Oändligt antal timmar i garaget

– Det går att sätta ner hur mycket pengar som helst på en bil. Men det är något av en konst att få det så billigt som möjligt, säger Tommy From som tillbringar en stor del av sin fritid i garaget eller på tävlingsbanan.

I Sverige är namnet på tävlingsformen folkrace och i finlandssvenskan heter det varmansklassen. Men i finländskt vardagsspråk talar alla bara om jokkis, både på finska och svenska, säger Tommy som är aktiv inom Nykarlebynejdens Sportbilister.

På utsidan är bilarna i varmansklassen anspråkslösa, men under ytan döljer sig något helt annat.

– Bilen ser skruttig ut men den är i bra skick och har bra bromsar. Alla bilar ska nämligen besiktas före varje tävling, säger Tommy.

Motorn är trimmad och kommer oftast från en helt annan bil än vad man kunde tro – i själva verket är hela bilen ett hopkok av delar från olika bilmärken och -modeller. Inredningen är avskalad men bilen måste vara utrustad med skyddsbur, sexpunktsbälte och tävlingsstol.

En central regel i varmansklassen är att bilarna alltid är till salu för 1 400 euro efter en tävling.

– Det lönar sig alltså inte att satsa för mycket på en bil. Samtidigt är det en del av tjusningen. Jag började tävla 1984 och sedan dess har jag kört kanske 500 tävlingar och haft ungefär 250 bilar, berättar Tommy.

Det kan komma in mer än hundra anbud på en bil och vinnaren lottas sedan ut.

Också ägaren kör

Tommy From bor i Bennäs i Pedersöre och arbetsplatsen finns i samma by. Han jobbar nämligen i måleriet på Elho, som tillverkar lantbruks- och entreprenadmaskiner.

– Jag gör allt möjligt, hämtar grejer som ska målas och ser till att förbehandlingen är som den ska. Man får använda både huvud och kropp.

Tommy säger att han kom till Elho för att jobba där i tre månader före armén – men de tre månaderna har hittills blivit trettio år. Och mer lär det ska bli, för Tommy stortrivs.

– Sammanhållningen är otroligt bra. Det är lite utmanande att hinna med allt som ska göras, men vi kan ganska fritt organisera arbetet själva. Ägarna lyssnar också på vad vi har att säga, berättar Tommy.

Ägarfamiljen med styrelseordförande Dan-Johan Löfvik i spetsen kör för övrigt i varmansklassen de också. Det betyder att arbetsgivaren brukar ha förståelse om Tommy behöver ta ut en ledig dag när ett tävlingsveckoslut står för dörren och fritiden inte räcker till för att få bilen i skick.

Numera kör Tommy mellan fem och tio tävlingar per år, men hans rekord är 27 tävlingar under ett år.

– Då gjorde jag inte så mycket annat än arbetade och låg i garaget.

När han inte kör själv brukar Tommy vara med som till exempel tävlingsledare eller domare. Dessutom fungerar han som utbildare. Alla nya förare måste nämligen gå en kurs innan de får tävla i varmansklassen.

Framhjulen lyfter

Tommy From lyfter fram gemenskapen som det bästa med varmansklassen.

– Man får otroligt många kompisar och lär känna folk över hela landet.

Större tävlingar varar i flera dagar och har hundratals deltagare.

– I jokkis händer det något hela tiden. Det är fyra minuter race, 30 sekunder paus och sedan race igen. När man trycker gasen i botten i starten lyfter framhjulen från marken. Noll till hundra kilometer i timmen går på fem–sex sekunder.

Men samtidigt är säkerheten viktig.

– Det ser vådligare ut än det är, säger Tommy From och konstaterar att det närmast är förarens ego som kan få sig en törn.

Jonny Smeds