Flimmer & brus: Kom tillbaka Lefa, allting är förlåtet

I en krönika i Dagens Nyheter öser kolumnistkollegan Johan Croneman beröm över ex-statsminister Göran Persson som under ett gästspel i aktualitetsprogrammet Agenda sopade golvet med såväl programledare som politiker av i dag.

Själv har jag ett liknande förhållande till Paavo Lipponen. Han är något av en buffel och översittare, den gode Lipponen, men tråkig eller intellektuellt flat är han inte. Plus att karlen vet att stå på sig när det verkligen gäller, precis som det anstår en statsman av den här kalibern. Vad viktigast: man kastade inte pil på Paavo Lipponen. Aldrig.

Men om det är lite si och så med dagens partiledarmaterial, så är det ännu sämre ställt med den politiska journalistiken. I snart fyra år har Centerns Juha Sipilä fått bida sin tid, utan att en kotte har ställt honom mot väggen. Samma med sannfinländaren Timo Soini; när har han fått frågan om hur många nya arbetstillfällen strypt invandring, slopad svenska och sänkt u-landsbistånd ger?

Stunder som dessa saknar man Leif Salmén, den journalistiska sluggern. Att lyssna var knappast hans starkaste sida, men som tittare – och röstberättigad medborgare – kände man att det åtminstone fanns någon som tog det demokratiska uppdraget och samtalet på fullt allvar.

Nu är det som om Rundradion, kungen på berget, skulle ha gett upp. I stället för att hårdsatsa på den politiska journalistiken och ge sig ut på gator och torg väljer man att måla in sig i ett hörn av valmaskinstjafs och låtsasutfrågningar.

Jag vill inte ens veta vad spektaklet i fråga har kostat, men däremot törs jag påstå att den demokratiska processen (usch, fula ord) på inget sätt gagnas av detta. Vem vet, kanske borde vi ta skeden i vacker hand och gå in för det här med upplyst despoti, som förr i tiden.

Krister Uggeldahl