Hur ska papporna uppmuntras att ta ut en större del av familjeledigheterna?

Det har visat sig vara svårt att reformera familjeledigheterna, trots att de flesta är överens om att den nuvarande modellen har sina brister. Men något måste göras, även om man inte kan enas om en helhetsreform. Större flexibilitet skulle gynna både arbetstagarna och arbetsgivarna, påpekar Tuuli Glantz på FFC.
13.02. 11:43
LÖNTAGAREN
Både arbetstagarna och arbetsgivarna skulle vinna på en mer flexibel modell för familjeledigheterna. Foto: FPA

Besvikelsen var på många håll stor när familje- och omsorgsminister Annika Saarikko i fredags meddelade att det inte blir någon reform av familjeledigheterna. FFC:s socialpolitiska expert Tuuli Glantz påpekar en reform behövs – i dag använder papporna en förfärligt liten del av familjeledigheterna.

Mammorna tar ut nästan hundra procent av den ledighet som är öronmärkt för dem. Av den ledighet som föräldrarna kan dela på använder mammorna ungefär 98 procent, och papporna mellan en och två procent.

För tillfället är nio veckor öronmärkta för papporna. Ungefär tre fjärdedelar av papporna tar ut de 18 dagar då pappan kan vara hemma samtidigt som mamman. Men endast en tredjedel av papporna använder den överskridande delen, som pappan ensam ska ta ut.

Men vad är egentligen problemet med det här – alla familjer har väl rätt att göra som de själva vill?

Tuuli Glantz konstaterar att frågan är komplicerad. Att familjeledigheterna fördelas ojämnt mellan könen är ett problem för hela samhället, eftersom det försvagar kvinnornas ställning i arbetslivet.

För den enskilda arbetstagaren är det kanske största problemet att man på arbetsplatserna är dåligt insatta i pappornas rätt till familjeledigheter. Dessutom är attityderna är fortfarande hårda och i värsta kan arbetsgivaren helt förbjuda papporna att ta ut familjeledighet.

– På många mansdominerade arbetsplatser saknar man fungerande rutiner– man tar inte in vikarier eller så är man ovan att göra andra arrangemang för ordna arbetet när någon tar ut familjeledighet. Det här leder till att många pappor är tvungna att göra en del jobb också under familjeledigheten.

Det här är frågor som man regelbundet löser på kvinnodominerade arbetsplatser, så man borde klara av att lösa dem också på mansdominerade arbetsplatser, säger Tuuli Glantz.

Hon medger att arrangemangen kring familjeledigheterna kan orsaka en del besvär för arbetsgivarna. Det är inte alltid lätt att hitta någon som kan sköta just de uppgifter som den som blir ledig har haft.

– Arbetsgivarens uppgift är ändå att ordna arbetet så att allt löper. Arbetstagarna har vissa rättigheter, och dit hör rätten att ta ut familjeledighet och tillbringa tid tillsammans med sina barn, påminner Tuuli Glantz. 

Lösningen: Mer flexibilitet

Alla skulle tjäna på en mer flexibel modell för familjeledigheterna, säger Tuuli Glantz. Hon anser att en bra och konkret lösning skulle vara att göra det möjligt att återvända från familjeledigheten för att jobba enstaka dagar eller veckor, och ta ut de lediga dagarna senare. På det här sättet kunde arbetstagaren sköta sådana uppgifter som är nödvändiga för arbetsgivaren, utan att han eller hon gå miste om lediga dagar.

Glantz anser också att det skulle vara viktigt att göra de öronmärkta kvoterna lika stora för båda föräldrarna. Utöver det borde det också finnas en gemensam andel, som föräldrarna kan dela på. På det här sättet tar man hänsyn till att alla familjer har olika behov.

Genom att förstora pappornas kvot och samtidigt höja föräldradagpenningen skulle man uppmuntra papporna att ta ut en större del av ledigheterna. Samtidigt borde man också utbilda cheferna så att de skulle förstå arbetstagarnas behov i olika skeden av livet.

Svårast är det ändå att påverka attityderna och atmosfären i samhället, tror Tuuli Glantz. Därför behövs offentlig diskussion. Vi kan inte bara vänta på att attityderna ska förändras med tiden.

Åtminstone: Förstora pappakvoten

Tuuli Glanz påpekar att familjeledighetssystemet är en helhet där de olika delarna påverkar varandra. Om man ändå måste nöja sig med att förändra en sak så skulle Glanz välja den kvot som är öronmärkt för papporna.

– Att förstora pappakvoten skulle vara en enskild, klar förbättring. I Sverige har man fått klara bevis på att en större pappakvot också leder till ledigheten utnyttjas i större utsträckning. 

Veera Luoma-aho/Toimitus
(översättning och bearbetning: Jonny Smeds)

 

Beställ de senaste nyheterna till din e-post

Beställ de senaste nyheterna till din e-post

Språk