Unga är förlorare på pensionssystemet och fyra andra påståenden

Vi räknar upp fem påståenden som ofta förekommer i pensionsdebatten och låter Sinikka Näätsaari svara på dem. Näätsaari är chef för pensionspolitik på FFC och deltog i förhandlingarna om den pensionsreform som är under beredning samt sitter med i den arbetsgrupp vid social- och hälsovårdsministeriet som bereder en regeringsproposition om ändringarna i pensionslagstiftningen.

1. De unga är förlorare på pensionssystemet och kommer inte att få en skälig pension

– Den senaste pensionsreformen genomfördes uttryckligen för att trygga de ungas pensioner. I fortsättningen ska en större del av de pensionsförsäkringsavgifter som arbetstagarna och arbetsgivarna betalar fonderas med tanke på framtiden. Dessutom ska arbetspensionsbolagen tillåtas att ta lite större risker vid aktieplaceringar än hittills, vilket ska ge bättre avkastning på placeringarna och därigenom mer pengar för att betala pensionerna. De här ändringarna ska också bidra till att den arbetspensionsavgift som betalas från lönen inte stiger oskäligt i framtiden.

2. Den lägsta pensionsåldern blir allt mer avlägsen för de unga

– Det stämmer att den lägsta pensionsåldern stiger gradvis. Den här ändringen gjordes redan i samband med pensionsreformen 2017. Till exempel för personer födda 1962–1964 steg den lägsta pensionsåldern till 65 år. För dem som nu är 25 år är den lägsta pensionsåldern enligt nuvarande uppskattning 68,4 år.

– I den debatt som har förts i offentligheten den senaste har man glömt bort att man redan för 20 år sedan, i samband med pensionsreformen 2005, införde en flexibel pensionsålder. Ingen är alltså tvungen att gå i pension när de uppnår den lägsta pensionsåldern. De som nu uppnår pensionsåldern kan till exempel arbeta till 70 års ålder och rentav ännu längre, om de kommer överens om saken med arbetsgivaren.

– Åldern då finländarna går i pension har stigit mer än beräknat under de senaste åren. Att folk orkar och vill arbeta längre bidrar till att minska trycket på att höja pensionsavgifterna eller den lägsta pensionsåldern i framtiden. För att den här positiva utvecklingen ska fortsätta måste också arbetslivet utvecklas.

– Många som har ett tungt jobb klarar inte av att arbeta ens fram till den lägsta pensionsåldern. För att också de ska ha möjlighet att arbeta längre måste man fästa uppmärksamhet vid arbetsförhållandena och upprätthållandet av arbetsförmågan.

3. Det bästa sättet att se till att det finns tillräckligt många som betalar för pensionerna är att snabbt höja pensionsåldern

– Det är inte så enkelt. Tyvärr har diskussionen inte handlat speciellt mycket om hur viktig arbetshälsan och välbefinnandet i arbetet är för pensionssystemets hållbarhet. Hög sysselsättning, hög arbetsproduktivitet och långa arbetskarriärer innebär att det finns fler som betalar för pensionerna. De här frågorna måste vi jobba långsiktigt för.

– Det är viktigt att utveckla arbetslivet och förbättra arbetshälsan – inte bara med tanke på arbetstagarna själva utan också för att arbetskarriärerna ska kunna förlängas. I synnerhet den ökande psykiska ohälsan bland unga är ett problem som behöver lösas bättre än för närvarande. I den senaste pensionsreformen ingår förslag om metoder för att förebygga och behandla problem med psykisk ohälsa samt utveckla företagshälsovården.

– FFC har föreslagit att äldre arbetstagare ska ha möjlighet att förkorta sin arbetstid. Vi har också lagt fram ett förslag om hur kompetensen hos dem som arbetar borde utvecklas under tiden i arbetslivet. Båda de här åtgärderna skulle stödja målet att förlänga tiden i arbetslivet.

4. Genom att sänka pensionerna för dem som nu är pensionärer eller närmar sig pensionsåldern kan man trygga pensionerna för de unga

– Det är effektivare att öka fonderingen av pensionerna och sträva efter att få bättre avkastning på de pensionspengar som placeras. Den genomsnittliga pensionen var i fjol 2100 euro och det finns många pensionärer i Finland som får en mycket liten pension. Ungefär var tredje pensionstagare fick i fjol mindre än 1 500 euro i pension per månad.

– Det är viktigt att alla – också de unga – litar på pensionslöftet, alltså att de kommer att få en skälig pension. Därför måste man följa upp hur pensionssystemet fungerar och vid behov göra ändringar i systemet.

5. Invandringen är avgörande för pensionssystemets hållbarhet

– Arbetskraftsinvandring kompenserar delvis den sjunkande nativiteten, men inte helt. Att det föds allt färre människor i Finland är på lång sikt ett problem för finansieringen av pensionerna och det var den främsta orsaken till att man beslöt att genomföra den senaste pensionsreformen. Födelsetalen har den senaste tiden varit lägre än i prognoserna, och dessutom kommer vi i framtiden att ha allt fler personer i pensionsåldern. Det här är en svår ekvation som ska lösas genom den reform som nu bereds.

Planen är att den pensionsreform som nu bereds ska träda i kraft stegvis från den 1 juli 2026.