Välfärdsområdesvalet närmar sig, men vad handlar valet om?
Välfärdsområdesvalet blir kronan på verket för den utdragna social- och hälsovårdsreformen. I januari får finländarna välja vem som ska besluta om hur social- och hälsovårdstjänsterna samt räddningsväsendet i praktiken kommer att skötas i den egna hemtrakten.
– De nya ledamöterna i välfärdsområdesfullmäktige har ett stort ansvar. Vi står inför något helt nytt och det finns många frågetecken. Hur genomförs social- och hälsovårdsreformen i varje välfärdsområde? Det här är något som man inte kommer att fundera på i samma utsträckning senare. Därför är det speciellt viktigt att vi nu får bra ledamöter till välfärdsområdesfullmäktige, säger Riitta Työläjärvi som är sakkunnigläkare på fackcentralen FFC.
Vid välfärdsområdesvalet väljs ledamöter till 21 välfärdsområdesfullmäktige för en fyraårsperiod. I Helsingfors ordnas inget val.
Välfärdsområdesfullmäktige är det högsta beslutande organet i varje välfärdsområde, på samma sätt som kommunfullmäktige är det högsta beslutande organen i kommunerna. I början kommer tyngdpunkten att ligga på planering. Fullmäktige gör upp de stora riktlinjerna för hur välfärdsområdet ska organisera sin verksamhet och sina tjänster.
Fem viktiga datum
- Kandidatnomineringen upphör den 14 december 2021.
- Förhandsröstningen inleds den 12 januari 2022.
- Den egentliga valdagen är den 23 januari 2022.
- Välfärdsområdesfullmäktige inleder sitt arbete den 1 mars 2022.
- Social- och hälsovårdstjänsterna samt räddningsväsendet överförs från kommunerna till välfärdsområdena den 1 januari 2023.
Varför är det viktigt att påverka?
Enligt FFC:s organisationschef Eija Harjula är valet ett gyllene tillfälle att påverka hur välfärdsområdena använder skattepengarna och tar hand om personalen. Man kan påverka genom att rösta, ställa upp som kandidat eller delta i en stödgrupp för en kandidat som man tycker är bra.
– Vårdreformen är sist och slutligen ingen raketvetenskap. Det handlar om vardagliga tjänster som de som jobbar inom FFC:s branscher har erfarenhet av. Vad innebär det om köerna till tandvården är långa eller om hälsostationen flyttas längre bort? Rätt få löntagare inom FFC:s branscher har möjlighet att använda tjänsterna på den privata sidan, och därför är det väldigt viktigt att det finns fungerande, högklassiga och lättillgängliga offentliga tjänster, påpekar Harjula.
Social- och hälsovårdsreformen är den största överlåtelsen av rörelse i Finlands historia, när nästan 200 000 arbetstagare inom social- och hälsovården samt räddningsväsendet får en ny arbetsgivare.
Samtidigt överförs också mycket pengar till välfärdsområdena. I fjol var budgeten för social- och hälsovårdstjänsterna samt räddningsväsendet ungefär 20 miljarder euro, vilket är omkring 3 600 euro per finländare.
Eija Harjula betonar att det är viktigt att också de som jobbar inom social- och hälsovården samt räddningsväsendet är representerade i välfärdsområdesfullmäktige och kan bidra med sin expertis.
– Jag förstår att många är trötta på att det ordnas så många olika val. Men bara genom att rösta och delta kan du påverka, betonar Harjula.
Hur förändras tjänsterna?
Vad förändras då när välfärdsområdena inleder sin verksamhet i januari 2023?
– I början är det kanske inte så mycket som förändras. Till exempel kan antalet hälsostationer ändras och de kanske finns på andra ställen än i dag. Eventuellt ökar också utbudet av elektroniska tjänster. Likaså kanske personalens rörlighet ökar, säger FFC:s sakkunnigläkare Riitta Työläjärvi.
Hon hoppas att de nya välfärdsområdena ska utveckla nya sätt att arbeta och tillhandahålla tjänster, till exempel genom rörliga tjänster och distansmottagningar.
– Förhoppningsvis kommer de olika yrkesgruppernas styrkor att utnyttjas bättre i framtiden. Nu är det rätt läkarcentrerat. Man frågar hur snabbt man får en läkartid, även om något annat vårdproffs kunde sköta jobbet lika bra, säger Työläjärvi.
Ur personalens synvinkel är det möjligt att reformen leder till både förbättringar och försämringar.
– Omställningsfasen är redan i sig belastande, så det är viktigt med en stabil och trygg atmosfär. Personalen måste få vara med och fundera på hur tjänsterna ska genomföras. För många kan resan till jobbet bli längre, men å andra sidan kan reformen också ge möjligheter till yrkesmässig utveckling och utbildning, påpekar Työläjärvi.
Varför genomförs reformen?
Arbetet med social- och hälsovårdsreformen har pågått i många år och processen har försvårats av att de politiska partierna har varit oeniga om hur reformen ska genomföras i praktiken. Alla verkar ändå vara överens om att reformen behövs.
– Reformen görs eftersom kommunerna har för klena axlar för att ordna så krävande och dyra tjänster. Vi behöver större och starkare områden. Målet är att alla finländare ska ha tillgång till högklassig och jämlik basservice i rätt tid. Nu har situationen varierat stort mellan olika kommuner, förklarar Riitta Työläjärvi.
Det finns också ekonomiska grunder för reformen när kostnaderna för social- och hälsovården stiger i takt med att befolkningen åldras och vården blir dyrare. Genom att rationalisera tjänsterna vill man dämpa kostnadsökningen.
Arbetsfördelningen efter vårdreformen
- I framtiden ansvarar 21 välfärdsområden och Helsingfors stad för ordnandet av social- och hälsovårdstjänster samt räddningsväsende.
- Kommunerna kommer också i fortsättningen att ansvara för förebyggande åtgärder och skyldigheten att främja välfärd och hälsa.
- Fem samarbetsområden sköter till exempel krävande tjänster inom den specialiserade sjukvården.
- Helsingfors universitetssjukhus HUS sköter den specialiserade sjukvården inom sitt område och har det nationella ansvaret för den mest krävande specialiserade sjukvården.
- Staten finansierar välfärdsområdenas verksamhet, ger dem strategisk styrning och följer upp verkställandet.
- Den privata sektorn och olika organisationer kompletterar den offentliga servicen.
Anu Vallinkoski
(översättning och bearbetning: Jonny Smeds)
Läs också intervjuer med två löntagare som kandiderar i välfärdsområdesvalet.
