Livsfarligt att vara fackligt aktiv i Filippinerna – "Det handlar om att försöka tysta oss så att vi slutar kämpa"

Filippinerna är ett av världens farligaste länder för fackanslutna. Sedan sommaren 2016 har minst 43 fackföreningsaktivister mördats. Andra har arresterats och många lever under dödshot.
14.05.2020 16:57
LÖNTAGAREN
På landsbygden på ön Negros i Filippinerna skär oasfalterade vägar genom oceaner av sockerrörsfält. Foto: Jesper Klemedsson

Den 20 oktober 2018 omringade en grupp beväpnade män ett tält vid ett sockerrörsfält i Sagay på ön Negros i Filippinerna. De höjde sina vapen. Sedan pepprade de tältet med kulor. Nio sockerrörsarbetare, som åt middag i tältet, dödades. De var medlemmar i Nationella federationen för sockerarbetare, NFSW.

Sedan Rodrigo Duterte blev president i juni 2016 har minst 43 fackaktivister mördats. Filippinerna är nu ett av världens farligaste länder för fackligt aktiva.

– Det har satt skräck i lantarbetare och bönder. Våra medlemmar är mycket rädda, säger Butch Lozande som är generalsekreterare i NFSW.

Han sitter baksätet på en minibuss som skumpar fram på en oasfalterad väg som skär genom oceaner av gröna sockerrörsfält på Negros. Lozande lever under dödshot.

Butch Lozande är generalsekreterare i fackföreningen NFSW – ett uppdrag som är förknippat med livsfara. Foto: Jesper Klemedsson

– Att vara aktivist i Filippinerna är mycket farligt. Pratar man om arbetares eller bönders rättigheter kommer man att stämplas som kommunist av myndigheter, armén och jordägare, oavsett om man är det eller inte, säger Butch Lozande.

Livsfarligt att bli rödmärkt

Att bli stämplad som kommunist, eller att bli rödmärkt, är förenat med livsfara. Det är samma sak som att bli utpekad som anhängare till New People's Army, den väpnade grenen av filippinska kommunistpartiet CPP. NPA har fört en väpnad kamp mot regeringen sedan 1969. Kort efter att Rodrigo Duterte blev president inledde han fredsförhandlingar med NPA/CPP, men i december 2017 avbröts samtalen. Både NPA och CPP klassades som terrorister.

Sedan dess har armén fått fria händer att slå till mot misstänkta kommunister. Arbetarna som mördades i Sagay anklagades för att gå NPA:s ärenden eftersom de odlade grönsaker på tom mark som inte var deras.

Facklig verksamhet har aldrig varit riskfritt i Filippinerna. Särskilt inte under Ferdinand Marcos diktatur mellan 1965 och 1986.

– Men Duterte har slagit Marcos rekord i människorättsbrott på mycket kort tid, säger Butch Lozande.

Rodrigo Duterte inledde sitt presidentskap med att infria sitt vallöfte om att starta ett krig mot droger. Han uppmanade säkerhetsstyrkor och allmänhet att döda knarklangare. Enligt Kommissionen för mänskliga rättigheter i Filippinerna har minst 27 000 misstänkta langare och narkotikamissbrukare dödats sedan dess.

På ön Negros i Filippinerna sliter hundratusentals människor på sockerrörsfälten för löner som ligger långt under minimumlönen. Endas en bråkdel av dem är organiserade. Foto: Jesper Klemedsson

Arbetsrättsaktivister menar att samma "döda alla misstänkta-strategi" nu även används i kriget mot NPA och mot dem som ses som hot mot regeringens agenda. I mars 2019 dödades 14 markrättsaktivister vid polistillslag mot "terrorister" på tre olika platser på ön Negros. På kvällen den 31 oktober 2019 stormade säkerhetsstyrkor en byggnad i Bacolod City, på Negros, där flera arbetsrätts- och människorättsorganisationer huserade.

– 57 personer, inklusive jag, arresterades. Vi hade möte med en grupp arbetstagare som hade blivit uppsagda på ett bussbolag. De ville ha råd om hur de skulle gå vidare, berättar Butch Lozande.

