En ljus eller mörk framtid?

Jag hade en intressant diskussion med några damer om nyheten om att pensionärernas ekonomi har blivit bättre. Enligt en undersökning av Pensionsskyddscentralen har pensionärernas inkomster stigit under de senaste 20 åren, alltså från 1995 till 2015. Pensionärerna fick i genomsnitt 1600 euro per månad.

En sak som lär förbättra statistiken är att det finns färre med liten folkpension. Samtidigt som pensionerna har blivit större har också konsumtionen bland pensionärerna ökat. Det är ett faktum som man har kunna se i olika sammanhang under åren. På sociala medier har jag sett att även antalet betalningsanmärkningar bland över 70-åringar har ökat, enligt kreditbolagen. Det låter oroväckande och orsakerna är säkert flera.

En av damerna jag diskuterade saken med hade träffat sin svärmor som hade förundrat över siffrorna från Pensionsskyddscentralen. Svärmorn är över 70 och de hon personer dagligen träffar på ett servicehus hade en helt en annan bild av situationen. Största delen av dem har en lång arbetshistoria bakom sig och ändå är deras pension klart under 1600 euro i månaden. Det går inte en dag att någon i gruppen är orolig över hur pengarna ska räcka till hyran eller andra utgifter. Det finns en hel del ensamamboende och sjukpensionerade som har svårt att klara sig, varav de flesta är äldre damer. En del av gruppen på servicehuset får hjälp av sina barn med att sköta de obligatoriska räkningarna.

Största delen av oss som är närmare 60 eller över börjar småningom tänka på framtiden som pensionär. Som bekant höjs pensionsåldern gradvis för personer som är födda år 1955 eller senare.

Vi satt en lång tid och funderade på olika scenarier om vår kommande pensionstid, trots att de flesta ännu har 3–8 år kvar till pensionen. Pensionsåldern har stigit och arbetslivet har blivit tuffare, och en av damerna frågade sig hur i världen hon ska orka ännu fyra år när kroppen redan nu säger upp kontraktet.

Alla har vi våra egna drömmar om vad vi kommer att göra när ”friheten” kommer. En av damerna berättade att på hennes arbetsplats har många insjuknat allvarligt just innan de ska gå i pension eller en kort tid efter att de har gjort det. I värsta fall har man förlorat sin äkta hälft en kort tid efter att man har blivit på pension. Ett obehagligt scenario.

Ibland känns det som om man hela tiden får dåliga nyheter om släktingar, grannar, arbetskompisar och vänner och deras vänner som har insjuknat allvarligt och för vilka framtiden är osäker. På sociala medier får vi ständigt se nyheter om kändisar som har insjuknat i cancer, etc. Det kan ju också vara så att när man kommer upp i en viss ålder börjar man tänka mera på att man inte är odödlig och diskutera sjukdomar mer. Man reagerar även mer på alla nyheter.

En dam påpekade att det är många som varje söndag brukar läsa dödsannonserna i tidningen och titta på vilket som är medeltalet på födelseåret i annonserna. En av damerna funderade en stund och kunde inte låta bli att kommentera. Trots att livslängdsprognosen har stigit, så borde gränsen för förändrad pensionsåldern ha varit något annat än 1955? Är det något som har gott på tok med vår generation? Varför insjuknar alla?

Vi öppnade en dator och besökte en webbsida där man kan kontrollera sin egen intjänade pension och räkna hur stor den framtida pensionen blir. Man kan även se sin egen lägsta pensionsålder och sin egen målsatta pensionsålder. På Arbetspension.fi kan man även läsa om olika pensionsmodeller. Vi konstaterade nog alla att man kan bli rätt så deppig när man läser om de här sakerna.

En av damerna satt tyst en stund och kunde inte låta bli att tänka på att det finns en risk för att hon är tvungen att fortsätta arbeta efter att hon har uppnått den lagstadgade pensionsåldern för att hon ska klara sig. Men orkar hon? Hon önskar hellre att ungdomar skulle få arbete än att hon ska tvingas hänga kvar på arbetsplatsen halvdöd och fullpumpad med mediciner för att hållas på fötterna.

En av damerna konstaterade: Är det här tacken för 40 års arbete? Hur ska man klara sig i framtiden? Hur mycket har var och en tänkt på saken i god tid under åren? Alla har inte tjocka konton som väntar eller nätverk som kan hjälpa till vid behov.