Mytknäckaren: Struntar facket i snuttjobbarna?

Påstående 1: FFC har glömt snuttjobbarna.

– Inte är det FFC som har glömt snuttjobbarna, utan jag skulle säga att det är den finländska regeringen som har glömt snuttjobbarna, säger FFC-juristen Anu-Tuija Lehto.

Enligt henne har regeringens agerande också en inverkan på vad folk tycker om FFC.

– Vi har försökt påverka lagstiftningen så mycket som möjligt, men det är sant att resultatet de senaste åren har varit magert. Till exempel var resultatet bedrövligt när det handlade om att förbjuda nolltimmarsavtal: regeringen ansåg att arbetstiden kan vara noll timmar.

Påstående 2: Facket har inte lyckats förbättra snuttjobbarnas ställning.

Det stämmer inte. Flera förbättringar har drivits igenom, säger Anu-Tuija Lehto och räknar upp ett antal exempel:

Bland annat tjänar man in pension och semester redan vid korta anställningar. Grunderna för när arbetstagare kan anställas på viss tid har skärpts. Nu pågår arbetet med att förnya semesterlagen, där FFC bland annat vill att alla – också visstidsanställda – ska tjäna in två och en halv semesterdag per månad.

Dessutom har utkomstskyddet för arbetslösa förbättrats så att deltidsanställda inte drabbas av avbrott i utkomsten. Det har blivit lättare för visstidsanställda arbetstagare och personer med företagsverksamhet som bisyssla att omfattas av arbetslöshetsskyddet. Det har också blivit smidigare att övergå från frilansarbete till att omfattas av arbetslöshetsskyddet.

– Dessutom arbetar förtroendemännen på arbetsplatserna ständigt för att få bort ogrundade visstidsanställningar och för att deltidsanställda ska få mer jobb, påpekar Lehto.

Påstående 3: FFC är inte beredd på plattformsekonomin.

– Påståendet stämmer inte: Inom FFC pågår till exempel projektet Möjligheternas tid, där ett huvudtema år 2017 var hur arbetstagarens röst ska göras hörd i plattformsekonomin. Frågan tas också upp i samband med att arbetstidslagen förnyas, säger Anu-Tuija Lehto.

Påstående 4: FFC uppmärksammade snuttjobben för sent.

– Det här stämmer delvis. Vi släpar efter, vilket säkert är typiskt för hela det finländska samhället. Förbättringarna sker i små steg, men arbetsgivarna verkar hela tiden ligga steget före, medger Anu-Tuija Lehto.

Hon konstaterar att arbetsgivarna hela tiden letar efter sätt att minska arbetskraftskostnaderna, vilket betyder att man använder underleverantörer, nolltimmarsanställda, inhoppare och personer som har varit anställda men som har gjorts om till företagare.

Påstående 5: Snuttjobben hör i vilket fall som helst framtiden till.

– Inte är det någon naturlag att snutt- och ströjobben ska bli vanligare. Forskningen visar att majoriteten av löntagarna också i framtiden kommer att vara fast anställda och heltidsanställda, säger Anu-Tuija Lehto.

Hon anser att ett stort problem just nu är att lagstiftaren och arbetsgivarsidan hela tiden för fram nya modeller för ströjobb.

– Traditionellt har målet varit att uppnå bestående, förutsägbara anställningsformer, men den här traditionen försöker man nu skrota. Det är en mycket central fråga.

Påstående 6: FFC ser snuttjobbarna som offer och inget annat.

– Inte är snutt- och ströjobbarna alltid offer, säger Anu-Tuija Lehto.

Enligt lagen är det möjligt att själv be om att få ett arbetsavtal på viss tid eller på deltid. Det finns inget som hindrar att man snuttjobbar, om man själv vill ha det så.

– Jag tycker ändå att det är allvarligare att vissa inte får fast anställning även om de vill, säger Lehto och avfärdar pratet om att facket försöker förbjuda folk att frivilligt ta emot till exempel nolltimmarsavtal.

– Något sådant problem finns inte i verkligheten.

Påstående 7: Strejkrätten är ingen tröst för snuttjobbarna.

Det är sant att strejkrätten inte har samma betydelse för visstidsanställda och snuttjobbare som för andra.

– Man måste använda sig av andra medel, och då krävs det också att de övriga arbetstagarna är solidariska med snuttjobbarna, betonar Anu-Tuija Lehto. 

Veera Luoma-aho/Toimitus
(översättning och bearbetning: Jonny Smeds)