Flimmer & brus: Roligt är det ju inte
Vår tids rädsla för allvar. Så heter en pamflett av svenska filmregissören Roy Andersson som, sin vana trogen, slår huvudet på spiken. Det ligger inte i tiden att inom konsten och kulturen – för att inte tala om politiken och ekonomin – gå på djupet.
Men tänk om vi skulle vända på slanten lite grann och grunna på vår tids rädsla för humor och positivt tänkande. Och då syftar jag inte i första hand på det närmast tragikomiska bemötande som filosofen Pekka Himanens framtidsrapport har fått.
Nej, tankarna går till det inhemska film- och tv-dramat som än en gång verkar ha grävt ner sig i de gamla skyttegravarna. Med allt vad det innebär av ångest, groll och dåligt självförtroende. Den som såg Harjunpää och ondskans präst på tv vet exakt vad jag talar om: ett klimat av idel sura miner.
Mer av samma vara vankas i Jari Halonens färska Kalevala-tolkning, en film där det unket nationalistiska ikläs en mera eller mindre mytisk skrud. Inte nog med det: i en tidningsintervju ondgör sig regissören över att filmstiftelsen hade den dåliga smaken att ösa mera klöver över ett opus av Tammerfors-ensemblen Kummelit.
Underförstått: humor är billigt, en fara för nationen och dåligt konst. Vem vet, kanske är det därför som finlandssvensk komik i regel reduceras till snapsvisor och nyårsrevyer. Samt till den gode André Wickström som verkar blir allt mer ensam på toppen.
Det är i stunder som dessa som jag spänner för Youtube och rattar in klipp ur Morjens!, det anrika finlandssvenska sketchprogrammet där unga herrarna Saanila, Gustafsson, Crawford, Wilenius och Olin tar ut svängarna. Som i ”Två korven” där man går åt den språkpolitiska stroppigheten, den med finlandssvenska förtecken. Mera sånt, tack!
Krister Uggeldahl