Utan dem skulle sjukhuset stanna – Många yrkesgrupper jobbar i det fördolda

De flesta sjukhusbesökare lägger knappast märke till dem, men deras arbetsinsats är viktig för att sjukhuset ska fungera. Sekreterare, textbehandlare, logistikarbetare och städ- och kökspersonal hör till dem som gör det osynliga jobbet på sjukhusen.
24.04. 09:45 Uppdaterad 25.04. 09:00
LÖNTAGAREN
Kati Lang berömmer den goda arbetsgemenskapen på Raseborgs sjukhus. Foto: Patrik Lindström

Det sjuder av aktivitet på källarvåningen på Raseborgs sjukhus i Ekenäs. Men i ett rum är det helt tyst – frånsett det knäppande ljudet av fingrar mot tangenter. Här sitter Kati Lang och de övriga textbehandlarna med hörlurar på öronen och skriver ut dikteringar som läkarna har läst in.

– I morse såg jag att vi hade ungefär 4000 texter i kö. Men det är lite. När det börjar närma sig 10 000 är det mycket, berättar Lang.

Det handlar bland annat om texter från patientbesök, utvärderingar från jouren eller operationsberättelser. Textbehandlarna skriver också ut remisser, intyg och många andra dokument.

Inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt jobbar omkring 350 textbehandlare och jobbet pågår i treskift – dygnet runt, vardag och helg. Jobbet är inte bundet till någon speciell plats, utan dikteringarna kommer från de olika sjukhusen inom sjukvårdsdistriktet och många av textbehandlarna distansarbetar hemifrån.

Kati Lang och hennes arbetskamrater påpekar att varje patientbesök är unikt, vilket ger variation i jobbet. Den medicinska terminologin lär man sig efter hand, men ibland kan det vara svårt att uppfatta vad läkarna säger.

– Det är viktigt att man är noggrann, och vi kan använda oss av Google och olika digitala ordböcker och handböcker. Om man är osäker på vad läkaren säger – eller om man misstänker att läkaren har sagt fel – kan man lägga in ett meddelande om att läkaren eller avdelningen ska dubbelkolla texten, berättar Lang.

Mycket att göra på kirurgiska avdelningen

Om det är lugnt och stilla i textbehandlarnas arbetsrum, så kan det gå betydligt mer livligt till på kirurgiska avdelningen där Nina Kiviniemi är avdelningssekreterare.

– Till oss kommer patienter som har gått igenom till exempel gall- eller bukspottskörteloperationer på sjukhuset. Till oss kommer också patienter genom jouren, bland annat traumapatienter, och förstås patienter från andra sjukhus, säger hon.

Avdelningssekreteraren Nina Kiviniemi trivs med morgonskiften som börjar klockan sju. Foto: Patrik Lindström

Nina Kiviniemi berättar att avdelningssekreterarens arbetsuppgifter är väldigt varierande.

– För de patienter som är inne på avdelningen ordnar vi kontrolltider till olika undersökningar. Vi sköter remisser och ordnar med transporter om patienten måste till något annat sjukhus. Dessutom svarar vi i telefon när anhöriga, läkare, sjukskötare och före detta patienter ringer.

På avdelningen jobbar Nina Kiviniemi och en annan sekreterare. Den ena jobbar morgonskift och den andra kvällsskift. Kiviniemi har jobbat på sjukhuset sedan 2016 och trivs bra. Tidigare jobbade hon som sekreterare vid olika företag i Salo.

– Min kollega har jobbat här i trettio år, så jag kan fråga henne om det är något jag undrar över. Dessutom har vi ett gott samarbete med läkarna och sjukskötarna – och så har jag en bra chef.

Logistiken är ett väloljat maskineri

Logistikarbetaren Mikael Lindroos lastar en kärra med engångshandskar, plastmuggar och andra varor. Han håller på med hyllservice, vilket innebär att han inventerar hyllorna på avdelningarna och fyller på varor där det behövs.

– Vissa klockslag har vi vissa uppgifter, säger logistikarbetaren Mikael Lindroos. Foto: Patrik Lindström

Sjukhuset har inget eget lager, utan varorna beställs från Vanda och levereras tre gånger i veckan. På samma sätt levereras medicinerna från Lojo varje dag och tvätten från Kervo två gånger i veckan.

– Vi har fått mer ansvar när vi ska se till att inget tar slut på avdelningarna, berättar Mikael Lindroos.

Han och hans arbetskamrater tar emot varorna, sorterar upp dem och för ut dem till avdelningarna. Dessutom för logistikarbetarna också ut matvagnar till avdelningarna.

Det krävs ett väloljat maskineri för att allt ska fungera smidigt, men Lindroos konstaterar att det är väldigt ovanligt att det uppstår störningar.

– Numera levereras varorna på kvällen. Då har vi dem färdigt här när vi kommer på jobb på morgonen.

I restaurangen börjar lunchserveringen lida mot sitt slut och köksbiträdet Anki Winberg har tid att sitta ner en stund.

– Jag har ett mångsidigt jobb. Jag är lite i kaféet och lite i köket – och så tycker jag om att baka, berättar hon.

Den här dagen kom Winberg på jobb till klockan sju och började dagen med att sätta degen att jäsa.

