? I både arbets- och näringsministeriets färdplan och FFC:s utredning betonas att det behövs mer utbildning och effektivare arbetskraftstjänster.

Genom utbildning kan man få folk att byta från de branscher där det råder ett överskott på arbetskraft till de branscher där det råder brist på arbetskraft. På samma sätt kan utbildning bidra till att förbättra sysselsättningen bland lågutbildade. Sysselsättningsgraden är speciellt låg bland dem som endast har grundutbildning.

– De unga årskullarna är ganska små, så det är framför allt genom vuxenutbildning vi kan åtgärda bristen på arbetskraft. Jag tror att vi i allt större utsträckning kommer att få se utbildning som arbetsgivarna och arbetskraftsmyndigheterna skräddarsyr tillsammans, säger Larja.

På Arbets- och näringsministeriet tänker man sig också att jobbsökande och jobb ska kunna sammanföras mer effektivt i framtiden genom att arbetskraftstjänsterna digitaliseras. FFC anser att man borde förbättra arbetskraftstjänsterna framför allt för äldre personer. En del av de äldre behöver hjälp med den digitala jobbsökningen och till exempel med att göra arbetsansökningar i videoform.

– Man måste ingripa i problem med arbetsförmågan redan i början av arbetslösheten. Därför föreslår vi att alla arbetslösa ska få gå på hälsoundersökning när de har varit arbetslösa i två månader. Då kan man åtgärda problemen i ett tidigt skede, säger Alli Tiensuu som är arbetskraftspolitisk expert på FFC.

Målet är en bra grund för fortsatt jobbsökning

Inga Jaskola-Ihalmo är tacksam för sitt nya jobb. Hon trivs med jobbet och känner att det är meningsfullt. Hennes nuvarande anställning löper ut i slutet av november.

– Mitt mål är att få värdefull arbetserfarenhet, ett bra arbetsintyg och goda referenser – en bra grund för min jobbsökning. Jag drömmer om att jobba som innehållsproducent och utbilda mig till adhd-erfarenhetsexpert, säger hon.

Anu Vallinkoski
(översättning: Jonny Smeds)