Finland har en av Europas mest könsuppdelade arbetsmarknader – På Harvias bastuugnsfarik har kvinnorna blivit fler under de senaste åren

Den 52-åriga metallarbetaren Katri Pennanen monterar ungefär tjugo bastuugnar från början till slut under en arbetsdag vid Harvias fabrik i Muurame söder om Jyväskylä. 24-åriga Tiia-Maria Minkkinen jobbar å sin sida med den smutsigaste uppgiften på fabriken, nämligen vid pressarna.

Pennanen och Minkkinen tillhör en minoritet på arbetsplatsen. Av de 199 arbetstagarna inom produktionen på fabriken är 37 kvinnor – knappt 20 procent.

– När jag började jobba här för drygt 30 år sedan var jag den andra kvinnliga arbetstagaren på produktionssidan. Småningom har fler kvinnor börjat här, och i fjol kom det många på en gång, berättar Katri Pennanen.

Tiia-Maria Minkkinen är en av de här nykomlingarna. Hon har jobbat på bastuugnstillverkaren Harvia i ett halvår.

När det gäller könsfördelningen bland arbetstagarna är Harvia ett rätt typiskt finländskt företag i metallbranschen. Inom metallindustrin är nämligen i genomsnitt en femtedel av arbetstagarna inom produktionen kvinnor.

Harvias vd Tapio Pajuharju säger att företaget inte anställer människor enligt kön. Det finns inga kvoter för kvinnor eller män.

– Vi har rekryterat kunniga och bra arbetstagare, säger Pajuharju.

Finland i botten av statistiken

Den finländska arbetsmarknaden är kraftigt uppdelad i kvinnodominerade och mansdominerade jobb. År 2019 jobbade endast en tiondel av de finländska löntagarna i yrken med jämn könsfördelning, alltså yrken med 40–60 procent kvinnor och män. I Europa är det endast i Estland som branscherna är ännu kraftigare uppdelade enligt kön.

Att arbetsmarknaden är uppdelad enligt kön på det här sättet kallas också för segregation.

– Segregationen handlar inte bara om att branscherna är uppdelade enligt kön. Också arbetsuppgifterna och ställningen på arbetsplatsen varierar enligt kön – bland de högsta cheferna finns det fler män än kvinnor. På samma sätt har anställningsformerna blivit uppdelade enligt kön. I Finland är deltidsjobb och visstidsanställningar vanligare bland kvinnor än bland män, säger Outi Viitamaa-Tervonen som är projektchef vid Social- och hälsovårdsministeriets avdelning för arbete och jämställdhet.

Hon berättar att det inte har skett några stora förändringar beträffande könsfördelningen på arbetsmarknaden under de senaste trettio åren. Antalet jämställda yrken har rentav sjunkit lite sedan början av 2000-talet. Å andra sidan har kvinnornas andel ökat i några enskilda yrken som tidigare har varit väldigt mansdominerade.

– Till exempel bland läkare, jurister och rektorer finns nu allt fler kvinnor. Förklaringen till det här är att antalet högutbildade kvinnor har ökat, säger Outi Viitamaa-Tervonen.

Även om den strikta könsuppdelningen har minskat i vissa akademiska yrken, finns segregationen kvar i arbetstagaryrken. Vård- och servicebranscherna är kvinnornas värld, medan industrin samt bygg- och transportbranscherna är männens.

Alla gynnas av minskad segregation

Att arbetsmarknaden är uppdelad enligt kön anses allmänt vara en dålig sak. Under årens lopp har man försökt åtgärda könssegregationen genom många projekt.

Varför vill man då motverka uppdelningen i kvinno- och mansdominerade yrken?

Anne Mironen är expert på arbetsmiljö- och jämställdhetsfrågor på fackcentralen FFC och hon säger att könssegregationen har många negativa följder.

Att branscherna är uppdelade enligt kön leder till större löneskillnader mellan kvinnor och män, eftersom lönerna ofta är bättre inom de mansdominerade branscherna och eftersom kvinnorna mer sällan blir chefer. Segregationen kan också leda till minde valmöjligheter på individnivå. Det är nämligen möjligt att unga som funderar på vilket yrke de ska välja undviker en bransch där det egna könet är i minoritet, även om branschen intresserar.

– Det ligger i allas intresse att folk söker sig till branscher som intresserar dem själva. Det gör att arbetstagarna mår bättre och är mer produktiva och innovativa. Nu går vi miste om en stor kunskapspotential på grund av den strikta könsindelningen. Alla får inte en möjlighet att förverkliga det de skulle vara bra på, förklarar Anne Mironen.

Outi Viitamaa-Tervonen från Social- och hälsovårdsministeriet konstaterar att också sysselsättningen försvåras av könssegregationen.