Atmosfär av rädsla

Busschaufförer, lantarbetare och andra i byggnaden tvingades ner på golvet under vapenhot. Samtidigt genomsöktes lokalerna. Butch Lozande hävdar att säkerhetsstyrkorna då planterade vapen i byggnaden. Han och de andra aktivisterna häktades. De är nu åtalade för bland annat olaga vapeninnehav. Lozande tror dock att åtalen kommer att läggas ner.

– Det handlar om att försöka tysta oss så att vi slutar kämpa, säger han.

En grupp organiserade sockerrörsarbetare under ett möte på ön Negros. Priset för att kämpa för sina rättigheter kan vara döden. Foto: Jesper Klemedsson

Butch Lozande funderar en stund.

– Å andra sidan så härskar en atmosfär av rädsla även bland jurister. Flera advokater, som vi har kontaktat, vågar inte ta sig an fallet av rädsla för att stämplas som NPA-advokater, säger han.

Sedan sommaren 2016 har 46 jurister mördats, däribland 29 advokater. De flesta arbetade med fall som rörde mänskliga rättigheter och markkonflikter. Filippinerna är även världens farligaste land för mark- och miljöaktivister. Enbart under 2019 mördades 49 mark- och miljöförsvarare, merparten på ön Negros.

Närmare 60 procent av alla sockerrör i Filippinerna odlas på ön. 335 000 personer jobbar på sockerrörsfält eller sockerbruk på Negros, men endast 10 000 av dem är anslutna till NFSW.

– När vi försöker organisera dem blir de rädda. Om de organiserar sig kommer de att bli trakasserade av jordägarna. De får inget skydd av myndigheterna och är oroliga att förlora sina jobb, säger Butch Lozande.

Äter bara ris

I utkanterna av byn Prosantolan hugger sex män sig systematiskt fram i ett sockerrörsfält med sina machetes. 37-åriga Dominador Delocano har jobbat för samma jordägare i 20 år. För sex dagars arbete tjänar han cirka 35 euro i veckan.

– Jag har fyra barn och min hustru är hemmafru. Det går givetvis inte att leva ett bra liv på min lön. Vi överlever eftersom vi nästan bara äter ris, säger han.

Den 37-årige fyrabarnspappan Dominador Delocano hankar sig fram som arbetare på sockerrörsfälten. Foto: Jesper Klemedsson

Familjen får dra åt svångremmen ännu hårdare efter skördesäsongen. Då följer fyra månaders väntan till nästa säsong. Under denna tid jobbar han med röjning, plöjning och sådd. Då tjänar han 2,70 euro per dag. Delocano och hans kollegor är inte organiserade.

– Vi får inte gå med i facket eftersom vi inte är anställda på "riktigt". Vi har bara ett muntligt kontrakt med jordägaren, säger Dominador Delocano.

Butch Lozande berättar att sockerrörsarbetare sällan har skriftliga kontrakt. Deras lön ligger ofta under minimilönen, som varierar mellan olika filippinska regioner. För lantarbetare på Negros är den 350 pesos (6,20 euro) per dag.
 
– Många arbetsgivare betalar sämre än så. Det är vanligt med löner på 100–150 pesos (1,80–2,70 euro) per dag, säger Butch Lozande.

End of contract

Även på sockerbruken är det svårt att organisera arbetare. Framförallt på grund av ett system som kallas endo (end of contract). Enligt lag blir en arbetstagare automatiskt fast anställd efter sex månaders arbete på samma arbetsplats. Då får han eller hon alla förmåner som fast anställda har rätt till. Hit hör rätten att organisera sig, att omfattas av kollektivavtal, att få betald ledighet med mera.

Men många arbetsgivare har satt i system att anställa folk i mindre än sex månader. Hundratusentals, kanske miljontals, arbetstagare är fast i endo-systemet och skyddas inte av arbetslagstiftningen.

Arbetet på sockerrörsfälten är hårt. Foto: Jesper Klemedsson

– Många arbetare röstade på Rodrigo Duterte. Han sågs som "vänster" och lovade att sätta stopp för korttidsanställningarna, men det enda vallöftet han har infriat är att starta ett krig mot droger, säger Butch Lozande.

Bengt Sigvardsson

Beställ de senaste nyheterna till din e-post

Beställ de senaste nyheterna till din e-post

Språk

Så här används uppgifterna om dig

Genom att skicka in blanketten godkänner du att informationen om dig används enligt beskrivningen.