FFC:s chefsekonom: Regeringens nedskärningar i skyddsnäten leder till att den ekonomiska risken för arbetstagarna ökar oskäligt mycket
Regeringens åtgärder leder till att arbetstagare som blir arbetslösa eller permitterade i ett halvt år går miste om ett belopp som motsvarar ungefär en månadslön, jämfört med hur det är idag. Det här innebär att den ekonomiska risken för hushållen och behovet av personlig beredskap ökar oskäligt mycket.
FFC:s principiella ståndpunkt har varit att de gemensamma skyddsnät som finansieras med lagstadgade avgifter och försäkringar ger tillräckligt skydd mot arbetslöshet, sjukdom och arbetsoförmåga. Hushållen ska inte behöva förbereda sig speciellt på de här riskerna. I den mån det är möjligt att spara, ska man kunna använda sina besparingar till andra långsiktiga anskaffningar och överraskande utgifter.
Den allmänna rekommendationen från de banker som har verksamhet i Finland har varit att heltidsanställda ska spara ett belopp som motsvarar nettolönen för ungefär tre månader som en reserv på ett bankkonto eller någon annan plats där det lätt går att ta i bruk medlen. Undersökningar visar ändå att de finländska hushållens buffert ofta är klart mindre. Enligt Eurobarometern har 25 procent av finländarna ingen buffert alls och bara 40 procent har en buffert som räcker i tre månader. De som har minst buffert är de som skulle ha det största behovet. Efter regeringens beslut som försvagar de kollektiva skyddsnäten ökar behovet av en personlig ekonomisk buffert, så att arbetstagarnas ekonomiska kristålighet inte försämras ytterligare.
Behovet av en större personlig reserv är en direkt följd av de försämringar som regeringen föreslår inom den sociala tryggheten och arbetslagstiftningen. Utöver att det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa och bostadsbidraget skärs ner, försvagas arbetstagarnas utkomst vid förändringar också av att regeringens åtgärder leder till att löneutbetalningen avbryts snabbare än för närvarande. Förhandlingstiden vid omställningsförhandlingar halveras, vilket gör att uppsägningar vid företag med över 50 anställda kan genomföras tre veckor snabbare. Vid mindre företag förs inga omställningsförhandlingar alls, utan uppsägningstiden eller tiden för meddelande om permittering börjar när arbetsgivaren ensidigt informerar om det. Regeringen gör inga ändringar i uppsägningstiderna, men tiden för meddelande om permittering förkortas till sju dagar.
Den sammanlagda effekten av regeringens åtgärder innebär en tilläggsförlust som motsvarar ungefär en månadslön för de arbetstagare som förlorar jobbet. Arbetslöshet i sig har lett till att inkomsterna minskar avsevärt redan innan regeringens försämringar av arbetslagstiftningen och utkomstskyddet för arbetslösa.
– Det är hårda nedskärningar som regeringen har genomfört och meddelat om i arbetstagarnas sociala trygghet, särskilt i den inkomstrelaterade dagpenningen och bostadsbidraget. Tillsammans med försämringarna i samarbetslagen och uppsägningsskyddet innebär de att löntagarnas ekonomiska trygghet försvagas avsevärt i samband med förändringar, säger FFC:s chefsekonom Ilkka Kaukoranta.
För många som jobbar inom lågavlönade branscher är det i praktiken omöjligt att skaffa sig en buffert, i synnerhet om det finns barn att försörja i hushållet. Coronakrisen och de kraftiga prishöjningar som började 2022 har ätit upp den buffert som har funnits i många arbetstagarhushåll. FFC:s medlemsundersökning visar att 11 procent av de arbetande medlemmarna inom FFC-förbunden, alltså 52 000 personer, löper stor risk att drabbas av fattigdom. Regeringens nedskärningar av den jämkade arbetslöshetsdagpenningen och bostadsbidraget försvagar de lågavlönade arbetstagarnas utkomst ytterligare och gör det också svårare att bygga upp en ekonomisk buffert.
– Om den lön som en arbetstagare får i handen till exempel är 1 600 euro i månaden och hen lägger hundra euro åt sidan varje månad, tar det nästan ett och ett halvt år att spara en månadslön. För många löntagare är det i praktiken omöjligt att kompensera regeringens nedskärningar genom att skaffa sig en större buffert inom den egna ekonomin. Genom att bryta ner välfärdsstaten för regeringen Finland mot en samhällsmodell som bygger på personlig beredskap. Den här politiken försätter många arbetstagare i en oskälig situation.
