Facket ger utbildning och sexualrådgivning

Allt är inte guld som glimmar, lyder ett gammalt ordspråk. Inte ens i västafrikanska Ghana, som tidigare kallades Guldkusten.

– Från landsbygden flyttar unga kvinnor in till mångmiljonhuvudstaden Accra. De känner ingen och faller lätt offer för sexuellt utnyttjande, blir gravida och är snart hemlösa uteliggare.

Det berättar Christine Asante, kvinnoaktivist inom industri- och servicefacket ICU i Ghana. Hon har dock ett recept – utbildning.

– Vårt fackförbund erbjuder utbildning för att ge unga människor en bra start i livet. En klar förbättring har också skett eftersom allt fler unga kvinnor i Ghana utbildar sig.

Men ännu återstår mycket att göra.

– Inom många familjer tycker man att det inte lönar sig att satsa på flickornas skolgång eftersom de ändå hamnar i köket, säger Christine Asante.

Hon är övertygad om att det gäller att finna balans för kvinnorna.

– Hur ska man göra karriär i arbetslivet samtidigt som man sköter hem och barn?

Christine Asante betonar också vikten av att kvinnorna har tillgång till rådgivning. Något som är en del av fackets uppgifter.

– Sexuella trakasserier måste man kunna prata öppet om. Ingenting blir bättre av att tiga.

Christine berättar att hon nyligen träffade en ghanansk kvinna i medelåldern.

– Vi förde en lång diskussion om vad menopausen innebär för henne.

Mönsterstat

Kwame Nkrumah blev Ghanas första premiärminister vid självständigheten från Storbritannien 1957. Tre år senare valdes han till landets första president. Han stod som en symbol för nationalism och panafrikanskt tänkande, inte minst för att Ghana betraktades som en mönsterstat i Afrika.

– Också i dag klarar sig vårt land bättre än de andra länderna i Västafrika, anser Christine Asante.

Under sin regeringstid förstatligade Kwame Nkrumah stora delar av landets industrier, plantager och gruvor. Sedan lät han införa enpartivälde och tystade oppositionen. När han dessutom mitt under det kalla kriget närmade sig Sovjetunionen och Kina växte missnöjet vilket ledde till att han avsattes genom en statskupp 1966.

Trots det är Kwame Nkrumah fortfarande ett stort namn i Ghana. I huvudstaden Accra finns en staty över honom och hans mausoleum ligger i en minnespark som bär hans namn.

Christine Asante hör till dem som gillar Kwame Nkrumah.

– Han gav oss så mycket. Bland annat den stora fackföreningsbyggnaden i centrum av Accra är en gåva från honom.

Företagen som Kwame Nkrumah en gång förstatligade är i dag privatiserade. Men Christine Asante tycker inte om privatiseringarna.

– Eldistributionen, telekommunikationen och delar av kraftverken som alla var statsägda är nu uppköpta av privata företag, bland dem många internationella. Men ägarna tänker bara på att maximera sina vinster. Privatisering innebär att samma arbete ska utföras med mindre arbetskraft. Statsföretagen var därför bättre, säger Christine Asante bestämt.

Henrik Helenius

Fackets solidaritetscentral SASK och finländska fackförbund har stött arbetstagarna i Ghana. Bland annat har man gett utbildning i HIV-frågor och sexuell hälsa, stött kvinnor och barn i gruvsamhällen samt stött facket i Ghana så att arbetstagarna bättre ska kunna bevaka sina intressen.