Arbetarskyddet bör koncentreras till ett enda ställe
Det är inte bra att arbetarskyddet är utspritt på fem olika regionförvaltningsverk, säger FFC:s utvecklingschef Juha Antila. Han vill att verksamheten koncentreras till ett enda ställe och att man gör fler och bättre arbetarskyddsinspektioner.
Enligt social- och hälsovårdsministeriets bedömning använder inspektörerna endast 13 procent av sin arbetstid till inspektioner på arbetsplatserna.
– Det är hemskt lite. Resurserna används inte optimalt, utbrister FFC:s utvecklingschef Juha Antila.
Han tror att det med nuvarande resurser skulle vara möjligt att göra mer och uppnå bättre resultat. Inspektionerna borde inrikta sig på de arbetsplatser där allt inte står rätt till.
– Det är slöseri med resurser att besöka så kallade bra arbetsplatser som man redan i förväg vet att har allt i skick. Vid vissa regionförvaltningsverk är sådana ”nollbesök” ganska vanliga.
Juha Antila skulle också vilja skärpa sanktionerna fastän de berör endast en liten minoritet av arbetsgivarna.
– Sanktionerna är inte huvudsaken i arbetarskyddsverksamheten, men vissa företag utnyttjar medvetet dagens situation. Vid de här företagen är det i regel fråga om grova försummelser som äventyrar arbetstagarnas hälsa och säkerhet.
På arbetsmarknadsorganisationerna är man oroade över att det är svårt att nå inspektörerna som ansvarar för arbetarskyddet, och kunderna bollas ofta mellan de olika inspektörerna. Antalet kundkontakter sjönk drastiskt efter att regionförvaltningsverken bildades år 2010. Under de senaste åren har kontakterna ökat, men de har inte återgått till den tidigare nivån.
– Arbetarskyddet borde inte få gömmas undan för arbetstagarna och vara svårt att nå, säger Juha Antila och framhåller att det också är fråga om människors rättskydd och trovärdigheten för myndighetsverksamheten.
Arbetsmarknadsorganisationerna har föreslagit ett riksomfattande ”nödnummer” för arbetarskyddet. Samtalen till numret skulle tas emot av en person som också skulle föra vidare de aktuella frågorna.
Alltför stora regionala skillnader
Regionförvaltningsverken är myndigheter och oberoende av varandra. De fungerar på olika sätt och fattar beslut som avviker från varandra – till och med i samma ärenden. Arbetstagarna och företagen behandlas olika beroende av bostads- och placeringsort.
– Ur ett rättvise- och likabehandlingsperspektiv är situationen ohållbar, säger Juha Antila.
I dag beslutar varje regionförvaltningsverk självständigt bland annat hur inspektionsverksamheten ska prioriteras.
– Verkens självständiga status gör det svårare att effektivt utnyttja resurser och specialkompetens.
Enligt Juha Antila borde arbetarskyddet koncentreras till ett enda ställe i landet. Så har man redan gjort med beställaransvarsinspektionerna, där Södra Finlands regionförvaltningsverk övervakar hela landet.
– Att lösgöra arbetarskyddet från regionförvaltningsverken kräver ett politiskt beslut och att man funderar på hur vettigt hela det nuvarande regionförvaltningssystemet är, säger Juha Antila.
Den reform som genomfördes för fem år sedan har inte sparat pengar inom regionförvaltningen, vilket man då trodde.
Pirjo Pajunen (översättning: Christina Tallberg)