Heinäluoma: Industrin bör också visa att den har ett hjärta

– FFC anser det vara skäl att på allvar ta itu med problemen med låga inkomster och fattigdom. I konjunktursvackans fotspår håller en stor grupp utslagna att uppstå i Finland. Många bostadsområden tvingas bära utslaghetens stämpel då hälften av invånarna där lever på utkomststöd. Av dem som erhåller utkomststöd är varannan arbetslös, vilket krasst talar om för oss vilken den främsta orsaken till problemen med utkomststödet är, konstaterade avdelningschef Eero Heinäluoma i Åbo den 15 maj.

I den aktuella fattigdomsdebatten har FFC presenterat sitt eget recept. Enligt Heinäluoma gäller det att först och främst erbjuda jobb och den vägen höja utkomsten. I FFC:s sätt att tänka är arbetsplatsen det bästa botemedlet mot fattigdom.

– Man skulle också önska att ledningen för industrin och arbetsgivarna visade socialt ansvar. Vid sidan av marken är hjärtat en nödvändig konsult om vi vill bygga upp ett helt och välmående Finland. På längre sikt är det också till näringslivets fördel att det i Finland inte uppstår en grupp utslagna, personer som står utanför arbetslivet men inte saknar arbetsförmåga. Arbetsgivarna ska inte heller tro att de kan komma undan utan kompensation för den skattebörda som utslagheten medför.

– Genom segt arbete har arbetslösheten halverats I dag är 300 000 flera människor i Finland i arbete jämfört med situationen i början av år 1995. Sysselsättningen har utvecklats på ett sätt som för oss, vid sidan av Irland, upp i täten i EU-länderna. För att få fart på sysselsättningsutvecklingen krävs ytterligare åtgärder. FFC anser det vara skäl att allvarligt överväga samhällets skyldighet att erbjuda jobb, speciellt åt dem som varit arbetslösa länge, underströk Heinäluoma.

Speciellt beträffande långtidsarbetslösa är också stödåtgäder motiverade, såväl ur individens som samhällets synvinkel. FFC tillbakavisar TT:s tal om att stödåtgärder för att hjälpa långtidsarbetslösa leder till snedvriden konkurrens.

– Om samhället inte kan erbjuda arbetslösa ett meningsfullt arbete bör man vara beredd att se till att den arbetslösa har ett utkomstskydd. En del allvarliga fel begicks då arbetslöshetsskyddet skars ned under det förra decenniet, fel som vi nu bör vara redo att rätta till. Ett av de största felen var att förlänga arbetsvillkoret till 10 månader år 1996, något som tvingade totalt över 100.000 personer att lyfta arbetsmarknadsstöd, framhöll Heinäluoma.

Heinäluoma anser det vara skäl att återgå till det gamla systemet med ett krav på sex månader, något som också skulle gynna snuttjobb. Det här skulle ge många som lever på arbetsmarknadsstöd möjlighet att igen komma i åtnjutande av inkomstskydd. Den som arbetar med samordnat stöd bör kunna räkna hela den tiden till godo i arbetsvillkoret. Då den genomsnittliga inkomstrelaterade dagpenningen är 4 700 mk behöver man inte på samma sätt som nu vända sig till socialbyrån. en försiktig beräkning ger vid handen att utkomstskyddsklienterna skulle minska med 30 000 till 50 000 personer.

Avdelningschef Heinäluoma antar att fattigdomsdebatten och det otillräckliga utkomstskyddet debatteras ingående på FFC:s kongress om två veckor. Han tippar att en minskning av inkomstskillnaderna, omsorgen om de arbetslösa och den solidariska lönepolitiken hör till de mest omdiskuterade ämnena under kongressen.