– Sedan plockade jag ihop varor som avdelningarna behöver. När grötbrickorna kom tillbaka diskade jag morgondisken och efter det gjorde jag i ordning matsalen. Nu ska jag ännu fixa en kaffebeställning. Sedan börjar jag plocka undan, säger Anki Winberg.

Köksbiträdet Anki Winberg berättar att hon är lite av en allt-i-allo i restaurangen och kaféet. Foto: Patrik Lindström

Jobbet har förändrats

Många av arbetstagarna på Raseborgs sjukhus är verkliga trotjänare. Textbehandlaren Kati Lang, logistikarbetaren Mikael Lindroos och köksbiträdet Anki Winberg började i tiderna på det numera nedlagda psykiatriska sjukhuset Ekåsen – Lang för drygt 35 år sedan, Winberg för 30 år sedan och Lindroos för 23 år sedan.

Mycket har hunnit förändras, omorganiseras och centraliseras under deras tid. Till exempel var kosthållet i sju år utlokaliserat till Sodexo, men numera sköts det igen i egen regi av HUS Stödtjänster.

– Personalantalet har minskat, men på Ekåsen gjorde vi mer mat från grunden. Bland annat skalade vi potatis och rensade strömming. Nu kommer mer från en underleverantör, berättar Anki Winberg.

Kati Lang har lång erfarenhet av jobbet som textbehandlare. Foto: Patrik Lindström

Kati Lang jobbade tidigare också som avdelningssekreterare, men när textbehandlingen centraliserades började hon skriva på heltid. Hon trivs med jobbet.

– Man får ta en sak i gången och när man slutar för dagen är det någon annan som tar vid, säger Lang.

Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt håller stegvis på att ta i bruk det nya patientdatasystemet Apotti. I Apotti ingår också ett röstigenkänningsprogram som automatiskt kan skriva ut dikteringarna. Då är textbehandlarnas uppgift att redigera i stället för att skriva.

Men eftersom programmet snappar upp också felsägningar och hummanden, så upplever de erfarna textbehandlarna att det tills vidare går snabbare att skriva ut dikteringar än att redigera automatiskt utskrivna texter.

Svenskspråkig personal

Ann-Christin Wikholm jobbar som serviceinstruktör på sjukhuset, vilket betyder att hon bland annat handleder lokalvårdarna, följer upp kvaliteten och för lokalvårdarnas talan i olika arbetsgrupper. Wikholm började som lokalvårdare år 2000 och de senaste tio åren har hon jobbat som serviceinstruktör.

Som serviceinstruktör handleder Ann-Christin Wikholm lokalvårdarna. Foto: Patrik Lindström

– Tidigare sades det att man var "tvungen" att göra städarbete. Nu utbildar man sig och stannar kvar, säger Ann-Christine Wikholm som påpekar att städningen och hygienen är extra viktig på ett sjukhus.

Hon konstaterar att många sjukhusbesökare vänder sig till lokalvårdarna när det är något de undrar över.

– Det är en av de första sakerna vi säger åt vår personal. Man ska känna till verksamheten på hela sjukhuset.

På Raseborgs sjukhus är största delen av de 40 lokalvårdarna svenskspråkiga, men på de andra sjukhusen inom sjukvårdsdistriktet talas många olika språk. Det berättar Göran Sjöstedt som är ordförande för Västra-Nylands sjukhusförening JHL och huvudförtroendeman för lokalvårdarna inom HUS Stödtjänster. Det betyder att han representerar lokalvårdarna inom hela Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt.

– Vi har drygt 2000 lokalvårdare och ett otroligt stort område, så det är svårt att nå ut med information. Därför kommunicerar vi via sjukhusens egna JHL-föreningar, säger Sjöstedt som regelbundet rör sig mellan de olika sjukhusen.

Gemensamt intresse med sjukledningen

Tarja Ekberg är huvudförtroendeman för JHL:s medlemmar på Raseborgs sjukhus. Hon anser att samarbetet med den lokala sjukhusledningen fungerar bra.

– I samband med nedskärningar har instruktionerna kommit från Helsingfors, och då har personalen och arbetsgivaren här på sjukhuset stått på samma sida, konstaterar hon.

Tarja Ekberg och Göran Sjöstedt är huvudförtroendemän. Foto: Patrik Lindström

För att det lilla sjukhuset ska få fortsätta är det viktigt att man kan samarbeta med Raseborgs stad och de andra västnyländska kommunerna. Patientantalet måste vara tillräckligt och sjukhuset måste kunna locka läkare och övrig personal.

– Det behövs en viss personalmängd för att hålla sjukhuset i gång. En sak som oroar mig är hur man inom sjukvårdsdistriktet räknar vad som lönar sig. Och det är inget vi kan påverka, säger Tarja Ekberg.

Jonny Smeds

Det här reportaget har publicerats i Löntagarens nyhetsbrev. Beställ nyhetsbrevet på adressen www.lontagaren.fi/nyhetsbrev så kan du läsa fler arbetsplatsreportage och intervjuer med fackligt aktiva från Svenskfinland! Nyhetsbrevet är gratis och utkommer varannan vecka.

* * * * *

Uppdatering 25.4.2019: Nina Kiviniemis citat om vilka patienter som kommer till kirurgiska avdelningen har preciserats.

Beställ de senaste nyheterna till din e-post

Beställ de senaste nyheterna till din e-post

Språk

Så här används uppgifterna om dig

Genom att skicka in blanketten godkänner du att informationen om dig används enligt beskrivningen.