Hoppa till innehållet

s a k·fi Ämnen Nyheter Vad ska man göra när en arbets…

Det finns ingen lagstiftning som reglerar alkoholtester i arbetslivet. Gällande drogtester finns det däremot bestämmelser i lagen. Foto: Lehtikuva / Ossi Lehtonen

Nyhetsartikel

Vad ska man göra när en arbetskamrat är full på jobbet? Ett bra alkohol- och drogprogram gör det lättare att ta tag i problemet

När alla vet vilka spelregler som gäller är det lättare att ta tag i alkohol- och drogproblem på arbetsplatsen. Därför är det viktigt att i samarbete göra upp ett alkohol- och drogprogram. Programmet kan förebygga missbruksproblem och slår fast hur arbetstagare kan hänvisas till vård.

En arbetskamrat raglar fram bland hyllorna på lagret och det är uppenbart att personen är alkoholpåverkad. Vad borde man riktigt göra?

– Hos oss vet alla. I vårt alkohol- och drogprogram finns tydliga instruktioner. Chefen tar med sig personen till företagshälsovården, där proffsen med hjälp av blåstest eller blodprov konstaterar om arbetstagaren är berusad. Den berusade får ta med sig en stödperson, till exempel arbetarskyddsfullmäktige eller huvudförtroendemannen, berättar Kirsi-Marja Mattila som är huvudarbetarskyddsfullmäktig på Kespro, som är Keskos partihandel.

 

Från företagshälsovården fortsätter resan hem, där arbetstagaren får nyktra till. När arbetstagaren är nykter följer en diskussion med chefen, och företagshälsovården gör en bedömning av vårdbehovet. Om det finns ett behov av vård gör arbetstagaren och arbetsgivaren upp ett vårdhänvisningsavtal. I avtalet förbinder sig arbetstagaren till vården och en uppföljning av framstegen. Arbetsgivaren förbinder sig å sin sida att betala lön för vårdtiden, om arbetstagaren sköter frånvaron, vården och jobbet på det sätt som man har kommit överens om i avtalet.

– Arbetstagaren får ha med sig sin stödperson under alla skeden av processen. Jag har också själv varit med under de här förhandlingarna, säger Kirsi-Marja Mattila och tillägger att hon tycker att det är en fungerande modell.

Ingen lagstadgad skyldighet att hänvisa till vård

I dag förpliktar inte den finländska lagstiftningen arbetsgivarna att agera som Kespro.

– Det finns ingen lag som förutsätter att den arbetstagare som lider av missbruksproblem ska hänvisas till vård, än mindre att arbetsgivaren ska betala lön för vårdtiden. Fortfarande händer det att arbetsgivare häver arbetsavtalet på grund av arbetstagaren har varit berusad. Det finns också arbetsgivare som säger upp arbetstagaren utan att hänvisa denna till vård, säger Timo Koskinen som är chefsjurist på Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC.

 

Arbetstagaren kan bestrida uppsägningen eller hävningen av arbetsavtalet.

– I rätten varierar avgörandet från fall till fall, påpekar Timo Koskinen.

Han anser att det skulle vara mer mänskligt att lagstifta om en skyldighet att hänvisa till vård.

– En fråga som förstås alltid uppstår är vem som ska betala. Arbetsgivarsidan upplever att en lagstadgad skyldighet i för hög grad skulle begränsa möjligheten att göra en separat bedömning från fall till fall. Men om vårdhänvisningspraxisen blir vanligare, så skulle det innebära lägre kostnader för samhället som helhet när man kan ingripa i problemen i tid, säger Timo Koskinen.

Programmen tjänar snabbt in vad de kostar

Arbetsgivaren och arbetstagarna på arbetsplatsen är inte heller automatiskt skyldiga att i samarbete göra upp ett sådant alkohol- och drogprogram som Kirsi-Marja Mattila på Kespro nämner. Lagstiftningen slår endast fast att man måste göra upp ett antidrogprogram om arbetsgivaren vill drogtesta sina arbetstagare. Men det går förstås också att göra upp ett program även om man inte planerar att låta drogtesta personalen.

– Alla gynnas av man har ett bra alkohol- och drogprogram på arbetsplatsen – arbetstagarna, arbetsgivaren och samhället, säger FFC:s sakkunnigläkare Kari Haring.

 

När alla på arbetsplatsen känner till programmet, vet alla vilka spelregler som gäller. Vad ska man göra om någon kommer berusad till jobbet? Hur ska man lösa saken och hur ska man stöda arbetstagaren? Programmet klargör också för alla på arbetsplatsen att det är oacceptabelt att komma berusad till jobbet.

