Den nya EU-kommissionen planerar en europeisk minimilön – FFC: Ett bra initiativ så länge det inte hotar vår modell med kollektivavtal
Det har länge talats om en europeisk minimilön, men FFC:s internationella chef Pekka Ristelä säger att löftet som ingick i den nya ordförandens politiska riktlinjer ändå kom som en överraskning. Tidigare har bland annat Tyskland och Frankrike samt europeiska parlamentets socialdemokratiska grupp lyft fram frågan.
Det är tills vidare inte känt hur kommissionen tänker genomföra minimilönerna. Von der Leyen konstaterade i sina riktlinjer att minimilöner skulle kunna fastställas nationellt antingen genom kollektivavtal eller lagstiftning, så att målet om en lön som man kan försörja sig på uppfylls.
Europafacket, dit också FFC hör, anser att den lagstadgade minimilönen borde utgöra minst 60 procent av medellönen i varje medlemsstat.
Det räcker inte med enbart lagar
I oktober slog fackcentralen FFC:s styrelse fast att den europeiska fackföreningsrörelsen ska sträva efter en lösning som gör att minimilönerna i låglöneländer kan höjas, samtidigt som löneöverenskommelser som grundar sig på kollektivavtal tryggas i länder där den modellen tillämpas.
Pekka Ristelä understryker att det inte räcker med bestämmelser om minimilöner. Det behövs också åtgärder som främjar en lönebestämning utifrån branschvisa kollektivavtal i medlemsländerna.
– Kommissionens framställan får inte vara sådan att den i praktiken underminerar kollektivavtalssystemet eller rubbar kollektivavtalens allmänbindande karaktär, påpekar Ristelä.
Finland har ingen lagstadgad minimilön, utan i stället ett system med allmänt bindande kollektivavtal. Det betyder att ett kollektivavtal som anses vara representativt för branschen är bindande för alla arbetsgivare inom avtalsområdet, och inte bara för dem som har undertecknat kollektivavtalet.
Direktiv eller rekommendation?
Pekka Ristelä anser att det är sannolikt att minimilönerna förverkligas antingen genom ett direktiv som styr lagstiftningen i medlemsländerna eller en rekommendation från EU-ministerrådet.
– En fördel med ett direktiv vore att det förpliktar medlemsländerna direkt och på det sättet säkerställer utvecklingen för minimilönerna. Direktivet får ändå inte äventyra vår modell som inte bygger på lagstadgade minimilöner utan där lönerna fastställs i branschvisa kollektivavtal.
Om ministerrådet ger en rekommendation om minimilöner är sättet som rekommendationen verkställs på avgörande.
– Rekommendationen borde verkställas så att den höjer de lägsta lönerna och under inga omständigheter styr mot en sänkning av dem, preciserar Pekka Ristelä.
En höjning av de lägsta lönerna skulle minska lönekonkurrensen.
Löntagare i de östeuropeiska länderna skulle dra den största nyttan av minimilönerna. I dessa länder har kollektivavtalen dålig täckning och ingångslönerna är låga. De lägsta lönerna inom EU betalas i Rumänien och Bulgarien.
Även löntagare i Finland och andra länder med högre lönenivåer skulle gynnas eftersom en höjning av de lägsta lönerna minskar löneklyftan och dämpar lönekonkurrensen mellan länderna.
Pekka Ristelä understryker att ett viktigt mål också är att minska fattigdomen och löneskillnaderna inom länderna.
Europafacket, där också FFC är medlem, har hittills inte slagit fast hur man ska försöka påverka kommissionen och Europaparlamentet, eftersom det finns olika synpunkter på frågan inom organisationen. För de nordiska länderna är det viktigt att lagstiftningen om minimilöner inte naggar kollektivavtalssystemet i kanten.
Pirjo Pajunen
(översättning: Monika Sukoinen)