– Speciellt män jobbar inom väldigt konjunkturkänsliga branscher, vilket syns i sysselsättningsgraden under ekonomiska recessioner. Också strukturomvandlingen på arbetsmarknaden, från produktion till service, påverkar sysselsättningen i samma riktning, påpekar hon.

Historiska orsaker

Bakgrunden till löneskillnaderna mellan könen i Finland går att hitta i historien och kulturen.

– Det har att göra med att det jordbruksdominerade samhället indelades i manliga och kvinnliga jobb. Kvinnorna skötte hushållsarbetet och boskapen, samt deltog i åkerarbetet. Männen skötte skogs- och jordbruksarbeten, förklarar Viitamaa-Tervonen.

Efter krigen uppstod många nya arbetstillfällen inom industrin och den privata servicesektorn. Också välfärdssamhället utvecklades och de offentliga tjänsterna blev fler. Kvinnor och män övergick från jordbruket till nya branscher, där de jobbade med arbetsuppgifter som liknade de gamla. Kvinnorna fick jobb inom service, vårdsektorn och till exempel livsmedels- och textilindustrin. Männen fick däremot jobb inom teknik och transport.

Enligt Outi Viitamaa-Tervonen förklaras könssegregationen också av det i Finland är så vanligt att kvinnor är i arbetslivet. I Finland finns ingen stark kultur med hemmamammor, utan i de flesta familjer jobbar båda föräldrarna. En annan förklarande faktor är att Finland har en omfattande offentlig sektor, och den sysselsätter särskilt kvinnor.

– I vissa länder där arbetsmarknaden inte är lika kraftigt uppdelad enligt kön, arbetar en stor del av kvinnorna inte. I de här länderna är arbetande kvinnor ofta högutbildade och fördelas jämnare mellan olika branscher. I Finland finns det kvinnor också i arbetstagaryrken, förklarar Outi Viitamaa-Tervonen från Social- och hälsovårdsministeriet.

Trivs med jobbet

Katri Pennanen och Tiia-Maria Minkkinen har inte låtit sina karriärval påverkas av de traditionella uppfattningarna.

– Jag har aldrig tänkt på det där. Och ingen har heller förundrat sig över mitt yrkesval. Jag blev intresserad av metallbranschen när min gudmor, som jobbar på en dubbfabrik, berättade om sitt arbete, berättar Minkkinen.

Både Pennanen och Minkkinen berättar att de inte har haft några problem med att komma in i den mansdominerade arbetsgemenskapen.

– Men för 30 år sedan förhöll sig den dåvarande produktionschefen först något nedsättande till mig. Han räknade upp vilka alla arbeten som inte lämpar sig för kvinnor. Under årens lopp förstod han att kvinnor visst kan, minns Pennanen.

Enligt Minkkinen är det trevligt att vakna varje morgon kl. 4.45, för på arbetsplatsen väntar en trevlig grupp människor med liknande humor. Vid hennes arbetsställe jobbar både män och kvinnor.

Katri Pennanen och Tiia-Maria Minkkinen anser att det är positivt att antalet kvinnor har ökat.

– Visst är det trevligt att kunna öppna sig för arbetskamraterna i omklädningsrummet och ibland sitta med andra kvinnor på matpausen. Man behöver inte heller vara den enda kvinnan när det ordnas fest på arbetsplatsen, säger Minkkinen.

Harvias vd Tapio Pajuharju anser att en mångsidig personal för med sig olika perspektiv på arbetet.

– Jag har precis kollat att kvinnorna under fjolåret bokförde relativt sett fler initiativ, idéer och innovationer för att utveckla arbetet. Även männen kommer förstås med idéer, men mer sällan i skriftlig form, säger han.

Segregationen avvecklas genom likalönsprogrammet

Att ändra på arbetsfördelningen mellan kvinnor och män är en väsentlig del av det färska likalönsprogrammet som regeringen och centralorganisationerna på arbetsmarknaden har gjort upp. Målet med programmet är att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

Under årens lopp har det funnits många olika projekt för att avveckla segregationen på arbetsmarknaden. Nu är det tänkt att man ska fokusera på praxisen i arbetslivet och kulturerna på arbetsplatserna, berättar projektchef Outi Viitamaa-Tervonen från Social- och hälsovårdsministeriet.

– Vi söker efter bra modeller på arbetsplatserna. Vad har man gjort på arbetsplatserna för att både kvinnor och män ska trivas i sitt arbete, även om det är fråga om en bransch som domineras av något av könen? Och vad är det som hindrar kvinnor från att arbeta inom mansdominerade branscher och vice versa? konstaterar Viitamaa-Tervonen.

Anu Vallinkoski
(översättning och bearbetning: Jonny Smeds)