Goda arbetsförhållanden gör att äldre orkar jobba längre – Fem saker som alla arbetsplatser borde göra
Tiden i arbetslivet borde förlängas, men många äldre arbetstagare har redan nu svårt att orka jobba. Vad kan man göra för att hjälpa de äldre arbetstagarna att orka längre i arbetslivet?
Det finns ett direkt samband mellan hur goda arbetsförhållandena är, och hur väl äldre arbetstagare upplever att de orkar jobba vidare. Det här framgår tydligt av FFC:s undersökning Måttstocken på ett gott arbete, som presenterades i september. De arbetstagare som är över 55 år tillfrågades om de tror att deras hälsa gör det möjligt att fortsätta i samma arbete om två år.
– Ju bättre jobb, desto fler tror att de klarar av det, konstaterar Anne Mironen som är expert på arbetsmiljö- och jämlikhetsfrågor på FFC.
FFC:s måttstock på ett gott arbete är ett verktyg som betygsätter jobben utgående från tio olika faktorer inom bland annat arbetssäkerhet, utkomst och möjligheter att påverka arbetet. Med hjälp av webbtestet kan vem som helst testa sina egna arbetsförhållanden och jämföra dem med genomsnittet.
Av de över 55-åringar som enligt måttstocken har ett bra jobb är mer än 90 procent säkra eller rätt säkra på att de orkar fortsätta jobba om två år. Av dem som har ett dåligt jobb är andelen däremot endast 56 procent.
Att så många äldre upplever att de inte orkar fortsätta i arbetslivet visar enligt Anne Mironen att arbetsplatserna måste göra mer för att hjälpa arbetstagarna att orka.
– På alla arbetsplatser kan, förstår eller hinner man inte förverkliga åtgärder som skulle gå att genomföra, och som inte nödvändigtvis skulle kosta så mycket, påpekar Anne Mironen.
Hon räknar upp fem åtgärder som alla arbetsplatser borde vidta. Det handlar inte bara om att stödja äldre arbetstagare, utan att göra det lättare för arbetstagare i alla åldrar att orka.
1. En lösningsinriktad arbetsgivare
Arbetsgivarens uppgift är att organisera arbetsförhållandena så att de stöder arbetstagarnas arbetsförmåga. När arbetsgivaren organiserar arbetet utgående från arbetstagarnas önskemål och behov, löper arbetet smidigare och personalen känner större arbetsglädje och -engagemang.
Det är klokt att ta med arbetstagarna för att fundera på hur arbetsarrangemangen kan utvecklas. Personalens egna erfarenheter är guld värda till exempel när man funderar på vilken tid arbetspassen ska börja och sluta.
En arbetsgivare som är intresserad av hur den egna personalen orkar är också beredd att vid behov skräddarsy arbetsuppgifter och diskutera hur jobbet kan göras lättare. Orkar de äldre arbetstagarna längre om de får en möjlighet att förkorta sin arbetstid eller sluta jobba natt? Minskar belastningen i arbetet om arbetstagarna får tillgång till hjälpmedel eller ny teknik?
När digitaliseringen i arbetslivet ökar är det också viktigt att arbetsgivaren kommer ihåg att alla äldre arbetstagare inte nödvändigtvis klarar av att använda ny teknik. Får alla den utbildning de behöver, så att de klarar av att upprätthålla det kunnande och de färdigheter som behövs i arbetet?
2. Företagshälsovården som rådgivare
God företagshälsovård handlar inte bara om att arbetstagarna vid behov kan uppsöka sjukmottagningen. Med tanke på arbetstagarnas möjligheter att orka i arbetslivet är det uttryckligen den förebyggande företagshälsovården som spelar en central roll.
Företagshälsovården ska framför allt vara en rådgivare åt arbetsgivaren, och hjälpa till att bedöma och förebygga den belastning som arbetet medför. Experterna inom företagshälsovården kan också ge råd direkt åt hela personalen, till exempel när det gäller ergonomin.
3. Samarbete för att minska belastningen
Det är lättare att kontrollera arbetsbelastningen när arbetsgivaren aktivt samarbetar med personalen, förtroendemännen, arbetarskyddsfullmäktige och företagshälsovården.
Enligt lagen ansvarar arbetsgivaren för att identifiera de fysiska och psykiska belastningsfaktorerna i arbetet, bedöma hur stora riskerna är, förebygga faror och åtgärda de missförhållanden som upptäcks. Det räcker inte att man gör det här en gång, utan man måste kontinuerligt fästa uppmärksamhet vid de här frågorna.
En klok arbetsgivare lyssnar noggrant på signalerna som kommer från arbetstagarna och vidtar snabbt åtgärder om det framkommer briser i arbetsförhållandena eller om arbetstagarna upplever att arbetstempot är för uppskruvat.
4. En bättre arbetsgemskap genom samarbete
En god arbetsgemenskap kan vara en enorm resurs för arbetstagarna. Men en god atmosfär uppstår och upprätthålls inte alltid av sig själv, utan både arbetstagarna och arbetsgivaren måste bidra till det.
Det är viktigt att allas arbetsbeskrivningar är tydliga och ansvarsfördelningen är klar. Cheferna måste också se till att spelreglerna är de samma för alla. På det här sättet undviker man sjabbel och att saker känns orättvisa.
Det är framför allt arbetstagarna själva som skapar en fungerande arbetsgemenskap. I bästa fall uppskattar medlemmarna i arbetsgemenskapen det de andra gör, och visar det också genom att ge arbetskamraterna positiv respons. De hjälper varandra, litar på varandra och delar med sig av den information som behövs i arbetet.
En god arbetsgemenskap kännetecknas också av att man är empatiska, lyssnar på varandra och stöder varandra. Det här gäller naturligtvis också cheferna.
5. Alla känner sitt ansvar
Också arbetstagarna kan genom sitt eget agerande hjälpa varandra att orka bättre. Alla på arbetsplatsen ansvarar för sitt eget beteende. Det är viktigt att följa alla säkerhetsföreskrifter, använda all den skyddsutrustning som behövs och ingripa om man upptäcker brister i arbetsförhållandena. Atmosfären inom arbetsgemenskapen kan man påverka genom att vara en aktiv och uppmuntrande arbetskamrat.
Att motionera på fritiden, sova tillräckligt, undvika rusmedel och äta mångsidigt bidrar till en god hälsa. Meningsfulla fritidssysselsättningar gör det dessutom lättare att koppla av och återhämta sig från den ansträngning som arbetet innebär.
Om du är osäker på hur du ska orka är det viktigt att du modigt tar upp saken till diskussion med företagshälsovården, chefen, arbetarskyddsfullmäktige eller förtroendemannen. De kan inte veta hur du mår om du inte själv talar om det för dem.
Minna Hotokka
(översättning och bearbetning: Jonny Smeds)