FFC anser att reformen måste beredas på nytt

FFC har motsatt sig regeringens reformförslag ända från början och står fast vid sin kritik i det remissvar som man har lämnat in till social- och hälsovårdsministeriet. Den så kallade aktivitetsmodellen skulle bland annat leda till att arbetslösa måste söka tolv jobb under en tremånadersperiod och att karenserna skärps.

– Vi anser fortfarande att aktivitetsmodellen strider mot konkurrenskraftsavtalet, eftersom den skär ner arbetslöshetsskyddet för ett stort antal arbetslösa, leder till ökad byråkrati och behandlar människor på olika håll i Finland på olika sätt när modellen inte i tillräckligt stor utsträckning beaktar regionala eller branschvisa skillnader, säger Saana Siekkinen som är direktör på FFC.

FFC håller med om att tjänsterna för arbetslösa måste förnyas, men anser att det nuvarande förslaget som bygger på skärpta regler är helt fel. Därför vill FFC att hela beredningen görs om.

– Vi vill skapa en aktiv arbetsmarknad och stöda jobbsökning, men det förutsätter att man gör upp en personlig sysselsättningsplan för varje arbetslös, att tjänsterna är de samma i hela Finland och att möjligheterna att studera förbättras. Så har man redan gjort i resten av Norden, säger Saana Siekkinen.

Kravet på att arbetslösa ska söka tolv jobb under tre månader handlar endast om att skenbart aktivera de arbetslösa samtidigt som byråkratin försvåras när man skapar en onödig ansökningscirkus.

– Regeringen bör inte föra vidare modellen där den aktivare jobbsökningen är kopplad till ett strängt karenssystem. Det är alltid viktigt att aktivt söka jobb, men parallellt med det behövs personlig service och stödtjänster. För de arbetslösa är det nästan omöjligt att uppfatta vilka nya förpliktelser de får.

FFC anser att det skulle vara möjligt att förenkla karenssystemet nu när man i samband med landskapsreformen ser över ordnandet av tjänsterna för arbetslösa. FFC anser ändå att staten måste behålla kontrollen över hur landskapen ordnar tjänsterna och hur finansieringen sköts.

– Det kan man göra genom att precisera lagtexterna. Om de blivande landskapen inte sporras att satsa på tjänsterna för arbetslösa, så ökar risken för att landskapsreformen leder till att den aktiva arbetskraftspolitiken till slut körs ner helt och hållet, bedömer Saana Siekkinen.