Vardagen är här igen trots allt
Hösten närmar sig med dunder och brak. Man märker redan att dagarna blir kortare. Vardagen har börjat efter en omväxlande sommar med blandade känslor.
Våra samarbetsförhandlingar är slut. När förhandlingarna inleddes hette det att nedskärningsbehovet var 380 personer men som tur blev slutresultatet under 300.
Samarbetsförhandlingarna resulterade dels i uppsägningar, dels i pensionsarrangemang. Dessutom kommer man inte att förnya tidsbundna kontrakt. En hel del yrkeskunnig personal från stödfunktionerna blev uppsagda.
Flera frågar sig själv, varför inte jag? I dessa tider när arbetsgivarna säger upp personal skulle man önska att det fanns lite mera mänsklighet med i besluten när det gäller vem som sägs upp.
Jag har tidigare skrivit här i bloggen att det känns tungt för dem som blir uppsagda, men även för dem som blir kvar. Det blir många frågor och tankar kring framtiden. Hur ska vi fortsätta och var hittar vi alla motivationen när många arbetskompisar var tvungna att gå. Blir det dubbelt så mycket arbete för dem som blir kvar?
Vi som inte blev uppsagda har ännu arbetet kvar, men räcker det? Är det allt? Är det otacksamt att tänka så?
Vid kaffeborden på arbetsplatsen har många sagt att nu är det dags att ta sig i kragen och tänka på vad man egentligen vill göra i framtiden. Många har funderat på om de egentligen har lust att fortsätta jobba i servicebranschen, eller om de ännu skulle omskola sig till något helt annat.
Trots att sommaren är slut så är jag nöjd med ”skörden”. Jag plockade en stor mängd med blåbär, hallon, röda och svarta vinbär. Rabarbern var också fin tack vare regnet. Nu väntar vi på att äpplena ska mogna.
Jag önskar bara att de obehagliga älgflugorna inte skulle vara så aktiva. Det är nästan lättare att stå ut med myggorna än med älgflugornas krypande i nacken eller håret.
Jag läste på nätet om en ny forskning vid Åbo Akademi som krossar myten om minnesgympa.
Hur länge har man inte fått höra att det enda sättet att inte förlora minnet skulle vara att göra bland annat korsord. Något som jag aldrig har haft tålamod med.
Forskningen poängterar att det är viktigare att gå ut i naturen, hålla på i trädgården, hälsa på vänner och grannar osv: ”Hjärnan mår bäst när du mår bra”
Jag är absolut av samma åsikt, naturen är den bästa medicinen som finns.
Våra katter tog det lugnt på stugan i fem veckor. Båda två gäspar när de håller på och spanar efter små ödlor i buskagen.
