Yrkesproffs i arbetslivet: Fotbollsspelare med en brinnande vilja att vinna

Fotbollsspelare ägnar sig passionerat åt sin sport, men lönen är ofta anspråkslös. Fotbollsmålvakten Topi Valtonen har två jobb, lever sin dröm och vill vara en god förebild för unga.

”Inom fotbollen är det ingen som säger att ’jag bara jobbar här’. Fotbollen måste vara en passion och man måste ha en vilja att vinna. Det handlar inte bara om att spela en match på veckoslutet, utan varje träning är en del av den tävling som pågår hela säsongen.

Här får man jobba med människor som kan ha väldigt olika bakgrund och komma från olika länder, men alla förenas av att vi tänker på samma sätt. Man kan jobba tillsammans också om man inte har ett gemensamt språk. I fotbollen kombineras lagarbete med adrenalin och endorfiner från den fysiska prestationen. Det är en känsla som det är svårt att uppnå någon annanstans.

Som fotbollsspelare kan man bli tvungen att flytta ofta. Det är väldigt tufft, i synnerhet med tanke på att det ofta börjar när man är mycket ung. Själv var jag under 18 år när jag flyttade hemifrån. Då är man i hög grad beroende av klubben och människorna runt omkring sig. Man har inga egna nätverk, utan blir tvungen att lära sig sköta saker på egen hand. I Finland fungerar saker och ting ändå bra jämfört med hur det kan vara utomlands. Samhället bär, och till exempel den offentliga hälsovården gör livet lättare.”

Man kan jobba tillsammans också om man inte har ett gemensamt språk.

”Jag har spelat i professionella lag på många olika ställen sedan 2017: I Lahtis, Vanda, Kajana, Jakobstad, Karleby och Tyskland. Förra säsongen spelade jag i Rovaniemi och därifrån återvände jag till Träskända, där jag började spela fotboll när jag var sex år.

Jag spelar som målvakt. Man måste hela tiden lyckas med det grundläggande, man får inte släppa in några lätta mål. Laget måste kunna lita på att jag sköter min del, och fantomräddningar är sedan en bra bonus. Jämnheten hänger på den mentala biten. Huvudet måste vara i skick. Som målvakt behöver man förstås också bra reaktionsförmåga, räckvidd och explosiv kraft.”

”Min arbetsgivare är Järvenpään Palloseura på den näst högsta serienivån som heter ligaettan. En del av spelarna är heltidsproffs, men en stor del är halvprofessionella spelare som också gör något annat vid sidan om. Själv studerar jag juridik och jobbar deltid på distans på en bank.

Dagarna går ut på att jag, efter att ha vaknat, studerar eller gör bankarbete, och sedan är det dags för morgonens träningspass, till exempel på gymmet. Efter det jobbar jag några timmar igen och på eftermiddagen har vi träningar med laget i drygt ett par timmar. På kvällen äter jag och vilar, eftersom vila också är viktigt för en idrottare. Dessutom ska jag ha tid att vara med familjen och min son som föddes nyligen.”

Vi är ett skyltfönster som får unga att börja med någon idrott som hobby.

”Fotboll är en stor kollektiv upplevelse. Det finns fans som i 60 års tid gått för att se det egna lagets matcher och intresset kan gå i arv från generation till generation. Dessutom motiverar fotbollen unga att röra på sig. Vi som spelar i representationslaget är ofta ett skyltfönster som får unga att börja i fotbollsskola eller över huvud taget börja med någon idrott som hobby.

Det är ett privilegium att få göra något som man tycker om. Men det har sitt pris. Det har krävts en systematisk satsning ända sedan barndomen, och det kräver också mycket av familjen. Man måste ha prioriteringarna klart för sig. I praktiken är det till exempel inte möjligt att vara pappaledig, eftersom en paus skulle ha en så stor inverkan på idrottskarriären.”

”Inom fotbollen är karriärerna i genomsnitt väldigt korta. Många lägger skorna på hyllan om de inte lyckas slå igenom inom två–tre år efter gymnasiet. Lagstiftningen erkänner inte nödvändigtvis fotboll som ett yrke, vilket gör det svårt att fortsätta om man råkar ut för perioder då man inte har något avtal. Idrottare omfattas till exempel inte av det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa, och för vissa kan det leda till att karriären tar slut även om de fortfarande skulle ha mer att ge.

Även om det finns brister i rättsskyddet, så är det här ett mycket givande jobb och jag skulle inte byta det mot något annat. Jag uppmuntrar alla barn och unga att försöka om det möjligt för dem. Jag är oerhört stolt över att vara fotbollsspelare och över att ha kunnat spela på toppen i tio år.”

Den här artikeln ingår i FFC:s serie Yrkesproffs i arbetslivet, där vi låter de FFC-anslutna fackförbundens medlemmar berätta om sitt jobb. Vi presenterar ett nytt yrkesproffs ungefär en gång i månaden.