Visstidsjobb typiskt för kvinnor och ungdomar
Under 1990-talet ökade antalet anställningar på viss tid snabbt. Speciellt inom den offentliga servicen blev det vanligt att spara genom att anställa arbetstagare på viss tid, ofta var det utbildade kvinnor som detta drabbade. Samtidigt ökade underleveranserna, utomstående tog hand om service och företagen styckades i mindre bitar. I och med detta ökade antalet visstidsanställningar också i andra branscher.
I början av år 2000 var visstidsanställningar allt vanligare bland FFC:arna. Organisationsrapport 2000 visar att 21 procent av FFC:arna var anställda på viss tid mot endast åtta procent 1995. De flesta visstidsanställda fanns i Byggnadsförbundet (36%), Hotell- och Restaurangpersonalens Förbund (32%) Textil- och Beklädnadsarbetarnas förbund Teva (30%), Kommunsektorns fackförbund KAT (28%), Statens och specialtjänsternas fackförbund VAL (24%) samt Trä- och Specialbranschernas förbund (24%).
Hoppas på fast anställning
Det är främst kvinnor och ungdomar som anställs på viss tid. Var fjärde FFC-kvinna var anställd på viss tid, i åldersgruppen under 25 år var varannan kvinna visstidsanställd. Arbetstagaren väljer sällan själv en anställning på viss tid. Arbetskraftsrapport 1999 visade att 68 procent av löntagarna hade visstidsanställning då de inte lyckats få fast anställning.
Visstidsanställningar förkommer minst i södra Finland, mest i norr. De utnyttjas oftare där de ekonomiska utsikterna är svaga och arbetslösheten hög. Av FFC:arna är 12 procent visstidsanställda i Nyland, 28 procent i Nordkarelen, 38 procent i Kajanaland och 34 procent i Lappland.
Rädda att bli arbetslösa
Den som är anställd på viss tid upplever osäkerhet ifråga om inkomst och fortsatt anställning, och det tar på. Över hälften av de visstidsanställda var rädda för att bli arbetslösa. Visstidsanställningar är allmännast bland unga människor i familjebildningsstadiet: det blir svårt att planera tillökning och skaffa bostad. Den visstidsanställda blir ofta utanför den tilläggsutbildning som arbetsgivaren ordnar och som skulle ge ökad kompetens på arbetsmarknaden. Han eller hon ställer sig inte lika helt och fullt bakom arbetsgivarens målsättningar och är inte heller intresserad av vad som sker på arbetsplatsen på samma sätt som den som är fast anställd. Möjligheterna att påverka sitt eget jobb är också mindre. På sikt blir också arbetsgivaren lidande av detta trots att han eller hon på kort sikt försökt spara in på kostnaderna. En arbetstagare som mår bra och har möjlighet att påverka sitt eget jobb ställer sig bakom arbetsgivarens mål och det i sin tur påverkar resultatet positivt.
Lös relation till fackföreningsrörelsen
Att den visstidsanställda har en lösare relation till arbetsplatsen avspeglar sig också i relationen till fackföreningsrörelsen. Endast hälften av de visstidsanställda uppger att de har en förtroendeman på arbetsplatsen eller inom arbetsområdet. Många vet inte hur det är med förtroendemannen. De visstidsanställda ansluter sig oftare på eget initiativ till ett fackförbund än de som är fast anställda. En bidragande orsak är det inkomstbundna arbetslöshetsskyddet. En lös relation till fackföreningsrörelsen gör också att man sällan deltar i fackliga möten eller annat som fackförbundet ordnar.
Planerare Marja Erkkilä
Tabell: FFC:are anställda på viss tid år 2000