Den nya arbetstidslagen måste skydda snuttjobbare, nollanställda och inhyrda – FFC vill inte att man ska kunna avtala lokalt om allt
– Den nuvarande arbetstidslagen försätter snuttjobbare, nollanställda och inhyrda i en svag ställning. När lagen reformeras måste man utgå ifrån de förändringar som har skett i arbetslivet, och hur de här förändringarna har påverkat arbetstagarna och företagen, säger FFC:s ordförande Jarkko Eloranta.
Han betonar att arbetstiderna inte ska flexa bara enligt arbetsgivarnas behov. Man måste också ta hänsyn till arbetstagarnas behov av flexibla arbetstidsarrangemang. Forskning visar att arbetstagarna mår och orkar bättre när deras arbetstider flexar så att det blir lättare att koordinera arbetet med det övriga livet.
FFC:s ordförande påpekar dessutom att arbetstiderna i Finland redan är mycket flexibla. Enligt Arbets- och näringsministeriets senaste arbetslivsbarometer har det blivit mycket vanligare med flexibla arbetstidsarrangemang. År 2016 omfattades ungefär 70 procent av löntagarna av systemet med flextid.
– Problemet är snarare att det finns brister i hur arbetstiderna övervakas. Arbetarskyddsinspektörerna vid regionförvaltningsverken upptäcker regelbundet brister i arbetstidsbokföringen på arbetsplatserna, påpekar Jarkko Eloranta.
Han anser att det är oroväckande om en stor grupp löntagare lämnas utanför arbetstidslagen.
– Till exempel personer som arbetar i expertyrken är i stort behov av arbetstidsskydd, eftersom arbetstiderna allt mer breder ut sig över fritiden.
Också Arbetshälsoinstitutet har varnat för att långa arbetsdagar kan skada hälsan. Bland annat ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar när man arbetar mer än 50–55 timmar i veckan. Det är därför det bland annat finns gränser för hur mycket övertid man får arbeta.
Kollektivavtalen ger goda möjligheter till flexibla arrangemang
Finlands största löntagarorganisation FFC varnar för att mekaniskt överföra rätten att avtala om arbetstiderna till arbetsplatserna.
– Kollektivavtalen ger redan nu goda möjligheter att ingå lokala avtala om arbetstiderna. Lokala avtal är inte lösningen på alla utmaningar som är förknippade med arbetstiderna, säger Jarkko Eloranta.
Den nuvarande arbetstidslagen är från år 1996. Arbetet med att reformera lagen inleddes för nästan två år sedan när regeringen tillsatte en arbetsgrupp som bestod av representanter för staten, arbetsgivarna och arbetstagarna. Arbetsgruppen kunde inte enas om ett reformförslag, utan nästan alla organisationer som satt med i gruppen – både på arbetsgivar- och arbetstagarsidan – anmälde avvikande åsikt när arbetsgruppen lade fram sitt betänkande i fjol somras.
Nu har reformen gått på sparlåga under höstens och vinterns kollektivavtalsförhandlingar, men regeringen strävar efter att driva igenom reformen före sommaren.
FFC betonar ändå att regeringen i samband med konkurrenskraftsavtalet lovade att arbetslagstiftningen ska beredas tillsammans med arbetsmarknadsparterna. Därför kräver FFC att regeringen den här gången ska respektera konkurrenskraftsavtalet och inte köra över arbetsmarknadsparterna så som den gjorde när arbetslöshetsskyddet försvagades.
