FFC:s Eloranta på representantskapsmötet: Vår ekonomi tål lönehöjningar på tio procent
Det gemensamma lönehöjningmål som sju FFC-anslutna fackförbund presenterade har upprört arbetsgivarlägret. FFC:s ordförande Jarkko Eloranta förundrar sig över det här i sitt tal till FFC:s representantskap.
– När fackföreningsrörelsen använder sin talan i samband med kollektivförhandlingarna, leder det till att man förfäras så förskräckligt över att kraven inte längre är likadana som tidigare. När spelreglerna ändras är det klart att spelarna reagerar på det.
Tio procent eller 250 euro under två år kan låta som ett tufft lönemål, men det är inte på något sätt absurt eller orimligt.
– Den internationella konkurrenskraften för priset på arbete i Finland är för närvarande på en relativt bra nivå. De uppgörelser som vi har gjort på arbetsmarknaden har länge varit måttliga eller inneburit att arbetskraftskostnaderna har minskat. Vi har tagit ansvar och stött företagens verksamhetsförutsättningar.
Nu är Finlands internationella konkurrenskraft så bra att den tål lite större lönehöjningar.
– Om de lönehöjningar som FFC-förbunden eftersträvar blir verklighet skulle det innebära att Finlands internationella konkurrenskraft återställs till ungefär samma nivå som före coronapandemin och inflationskrisen. Lönehöjningarna skulle alltså verkligen inte skrota eller allvarligt hota konkurrenskraften.
I sitt tal påminde Eloranta om att det, trots spekulationerna, inte handlar om hämnd, utan om att bevaka medlemmarnas intressen.
– Det handlar om utkomsten för folk – att trygga och förbättra utkomsten. Om det försvinner flera hundra euro i månaden ur arbetstagarnas plånböcker, är det klart att vi försöker förhandla tillbaka det här beloppet. Det betyder inte att vi jävlas, utan det är fråga om vanlig intressebevakning. Så har facket alltid jobbat och så kommer facket att jobba också i framtiden.
Löntagarna har hamnat i en köpkraftsgrop: löntagarnas köpkraft har inte sjunkit så här kraftigt på flera årtionden. Den här gropen måste fyllas igen, så att folk kan klara sig bättre på sin lön. Det är också regeringens önskan.
För låginkomsttagare har nedgången i köpkraften relativt sett varit allvarligare än för medel- och höginkomsttagare. Det beror delvis på att kostnaderna för de grundläggande sakerna i livet – mat, boende och energi – relativt sett har ökat mer under de senaste åren, och delvis på att nedskärningarna i den sociala tryggheten har lett till att en del av inkomsterna har försvunnit.
– Det är alltså mer än rimligt och rättvist att låginkomsttagarna får lite mer hjälp med sin utkomst. Därför behövs lönehöjningar i euro för dem som tjänar mindre än 2500 euro i månaden, påpekar Eloranta.
Eloranta berättade för representantskapet att FFC tar sig an avtalsrörelsen på arbetsmarknaden under devisen #VoitollaTyöhön. Genom den gemensamma rubriken understryker fackförbunden inom FFC att det måste vara ekonomiskt lönsamt att arbeta. Arbetet måste ge en lön som man kan leva på, man måste få tillräckligt många arbetstimmar och anställnings- och omställningsskyddet måste vara sakligt.
– Arbetsgivarna ställs nu inför en enad, förberedd och engagerad fackföreningsrörelse med löntagarna.