Kärnan i projektarbetaren Elisa Kivinens jobb är att kunna möta andra människor på ett bra sätt. Kivinen upplever att hon har lyckats i sitt jobb när hon konkret får kontakt med en annan människa.
Yrkesproffs i arbetslivet: Expert på mänskligt bemötande
I sitt arbete ser Elisa Kivinen sådant som många vill ignorera. Arbetet med människor som har det sämre ställt i samhället innebär konkret närvaro och i bästa fall är jobbet mycket givande.
”De som besöker vår kulturverkstad, Kulttuuripaja Mansikka, är unga vuxna i åldern 18–35 år. Många har problem med den psykiska hälsan, de kan vara arbetslösa eller pensionerade eller ha andra utmaningar i livet. Vi får besök av ett drygt tiotal personer per dag.
Det finns mycket de kan göra här. De kan pyssla, göra handarbeten, måla, göra konst. De kan baka och laga hälsosam mat, eller syssla med musik och delta i skivpaneler. Tillsammans med församlingen finns det möjlighet att delta i bandverksamhet. Vi gör utflykter och med en 3D-skrivare kan man göra olika projekt. Inom ramen för vår budget kan vi egentligen göra vad vi vill.”
”Vi har också mycket ex tempore-verksamhet. Vi sitter tillsammans runt ett långt bord och alla fokuserar på det de själva håller på med, men sedan börjar det utvecklas till något gemensamt.
Vi utbildar också kamratinstruktörer som lär sig de färdigheter som behövs för att de ska kunna ordna verksamhet för andra.
Lokalen är inredd utifrån besökarnas önskemål. När vi fick lokalen var den tom och väggarna var vita, men tillsammans med besökarna började vi planera hur här skulle se ut. Vi funderade över vad som behövdes och vilka färger vi ville ha, och vi fick också saker och möbler som donationer. Det blev ganska färggrant.”
Vi har inte kompetens inom mentalvårdsarbete. Därför möter vi varje besökare som en människa och funderar inte på några diagnoser.
”Jag är ungdoms- och fritidsinstruktör och har studerat kulturproduktion vid en yrkeshögskola. Jag har alltid tyckt om att göra saker med händerna och det är något jag gillar med jobbet. Jag tycker också om att vara tillsammans med människor.
Kärnan i arbetet är förmågan att möta människor, att man kan vara tillsammans med andra människor. Där har jag en bra yrkesbakgrund. Jag upplever att det är en styrka att vi inte har formell kompetens inom mentalvårdsarbete. Därför möter vi varje besökare som en människa och funderar inte på några diagnoser.”
”Även om vi på sätt och vis utför mentalvårdsarbete, är vi inte en vårdande eller rehabiliterande instans. Det här är en plats dit man kan komma för att tillbringa sin fritid, där alla kan komma och gå hur de vill och där man kan delta eller låta bli att delta.
Jobbet är förstås psykiskt belastande ibland, men vi får god arbetshandledning och stöd av kollegerna. Tidigare jobbade jag med ungdomsarbete, och det var medryckande, precis som det här jobbet. Nu när jag har blivit äldre har jag lärt mig att prioritera andra områden i livet, så att allt inte kretsar för mycket kring jobbet. Jag har lärt mig att lämna arbetsbekymren på jobbet, så att de inte följer med hem.”
En besökare sa att hen inte har blivit intagen på avdelning en enda gång sedan det här stället öppnade.
”Här ser man tydligt att det finns en efterfrågan på det här arbetet och en plats som det här. Arbetet är långsiktigt och när vi talar med besökarna framgår det tydligt hur de mår och hur deras mående utvecklas. Efter att vi hade haft stängt under sommaren märkte vi till exempel genast att det hade haft en negativ inverkan på hur vissa besökare mådde. Vi har också siffror och mätvärden som på ett bra sätt hjälper oss att följa upp de konkreta resultaten av vårt arbete.
Det är verkligen oroande vad nedskärningarna i stöden till organisationer kommer att leda till. Nedskärningarna drabbar de mest utsatta och just sådant arbete som det här. Det är otroligt sorgligt. Trots det försöker vi göra så gott vi kan med de här resurserna. Vår verksamhet är tryggad till slutet av år 2026 och efter det söker vi förstås mer finansiering.
Man känner att man har lyckats i arbetet när man konkret lägger märke till en annan människa och får kontakt med personen. Ett minnesvärt ögonblick var när en besökare sa att hen inte har blivit intagen på avdelning en enda gång sedan det här stället öppnade. Det är i sådana situationer man märker hur betydelsefullt det här arbetet är.”
Elisa Kivinen (34 år)
- Projektarbetare på Kulttuuripaja Mansikka, som är en kulturverkstad i Imatra. Mansikka är en del av klubbhusverksamheten inom Etelä-Suomen Klubitalot ESKOT, som på sju orter främjar ställningen för klienter inom psykisk rehabilitering och personer som behöver psykosocialt stöd.
- Medlem i Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL.
”Ända sedan studietiden har det varit självklart för mig att vara medlem i facket. På tidigare arbetsplatser har jag råkat ut för situationer där allt inte har gått i enlighet med spelreglerna i arbetslivet. Det har gett mig kraft att försvara mina egna, men också mina arbetskamraters, rättigheter. Att vara förbannad är ett kraftfullt element som får en att agera. Jag har deltagit i den regionala verksamheten för unga i sydöstra Finland och det har lett till att jag har fått representera regionen i JHL:s ungdomsforum. Jag har närvaro- och yttranderätt i förbundets representantskap.”
Titta på videon om Elisa Kivinens arbetsdag
Svensk textning finns i videons inställningar (kugghjulsikonen).
Den här artikeln ingår i FFC:s serie Yrkesproffs i arbetslivet, där vi låter de FFC-anslutna fackförbundens medlemmar berätta om sitt jobb. Vi presenterar ett nytt yrkesproffs ungefär en gång i månaden.