Känslor hör hemma på arbetsplatsen, men att gorma och härja är inte ok
Vad har känslorna att göra med arbetslivet? Mycket i själva verket – känslor är tillåtna arbetsplatsen, men däremot inte alla känsloreaktioner. En bra stämning uppkommer av en rättvis anda, en chef som kan växelverkan och ett trevligt arbetsgäng. Känslornas roll i arbetslivet diskuterades på FFC-evenemanget Framtiden i dag i Helsingfors.
Det behöver inte alltid vara så kul på jobbet, men med en bra stämning åstadkommer man mer och bättre. Ibland är små saker avgörande.
– Cheferna ska se till att arbetstagarna aldrig har så bråttom på jobbet att de inte hinner ta en kaffepaus, äta och prata med arbetskamraterna, säger arbetarskyddschef Susanna Puumi vid Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt.
Puumi deltog i diskussionen om arbetsliv och känslor på FFC:s evenemang Framtiden i dag (Tulevaisuus tänään).
En röstning bland publiken som följde diskussionen visade att intressanta uppgifter och trevliga arbetskamrater ger den bästa kicken. Orättvist bemötande är däremot den största negativa faktorn.
– Arbetstagarna är olika och ett ojämlikt bemötande kan vara motiverat till exempel utifrån arbetstagarens livssituation eller arbetsförmåga. Det är viktigt att man berättar öppet om grunderna för olika bemötande, sade FFC:s ordförande Jarkko Eloranta.
Forskardoktor Frank Martela från Aalto-universitetet tog upp avlöning som ett exempel. Om arbetstagarna inte känner till på vilka grunder lönerna bestäms kan det hända att någon känner sig ledsen och orättvist behandlad.
– Det är bra att planera lönesystemet tillsammans med arbetstagarna. Att delaktiggöra människorna och diskutera med dem är ett bra sätt att minska negativa känslor.
Känslan av att kunna sitt jobb och att få positiv respons gör en glad. Men hur ska man ge konstruktiv feedback om allt inte gått som en dans?
– Förebråelser driver arbetstagaren till igelkottsförsvar. Det är smartare att tillsammans fundera på vad som gick snett och varför, samt vad man kan göra annorlunda nästa gång, säger Susanna Puumi.
– Bossen kan också fråga hurdant stöd du skulle ha behövt och vad han eller hon själv hade kunnat göra annorlunda, tipsar Frank Martela.
Hör negativa känslor till arbetsplatsen?
Ja, svarar Frank Martela och påpekar att arbetstagarna mister glädjen, kreativiteten och engagemanget om negativa känslor måste förträngas.
Alla känsloreaktioner hör emellertid inte hemma på arbetsplatsen. Att gorma och härja främjar inte kreativiteten, men det är ok att säga till sin arbetskamrat att det är förargligt att han eller hon inte håller fast vid de gemensamt överenskomna tidtabellerna.
– Den finska medelålders mannen är inte särskilt livfull. Det går dock att öva sig i att uttrycka sina känslor. Man bör dock komma ihåg att arbetsplatserna är olika. I kundarbete kan man inte visa negativa känslor, utan arbetstagarna behöver något annat forum där de kan lätta på trycket, påminner Jarkko Eloranta.
När man drar på sig arbetskläderna drar man samtidigt på sig en arbetsroll där vissa känslor är tillåtna och andra inte.
– Till exempel i omsorgs- och vårdbranschen ställs arbetstagarna inför svåra situationer och känslor. Till yrkesmässigheten hör att inte låta känslorna påverka arbetet utan att man i stället bearbetar dem till exempel via handledningen i arbetet, säger Susanna Puumi.
Stämningen på arbetsplatsen är en gemensam sak
Alla bär gemensamt ansvaret för stämningen på arbetsplatsen, även om chefens attityd och beteende har stor betydelse. En bra chef bemöter arbetstagarna jämlikt, kan kommunicera och sätter värde på växelverkan med arbetstagarna.
– En bra boss har stora öron, stora ögon och liten mun, sammanfattade Susanna Puumi.
Om en arbetstagare tappar besinningen för minsta småsak, är det arbetskamraternas skyldighet att ingripa och fråga hur det är fatt. Utbrändhet kommer smygande och är ofta en långt framskriden sjukdom innan arbetstagaren själv vaknar upp för den.
– Alla arbetstagare bär ansvar för stämningen på arbetsplatsen och var och en kan påverka den, understryker Frank Martela.
Pirjo Pajunen
(översättning: Monika Sukoinen)