– Ett bra program fäster också uppmärksamhet vid att förebygga alkoholproblem. Kulturen på arbetsplatsen får inte sporra till att dricka. Man borde inte ha fri tillgång till gratis alkohol på de fester som arbetsplatsen ordnar, anser Kari Haring.

För arbetsgivaren kan det också vara ekonomiskt lönsamt att göra upp ett alkohol- och drogprogram. Internationell forskning visar nämligen att programmen snabbt tjänar in vad de kostar.

Alkohol- och drogprogram är vanliga framför allt på stora arbetsplatser, men de förekommer också på små arbetsplatser.

Rådfråga fackförbundets experter

När man gör upp ett nytt alkohol- och drogprogram eller uppdaterar ett gammalt är det bra om arbetarskyddsfullmäktige eller förtroendemannen kontaktar fackförbundet, anser Marjut Lumijärvi som är expert på arbetsmiljö och sociala frågor på Industrifacket.

– Våra förtroendevalda sköter ofta sitt uppdrag vid sidan om sitt egentliga arbete, medan den som gör upp programmet från arbetsgivarens sida ofta är ett heltidsproffs inom personaladministration. Därför kan de förtroendevalda dra nytta av den expertis som finns inom det egna förbundet, när man gör upp ett alkohol- och drogprogram.

Marjut Lumijärvi har också själv läst många utkast till program. Det hon oftast brukar påpeka är att avtalet inte slår fast att arbetsgivaren ska betala lön för vårdtiden, samt att arbetstagaren samtidigt både får en varning och hänvisas till vård.

Merja Vihersalo är arbetsmiljöexpert på Servicefacket PAM och hon säger att arbetsgivarna huvudsakligen följer det som står i alkohol- och drogprogrammen.

– Alkohol- och drogprogrammet är ett lokalt avtal. Det är fråga om avtalsbrott om arbetsgivaren inte följer programmet, betonar Merja Vihersalo.

Alkoholtester regleras inte i lagen

Företagens allt större intresserade för att låta företagshälsovården drogtesta nyanställda arbetstagare har också lett till att allt fler företag vill göra upp alkohol- och drogprogram, eller antidrogprogram som det heter i den finländska lagstiftningen.

Lagen om integritetsskydd i arbetslivet slår fast när och hur man kan utföra drogtest på arbetsplatsen. Enligt lagen ska man genom samarbetsförfarande göra upp en förteckning över de arbetsuppgifter där det är farligt att jobba drogpåverkad. Endast de arbetstagare som har sådana arbetsuppgifter kan drogtestas.

– Lagen är bra, men det finns vissa brister i hur den följs. På många arbetsplatser har man inte gjort upp en lista över arbetsuppdrag, utan alla testas i samband med att de anställs, säger Marjut Lumijärvi från Industrifacket.

Timo Koskinen från FFC anser att man också borde lagstifta om alkoholtest.

– Nu är det en ganska vild praxis som råder kring blåstest.

Alkoholen är det största problemet

Alkoholen är fortfarande ett större problem på arbetsplatserna än olagliga droger och missbruk av narkotikaklassade mediciner.

När FFC i fjol gjorde en enkät bland förtroendemän och arbetarskyddsfullmäktige, uppgav två tredjedelar att det har förekommit alkoholrelaterade problem på den egna arbetsplatsen. Åtta procent berättade att någon har varit drogpåverkad på arbetsplatsen.

I enkäten var det framför allt förtroendevalda på stora arbetsplatser som berättade att det har förekommit problem.

– I en stor grupp är det mer sannolikt att det finns missbrukare än i en liten grupp, påpekar FFC:s sakkunnigläkare Kari Haring.

Lättnad när någon ingriper

Att jobba berusad kan vara en säkerhets- eller arbetarskyddsrisk. Den som är berusad kan orsaka fara för sig själv eller någon annan.

Kari Haring påpekar att varje arbetstagare är skyldig att ingripa, om situationen kan orsaka fara för arbetsmiljön. Den som är berusad ska ledsagas bort från arbetsplatsen.

Kespros huvudarbetarskyddsfullmäktig Kirsi-Marja Mattila har lagt märke till att de som lider av ett missbruk oftast blir lättade när någon ingriper.

– Utan att moralisera kan man fråga om personen har ett problem. Många som blir fria från sitt beroende kommer i efterhand och tackar den som vågade fråga, konstaterar Mattila.

Anu Vallinkoski
(översättning: Jonny Smeds)